Oaxen Slip

Börjar min resa mot San Francisco med ett stopp på Oaxen Krog och Slip, ikväll är det den charmiga bistrodelen Slipen som jag besöker. Krogen får bli nästa gång... 

Rullar in vid nio tiden och sätter mig i baren, personalen är mycket trevlig och alert och undrar vad jag vill ha, så jag börjar lite enkelt med ett glas André Jacquart BdB NV och ett gäng fiskkroketter som serveras med romsås. Champagnen är underbart god som vanligt med kroketterna faller inte mig på läppen då de är lite torra och smaklösa.

Nästa vin får jag blint av H som bara kort hinner säga hej och att det är lite körigt ikväll, det är ju trots allt första kvällen som krogen officiellt har öppet. Okej, det här kan jag! Sjukt god Barolo med viss mognad och jag vet att de har Cappellano Pie Rupestris 2003 på vinpaket så jag slår till på det, helt rätt visar det sig. Efter lite guidning av personalen slår jag till på "Råbiff med syrad grädde, senapsmajonäs och surdegskrutonger" som sällskap för vinet, det visar sig vara en klockren kombination och både vin och mat går ner lite för fort. Men för att råda bot på det beställer jag ett glas Rosso di Montalcino från Stella Di Campalto, missade årgången men tror det var 2008. Efter lite sippande på det och småpratande med folket bakom baren bestämmer jag mig för att slå till på en varmrätt även jag är ganska mätt. Det blir "Griskinder med syrad gurka, oxmärg och puré på vitlök och potatis", en mycket god rätt som hade passat ännu bättre till vinet om inte det varit en riklig mängd rå lök på toppen. Nu kommer ytterligare ett litet smakprov in blint, vinet är lite dimmigt och orange i färgen, hmm, det här är svårare. Tydligt skalmacererat och aromatiskt men ursprunget är inget jag hittar, efter en stund avslöjar H att det är Weingut Loimer - Achtung Wein, 24h på skal och den druvan ger en väldigt aromatisk näsa och ett vin som är underbart lättdrucket. 

Nu är jag så mätt så jag inte vet vad jag heter... En kaffe hade suttit fint, en enkel och en 2'a Domfrontais får det bli, gott och ett bra avslut på en bra måltid. Dock är det inte riktigt över än, H kommer ut och säger att krogen snart är tom på folk och jag kan få ta en titt, han har även med sig en skvätt Belotti Bianco 2011 Semplicemente, druvan är Cortese, området Piemonte (Tassarolo) och endast 8000 flaskor gjorda. Och vilket jävla vin det är! Biodinamica, naturale, senza solforosa! Kan det bli bättre? Tusen tack för besöket Oaxen Slip men också tack till H som hade ett par minuter över för mig!

Erik

Champagne, San Gimignano, Tannat, Cider, Dolcetto & Barolo

Nu har verkligen min mobilkamera lagt av helt, men här kommer en sista bildskörd på lite som druckits den senaste tiden (läs januari...)

Cuvée Saint-Anne är en underbar NV-champagne från den oerhört skickliga producenten Chartogne-Taillet i Merfy, deras Les Barres på ren Pinot Meunier är en av mina bästa champagner någonsin. 

Nästa vin är ett tips från Italienska Vinare, jag hade spanat in det här vinet länge och när jag läste deras bloggpost så slog jag till på en flaska. Montenidoli Tradizionale är en skalmacerarad Vernaccia från San Gimignano. Underbart parfymerat och flörtigt, gott som synden! 

Castel Puyul 1996 Tannat från Uruguay gick vi vilse på riktigt ordentligt när Ålänningen blindade, riktigt gott vin var det iaf för inga pengar!

Cider är som sagt min passion här i livet och denna cider från Drouin är helt klockren för sina 4.50€ på båten, mycket renare och kompaktare än tidigare modeller. Mycket bra! 

Dolcetto när den är som bäst? Ja jag tror det! G.D Vajras Dolcetto är förmodligen den bästa Dolcetto jag har provat. Underbart natur-stylat och charmigt, dör lite av godhet!

Ytterligare ett blindvin, jag och Oaxen-Henrik gissar på varmt år Barolo båda två han är inne på 2003 och jag 2005. M. Marengo Bricco Viole 2007 är vinet och det har verkligen utvecklats fort, lite väl fort faktiskt, höll inte riktigt måttet enligt mig eller Henrik. 

Erik

Boizel, José Michel, Pontet-Canet, Mikulski, d'Yquem

Förra helgen hade vi en liten långlunch på söndagen, tre rätters med vin samt kaffe, kaffegodis och avec. Vi började lite lätt laga mat vid ett-tiden och öppnade den första flaskan bubbel som jag och Ålänningen införskaffat: Boizel Joyau de France 1996, 60 PN & 40% Chardonnay, vinmakningen vet jag tyvärr inte mycket om. Vi hade stora förväntningar på detta vin som dessvärre inte införlivades, blint hade jag sagt NV av enklare kvalitet, kändes som mognaden hade gått för snabbt och mittpaletten var riktigt tunn. Blev heller ingen bild tyvärr, köpt från BS för för mycket pengar.

Efter denna besvikelse öppnade vi José Michel Grand Vintage 2002, José Michel som anses vara något av en "Pinot Meunier-expert" (vi drack hans PM för ett tag sedan), denna variant består av 50% PM och 50% Chardonnay och en viss del av vinet har lagrats på ekfat. Detta verkar bättre, men en mousse som fullkomligt hoppar ur de stora Nebbiolo-kuporna, aromprofilen består av stål, mineral, svala gula äpplen och en snygg autolys. Inget jättestort vin men absolut bra för pengarna, köpt från BS.


Till första rätten, som bestod av enrisrökt ankbröst, rökt egenslagen majjo, syrade rödbetor och saltbakad rotselleri, blev det blindvin. Ålänningen dekanterade och hällde ett nästan guldfärgat vin i glasen, det första som slog mig var faten och mineraliteten, tillsammans med en vitblommighet som var mycket trevlig, en hel del gula frukter låg där bakom och gömde sig. Med lite tid öppnade vinet upp sig och bjöd på en riktigt trevlig upplevelse, jag gissar Arnaud Ente's Meursault och F gissar Puligny, vi är båda inne på 2009 då vinet upplevs relativt varmt. Mikulski Meursault 2009 är det vi har fått i glasen, gott som tusan men behöver tid på rygg för att integrera fat och frukt. Ingen bild här heller dessvärre.


Efter intensivt matlagande och en bakfylla som började krypa sig på var det skönt att koppla av vid bordet med lite gott vin, både Mikulsin och Jose´ Michel gick finfint till den rökta ankan.

Cirka 60% Cabernet Sauvignon,
33% Merlot, 5% Cabernet Franc and 2% Petit Verdot.
2004 var även året de började omvandla slottet till biodynamiskodling

Till varmrätten tänkte jag och F bjuda på Pontet-Canet 2004 som vi fick hem för några dagar sedan. Till detta hade vi slängt ihop en gryta på Vigg skjuten av Ålänningen, samt smörkokt potatis och savoykål (som vi glömde). Vinet dekanterades en timme i förväg och ställdes i kylen för att plockas fram lagom till varmrätten, vi hällde stora "pours" i våra Bdx-glas, färgen var tät och intensivt rubinfärgad med viss granat i kanterna. På näsan kommer en rejäl skjuts med solmogna mörka bär, vägdamm, röda plommon och i bakgrunden ligger en massa ceder, tobak och tjära och lurar. Ett underbart lagom komplext vin och det är precis så här jag vill ha min Bordeaux, inte för modernt men inte bara brett och smuts heller för den delen. Det här var precis avvägt mellan skitigt traditionell och fruktig modern, tanninerna var för övrigt riktigt läckra.

Till dessert hade O kokat ihop fyra stycken underbara Crème Brûlée'er som skulle avnjutas med hallonsorbet gjord på enklast möjligaste sätt (mixade passerade hallon, sockerlag och flytande kväve) samt en halvbutelj Château d'Yquem 1996. Endast min andra flaska Yquem som jag sätter i mig, 95an provades förra våren när sötvinsmannen höll provning. Jag ska villigt erkänna att jag är inte så förtjust i söta viner eller fortifierade viner, Madeira är favoriten även det kan slinka med en och annan Colheita Port ibland. Men detta är ganska gott ändå måste jag säga, lite mindre ek och inte lika komplex som 95'an men fortfarande ett stort vin. Satt som en smäck till Crème Brûléen!

Efter maten hade Ålänningen styrt ihop lite kaffegodis bestående av chokladganache smaksatt med kaffe, samt O och jag hade gjort lite "mini-marshmallows". Till detta drack vi var sitt stadigt glas Armagnac från 1971, producenten har jag inget minne av...

55 % Pinot Noir, 30 % Chardonnay & 15 % Pinot Meunier
Cirka 20% reservvin från två tidigare årgångar som legat viss tid på ek

Avslutningsvis blev det fri dans och en flaska Boizel Brut Reserve NV, drack en av dessa flaskor för ett par veckor sedan och imponerades mycket för att vara ett vin i denna prisklassen (BS). Krämig, stor och flörtig, riktigt gott att bara bälja i sig i stora klunkar!

Framåt kvällen urartade fridansen i ett nummer av Queen - I Want to Break Free, med väl utarbetad koreografi för att överensstämma med videon.

Erik

Vigneto Monvigliero, Monrosso & La Grande Dame

Bra torsdag, tryffelrisotto och Burlottos Vigneto Monvigliero 2008 , följs upp av Monsantos Monrosso 2008 Chianti & tillsist La Grande Dame 1990 på magnum.

Burlotto Vigneto Monvigliero 2008

Burlotto har sina marker runt byn Verduno i norra Barolo och just denna Barolo kommer från vingården Monvigliero. Den är traditionellt stylad med fot-trampade druvor(!), 30 dagars maceration och 30 månader i både franska och slavonska Botti på 35hl. Hur beter sig ett sådant vin då; Charmigt är  ordet jag skulle vilja beskriva det med, charmigt och vidöppet. Jordgubbsfrukten står som spön i backen och en finfin blommighet gömmer sig där bakom, vidare bjuder det på klassiska röda körsbär och en viss tobakston. På paletten är syrorna väl uttalade och tanninerna små, tillbakadragna och lagom mogna, eftersmaken bjuder på mer rödfrukt och grusig mineral, du vill bara ta en klunk till! Flaskan sänks i rasande fart och till slut är den tom, det som sitter kvar i mitt huvud är hur burgundiskt detta vin ter sig, utan att för den delen tappa sitt eget ursprung. 

Hur följer vi upp detta vin då? Jo med en till flaska ung italiensk drickbarhet: Monrosso Chianti 2008 från Monsanto. Röda bär som körsbär och hallon samt med uttalad mineralitet, lite funky men bara så det ger personlighet. Hög syra och fina tanniner, avslutet är inte alltför långt men det gör inget, det ger mig bara en ursäkt att ta en sipp till ur glaset, tills även denna flaska är tom. Får man prata prisvärdhet så är detta ett utmärkt exempel, underbart mycket drickglädje för 99sek i BS.

Men sen då, när det Italienska är slut? O dricker helst bara Champagne, så vi möter upp med lite annat löst folk och bestämmer oss för att dricka en flaska La Grande Dame 1990 på magnum, som det lokala haket har i sin källare. 

7 personer och två glas var senare är jag fruktansvärt nöjd, vilket jävla vin! En av de bästa Champagner jag någonsin druckit och La Grande Dames storhet går inte att ta miste på. Lika stor och kraftig som i sin ungdom men med riktigt trevlig mognad som tiden i flaska har gett. Magiskt, riktigt stort vin! 

Erik

Blandade buteljer; Prévost, Weinbach, Joly & Haut-Brion

Har varit dåligt med bilder på bloggen det senaste, jag är helt enkelt för upptagen med att äta och dricka, att fotografera maten eller vinet känns just då oviktigt. Men här kommer ett par bilder, tasting-notes finns om ni undrar om något speciellt vin. 

Drack en flaska Jérôme Prévost La Closerie Les Beguins i goda vänners lag häromdagen dock, som inte kom med på bild. Denna 100% Pinot Meunier serverades mig blint och jag antecknade lite snabbt ner egenskaper som en ton av mynta, apelsinblom och gula äpplen, fokuserad utan att bli svulstig, mycket skönt frukt med bra balanserade fat och en snygg fino-ton i bakgrunden. Min gissning landade på Chartogne-Taillet Les Barres, vilket jag själv ser som en bra gissning med fatjäst PM och Selosse som gemensam nämnare. Bra vin och gott som tusan, men Les Barres bjuder på lite mer just nu. 

Erik

Selosse, Billecart-Salmon, Diebolt-Vallois & Salon

Vissa dagar är bättre än andra, häromdagen var en sådan dag. Att plugga är verkligen inte så illa och särskilt inte när det vankas mousserande med Madde-MW. Här kommer ett par godbitar från ca 30 testade bubbel. Dessvärre ingen utanför Champagne som riktigt glänste.

Jacques Selosse Initial NV

Små bubblor som sitter i länge, färgen är citron med medelintenistet.

Ganska intensiv näsa med mycket liljekonvalj och jasmin till en början därefter följer vinteräpplen, gråpäron och en hel del ek som känns lite ointegrerad, i bakgrunden finns en krispig och trevlig autolys.

Riktigt torr med hög syra, mediumfyllig kropp med mycket smör, ek, gul frukt och igen mycket vita blommor. Ett långt ihållande avslut med mycket mogen gul frukt och eftersmaken påminner om limejuice. Gott som tusan, men behöver ligga till sig ett tag för alla bitar ska ramla på plats, inte så konstigt när jag kollar degorgeringsdatumet; september 2012! 

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart 2000

Återigen ett vin med små, små bubblor som bildar länge pärlband i glaset, färgen är citron men med lite djupare intensitet än förra vinet. På näsan får till en början en del svavel men som efter ett tag vädras bort, fram kommer istället en ostronskalig minerlaitet, väg damm och en ek-rökighet. I bakgrunden ligger gröna äpplen, citron och vita blommor och backar upp det hela. Autolysen är krispig och drar åt det lätta "vita" hållet, tänk små kex, kakor etc. 

Skyhög syra, mediumfyllig kropp, fokuserat och kompakt är ledorden. Riktigt lång längd med underbart torrt avslut. Underbar Champagne just nu, men ett par-fem år på rygg skulle absolut inte skada.  

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2005, tidigare bloggat här.

Små bubblor som stannar länge i glaset, en lättare citronfärg, ljusare och inte lika mycket djup som de tidigare vinerna. Trevlig parfymerad doft, med toner av jasmin, diverse vita blommor, följs upp av en del ek, ananas och passionsfrukt. Autolysen är väldigt lätt och påminner och ljusa kex och inte så mycket rostade toner. 

Torrt som tusan, skyhög syra, mediumfyllig kropp men dessvärre är moussen lite aggressiv, avslutet är riktigt bra med mycket tropiska frukter i eftersmaken. Fruktansvärt gott men behöver även det här viss tid i flaskan för att lugna ner sig lite.

Salon 1995, okej Salon gör mig inte besviken nu igen, har druckit 96, 97 & 99 tidigare och har väl skymtat en storhet där bakom, men inte mer än så. Visa vad du går för nu!

Små bubblor som dröjer sig kvar länge i glaset, guldfärgat och medelintensivt. Ur glaset fullkomligt hoppar en vägg av dofter; vita blommor, kanderade apelsiner, vita persikor, färska aprikoser, mynta, massor med söta örter, i bakgrunden finns det ingefära och lavendel som backar upp alla andra dofter. 

Skyhög syra, slank kropp men fruktansvärt fokuserad och koncentrerad, på paletten kommer en hint av choklad, mogna citroner och autolys som har börjat gå mot vanilj- och toast-hållet. Moussen är underbart lätt och krämig, i avslutet ligger en massa mynta och apelsin kvar hur länge som helst. 

Tack Salon, tack för att du visar upp din storhet (till slut), det här är så fruktansvärt bra, bra så jag dör lite inombords.. Aromatiken och den ljuvliga strukturen är bland det bästa jag känt i en Champagne, ja i ett vin överhuvudtaget. Detta är förmodligen den bästa Champagne jag druckit, och definitivt ett av de bästa vinerna.  

Erik  

Egly-Ouriet Brut Tradition Grand Cru

Spontanbloggpost såhär på fredagskvällen- brukar alltid vara ett säkert tecken!

Just nu livet mest fyllt med plugg, eller ja bara plugg, inte för att jag ska klaga jag läser om vin, det som mitt liv till största del kretsar kring.. Men iallafall paus från pluggandet ikväll bjuder på Egly-Ouriet, lätt halstrad röding och beurre blanc!

Lätt gyllene med små stadiga bubblor, på näsan får jag aromer som gula äpplen (en anings bokna), gråpäron, en släng av grillade citroner, smörstekt brioche, och ett avslut som drar mot smultron och lite ostronskal.

På paletten är vinet fruktansvärt angenämt, rund kropp och balansen mellan syra och fruktsötma är klockren! På smaken återfinns de gula äpplena och gråpäronen, syran drar mot citronjuice och kumquat. Lång torr finish som sitter i länge.

Erik