Vve Fourny Grande Reserve & Rinaldi Barbera d'Alba 2010

Det här med träning, det är inte riktigt min grej... Men efter ett par månader i Italien med snuskiga mängder ost, krämig risotto, olivolja, vitt bröd och för att inte tala om allt vin, så känner jag att jag måste ta tag i de där extra kilon som osunt leverne har gett mig. För att komma till saken; jag och F har börjat spela innebandy! Det samt en tur i löpspåret med M då och då (hon är den hurtiga i hushållet) ska ge mig en kropp som en gud!

Men till vinet då, det är ju därför jag bloggar.. När jag och F joggade hem i ösregn förra veckan så var humöret ändå på topp för Ålänningen var på besök och hade lovat middag när vi kom hem! Han och M  fixade fläsklägg, öl&löksås med rostad potatis och syrad kål. Rustikt och gott! Det bästa var dock glaset Champagne som landade i min hand när jag klev innanför dörren: Vve Fourny & Fils Grande Reserve. 

Vve Fourny håller till i Premier Cru byn Vertus i Côtes de Blanc, där de odlar till största del Chardonnay men även lite PN. Denna blend innehåller mest Chardonnay men även en skvätt PN som jäser och lagras på ekfat, vinet är en blend av tre olika årgångar. Balanserad smak mellan autolysen och grönäppligheten, syran sitter som en smäck och näsan är att dö för. Fruktansvärt gott och drickvänligt!

Det här vill jag dricka mer av! 

Till maten fortsätter vi med en av mina absoluta favoritproducenter Giuseppe Rinaldi och hans Barbera d'Alba 2010. Ålänningen och jag har en liten faiblesse för Barbera, så varför inte öppna denna flaska när han är på besök? 

Lilafärgat, violdoftande och perfekt syra! Jag blir direkt påmind om Rinaldis Langhe Nebbiolo på näsan; mycket blåbär, körsbär och rosor. Barberan har dock mer kropp, färre tanniner och med en lite mörkare och tätare frukt. Så gott och så enkelt utan att bli banalt, helt upp i min gränd.     

Här finner ni fler tips på underbar Barbera, från Sveriges Barbera-fan #1 (?)

Erik

Domaine du Pegau 1995

Grenache och jag är inte vänner, så enkelt är det! Jag vet inte om det är förutfattade meningar från mitt håll eller om Grenache verkligen inte är, ehm gott? I alla fall så kommer här en äldre årgång av hyllade Domaine du Pegau från Châteauneuf du Pape. Detta vin och andra årgångar hittar ni här.

Fint granatfärgad i glaset, i näsan träffas jag av jordgubbar, torkade hallon, brett, gröna örter som mint och oregano, bra cigarrlåda, ekkryddor och sura körsbär. Syran är så snygg och perfekt integrerad, vinet har mycket tanniner- runda och lagom mogna, en trevlig örtbitterhet som påminner om campari etc, blå blommor, cigarr och mint avslutar i världens längsta eftersmak.

Såhär får Grenache gärna bete sig!

Erik

  

Jag älskar Sangiovese

Montevertine 2009

Rödfruktigt, mineraldrivet, tranbär, sura röda körsbär! Vägdamm och snusklubba kommer i glaset efter lite tid. Skyhög syra, finkorniga tanniner, tranbär, lingon, lite läder, svart te. Lite örtbitterhet men bar apå ett bra sätt. Bara gott och läskande, blir bättre med mognad. Långt avslut. Snabbaste flaskan att tömmas.

Fontodi Flaccianello 2008 

Blåbär, ekkryddor, örter, körsbär, lite smutsigt, undervegetation

Hög syra, finkorniga tanniner som vill slita ut min mun, torrextraktet lär vara skyhögt, mörkare bär, mint, läder och röda äpplen i eftersmaken. Långt avslut, sitter i fruktansvärt länge. Kräver lagring för att integrera ek och tanniner. 5-10 år? (ingen bild, flaskan försvann)

Selvapiana Bucerchiale 2009

När jag öppnar flaskan och häller på karaff kommer det en våg av brett och en massa annan skitighet, och inte på ett bra sätt. Det försvinner dock efter lite tid, men vinet rycker inte upp sig helt. Blå blommor, körsbär, oxidativt, blåbär, fatkryddor. Men syran är där den ska, mycket tanniner men mogna, dock lite ointegrerade och klumpiga, läder, ekkryddor, lite väl mycket alkohol.   

Lite besviken idag, mer fat och oxidation än vad jag minns det som.

Poggio di Sotto Rosso di Montalcino 2006

Förväntningarna är skyhöga när jag häller upp vinet på karaff, direkt får jag massa röda bär, örter, läder, blå blommor, mineral, körsbär – både röda och svarta, mint, osv osv, listan kan göras lång. Paletten är klockren med hög syra, tanniner finns men de är fruktansvärt fina, saftiga körsbär, hallon, lakrits, tjära, äpplen, långt avslut, fyfan vad gott!

  

Soldera Brunello di Montalcino Case Basse 2006 Riserva

Om jag hade höga förväntningar på förra vinet så står det här vinet ännu högre i min bok! Barnarov jag vet, men korken ryker i vilket fall som helst!   

Vinet har en ”lätt”, elegant doft med tranbär, mörka körsbär, asfalt, läder, blå och vita blommor, mint, och en god cigarr. I munnen visar det en hög syra, dammiga tanniner- silkeslena, äppelskal, hallon, välgjord lakrits, den bästa cigarrlådan och eftersmaken domineras av svart te, elegansen är total och potentialen är enorm.

Pian dell’Orino Brunello di Montalcino 2004 Riserva 

Jag har skrivit om Pian dell'Orino tidigare här. Stor doft, man känner direkt att det är ett kraftpaket, näsan består av läder, tjära, mörka och röda körsbär, blåbär, lite volatila toner och cigarrer. Hög syra, massa tanniner men små och mogna nanotanniner som någon sa, hallonlakrits, saltigheten är så god! Mycket koncentration men fortfarande elegant, lång lång längd, F klagar på att det är för rent… Ålänningen och jag hyllar det till skyarna!

Salvioni Brunello di Montalcino 2007 

Det första som slår mig är hallonfrukten, följt av mint, lakrits, röda körsbär, örter och lite te. Väldigt tillbakadragen näsa, även efter två timmar i karaff. 

Som samtliga viner en trevlig hög syra, och nu är vi tillbaka på den rödare frukten, inte så mycket tannin, långt elegant avslut, efter lite tid så blir det lite smutsigt och trevligt. Lite av min favorit, svårt att säga mycket om vinet idag, men potentialen är stor. edit- sitter och dricker sista slatten idag, fortfarande så elegant och hallonfruktigt, gillar det skarpt! 

Genomgående snygga, eleganta och klassiskt stylade viner. Pian dell'Orino bjuder på mest kraft av dem, Montevertine är mest drickvänlig nu och Solderas elegans är helt galen. Bucerchiale lämnade dock mer att önska (första gången för mig), men får skylla på dess ungdom och att flaskan var inte helt kry. Alla av dem är iaf rakt upp i min gränd och jag tror jag lyckats värva över de flesta till den Italienska sidan av kraften, till och med Ålänningen som bara tycker Italien smakar surt... Och hade jag haft pengar över hade jag köpt ett par lådor Poggi di Sotto.

Till nästa provning skulle lite mogna exemplar av dessa viner vara gott, någon som har Soldera '85 på lager?

Erik  

Prinz Von Hessen Johannisberger Klaus Riesling Auslese 2004

Efter en sjukt trött Alsace PG från Dirler-Cadé åkte denna lilla rackare upp i karaffen istället! På pappret ingen höjdarproducent eller vin heller för den delen. Men det här var över förväntan och matchade framförallt maten kanon- fläsksida, surkål, blomkålspuré och äpplesky. 

Mineral, persika, badboll, päron och lemonad 

Erik

Jura, Bordeaux, Nahe och Côtes du Rhône

Jag landar i ett grått och småregnigt Sverige, och efter 2 månader med 35 grader i Italien måste jag säga att det känns helt okej. Men oj vad jag har saknat Cabernet, Pinot, Riesling, Champagne, Syrah! Då är det skönt att ha en vän att lita på, som även han har varit undernärd på Riesling i sommar, Fredrik skickar ett meddelande med budskapet att middagen står på bordet och vinet är i karaffen när M och jag landar i byn igen.

70% Chardonnay och 30% Savagnin, två år på ekfat.

Fördrink blir en Cotes du Jura Tradition 2008 från Berthet-Bondet, snustorr, skyhög syra, lite som en fino på speed, gott! Dönnhoff Oberhäuser Leistenberg Kabinett 2009 och skaldjurspasta, klockrent och enkelt, obegripligt drickvänligt och mest bara gott!

Sista flaskan som gick, jag vill så gärna lagra lite men det går inte...

I kväll bjöd vi tillbaka; älgstek, tryffelsky, blomkålspuré och smörstekta kantareller, och till det en flaska Bellevue de Tayac 2005 från Jean-Luc Thunevin. (tidigare omnämnt här)

Jean-Luc Thunevin; visst låter namnet bekant. Det är mannen bakom bland annat Ch. Valandraud och Ch. Bel Air Ouÿ, han är även konsult för La Dominique och ytterligare ett par slott i Bordeaux. Ni som känner mig vet att Valndraud och viner i den stilen inte är min kopp av te… Som min gode vän från Åland uttryckte sig när vi fick det serverat blint till oss för ett par månader sedan; ”Druvor?! Druvor?! Det är fan inga druvor i det här, det är bara gjort på ek!” ja ni förstår vad jag pratar om.

Men som sagt han gör andra viner också: Ch. Bellevue de Tayac är Thunevins egendom i Marguax, 2,5 hektar köptes 2004 som nu har ökat till 3,5. Vinet är Merlotbaserat med lite Cabernet Sauvignon och en skvätt Petit Verdot efter avslutad jäsning får vinet mogna på 100 % ny ek. Ca 8500 flaskor tillverkas varje år.

Egendomen var till salu för ett par år sedan men det verkar som Jean-Luc ångrade sig...

Karaff en timme och sen upp i glasen, doften är ren och trevlig jag får toner av ceder, björnbär, kaffe, svarta vinbär samt fatkryddor och läder. På paletten får jag en hög syra, mycket tanniner, men som är mogna och finkorniga. Smaken domineras av björnbär, mörka plommon, ceder, läder och rostad ek. Det fina med vinet är syrorna och avslutet som levererar en liten rödare bärighet och är riktigt uttorkande. Satt som en smäck till maten och detta var sista flaskan av en låda som köptes via privatimport, priset landade på ca 330 kr per flaska. Inget jag kommer köpa igen, fortfarande lite för mycket rostade fat för min del. Och så kan man hitta det för ca 20€ i Frankrike...  

100% Syrah från vingårdar runt Côte Rôtie,  stram vardagssyrah som faller mig perfekt på läppen.

Erik

Födelsedagsvin

Bloggat här

Erik

Enotecahäng i Florens

Lambardi 2006 Brunello di Montalcino

Snusklubba, hallon, körsbär, volatila toner, kött, och ännu mer hallon slutet efter lite tid i glaset. Hög syra, små tanniner i höga kvantiteter, mineraler finns det gott om men det är dåligt med frukt i smaken, avslutar riktigt torrt. Bra näsa men tunnlar gällande smaken, behöver tid i glaset men allra helst några år på rygg.  

Monteraponi 2008 Chianti Classico Riserva

Stall, körsbär, c9dp-likt; med en skvätt brett och jordgubbar, lite oxidativt, frystorkade hallon och lite mineralrökig. Hög syra, knappt några tanniner, mineraler, torkad frukt och röda äppleskal. 

jag borde verkligen skaffa en kamera... 

Mascarello 2001 Status Langhe Rosso (Nebbiolo, Barbera och Freisa) 

Hej tryffel och blåbär, målarlåda och körsbär. Får lite grappa-toner; kokta makaroner, päron och alkohol. Det här är riktigt gott med hög syra, snygga tanniner; avrundade och fina. Snyggt avslut men lite kort eftersmak. 

Caparsino 2008 Chianti Classico Riserva

Mycket torkad frukt och en doft av trädgård: torrt gräs, körsbär och björnbär Den mörkaste frukten hittills och en liten oxiderad ton. Hög syra, mycket torkad frukt och en del färsk; blåbär och körsbär. Läskande och snygg eftersmak, men lite kort. Okomplicerat och gott! 

Jag avslutar med ett glas Barolo-Grappa från Marolo som har fått två år på barrique. Gott! 

Erik