Boizel, José Michel, Pontet-Canet, Mikulski, d'Yquem

Förra helgen hade vi en liten långlunch på söndagen, tre rätters med vin samt kaffe, kaffegodis och avec. Vi började lite lätt laga mat vid ett-tiden och öppnade den första flaskan bubbel som jag och Ålänningen införskaffat: Boizel Joyau de France 1996, 60 PN & 40% Chardonnay, vinmakningen vet jag tyvärr inte mycket om. Vi hade stora förväntningar på detta vin som dessvärre inte införlivades, blint hade jag sagt NV av enklare kvalitet, kändes som mognaden hade gått för snabbt och mittpaletten var riktigt tunn. Blev heller ingen bild tyvärr, köpt från BS för för mycket pengar.

Efter denna besvikelse öppnade vi José Michel Grand Vintage 2002, José Michel som anses vara något av en "Pinot Meunier-expert" (vi drack hans PM för ett tag sedan), denna variant består av 50% PM och 50% Chardonnay och en viss del av vinet har lagrats på ekfat. Detta verkar bättre, men en mousse som fullkomligt hoppar ur de stora Nebbiolo-kuporna, aromprofilen består av stål, mineral, svala gula äpplen och en snygg autolys. Inget jättestort vin men absolut bra för pengarna, köpt från BS.


Till första rätten, som bestod av enrisrökt ankbröst, rökt egenslagen majjo, syrade rödbetor och saltbakad rotselleri, blev det blindvin. Ålänningen dekanterade och hällde ett nästan guldfärgat vin i glasen, det första som slog mig var faten och mineraliteten, tillsammans med en vitblommighet som var mycket trevlig, en hel del gula frukter låg där bakom och gömde sig. Med lite tid öppnade vinet upp sig och bjöd på en riktigt trevlig upplevelse, jag gissar Arnaud Ente's Meursault och F gissar Puligny, vi är båda inne på 2009 då vinet upplevs relativt varmt. Mikulski Meursault 2009 är det vi har fått i glasen, gott som tusan men behöver tid på rygg för att integrera fat och frukt. Ingen bild här heller dessvärre.


Efter intensivt matlagande och en bakfylla som började krypa sig på var det skönt att koppla av vid bordet med lite gott vin, både Mikulsin och Jose´ Michel gick finfint till den rökta ankan.

Cirka 60% Cabernet Sauvignon,
33% Merlot, 5% Cabernet Franc and 2% Petit Verdot.
2004 var även året de började omvandla slottet till biodynamiskodling

Till varmrätten tänkte jag och F bjuda på Pontet-Canet 2004 som vi fick hem för några dagar sedan. Till detta hade vi slängt ihop en gryta på Vigg skjuten av Ålänningen, samt smörkokt potatis och savoykål (som vi glömde). Vinet dekanterades en timme i förväg och ställdes i kylen för att plockas fram lagom till varmrätten, vi hällde stora "pours" i våra Bdx-glas, färgen var tät och intensivt rubinfärgad med viss granat i kanterna. På näsan kommer en rejäl skjuts med solmogna mörka bär, vägdamm, röda plommon och i bakgrunden ligger en massa ceder, tobak och tjära och lurar. Ett underbart lagom komplext vin och det är precis så här jag vill ha min Bordeaux, inte för modernt men inte bara brett och smuts heller för den delen. Det här var precis avvägt mellan skitigt traditionell och fruktig modern, tanninerna var för övrigt riktigt läckra.

Till dessert hade O kokat ihop fyra stycken underbara Crème Brûlée'er som skulle avnjutas med hallonsorbet gjord på enklast möjligaste sätt (mixade passerade hallon, sockerlag och flytande kväve) samt en halvbutelj Château d'Yquem 1996. Endast min andra flaska Yquem som jag sätter i mig, 95an provades förra våren när sötvinsmannen höll provning. Jag ska villigt erkänna att jag är inte så förtjust i söta viner eller fortifierade viner, Madeira är favoriten även det kan slinka med en och annan Colheita Port ibland. Men detta är ganska gott ändå måste jag säga, lite mindre ek och inte lika komplex som 95'an men fortfarande ett stort vin. Satt som en smäck till Crème Brûléen!

Efter maten hade Ålänningen styrt ihop lite kaffegodis bestående av chokladganache smaksatt med kaffe, samt O och jag hade gjort lite "mini-marshmallows". Till detta drack vi var sitt stadigt glas Armagnac från 1971, producenten har jag inget minne av...

55 % Pinot Noir, 30 % Chardonnay & 15 % Pinot Meunier
Cirka 20% reservvin från två tidigare årgångar som legat viss tid på ek

Avslutningsvis blev det fri dans och en flaska Boizel Brut Reserve NV, drack en av dessa flaskor för ett par veckor sedan och imponerades mycket för att vara ett vin i denna prisklassen (BS). Krämig, stor och flörtig, riktigt gott att bara bälja i sig i stora klunkar!

Framåt kvällen urartade fridansen i ett nummer av Queen - I Want to Break Free, med väl utarbetad koreografi för att överensstämma med videon.

Erik

Blandade buteljer; Prévost, Weinbach, Joly & Haut-Brion

Har varit dåligt med bilder på bloggen det senaste, jag är helt enkelt för upptagen med att äta och dricka, att fotografera maten eller vinet känns just då oviktigt. Men här kommer ett par bilder, tasting-notes finns om ni undrar om något speciellt vin. 

Drack en flaska Jérôme Prévost La Closerie Les Beguins i goda vänners lag häromdagen dock, som inte kom med på bild. Denna 100% Pinot Meunier serverades mig blint och jag antecknade lite snabbt ner egenskaper som en ton av mynta, apelsinblom och gula äpplen, fokuserad utan att bli svulstig, mycket skönt frukt med bra balanserade fat och en snygg fino-ton i bakgrunden. Min gissning landade på Chartogne-Taillet Les Barres, vilket jag själv ser som en bra gissning med fatjäst PM och Selosse som gemensam nämnare. Bra vin och gott som tusan, men Les Barres bjuder på lite mer just nu. 

Erik

Château Leoville Las Cases 1945

Sista delen i min serie Bordeauxviner: Leoville Las Cases 1945. Fredrik har fyndat auktion igen, nu är det bara att hoppas på ett vin som inte dött för mycket i flaskan samt att vi slipper TCA!

1945, detta klassiska år inte bara i och med freden utan att det även var ett stort vinår, ett av de största under hela 1900-talet. Ett nästintill perfekt år och som bjöd på massiva tanniner, vilket gjorde att vinerna var närmast odrickbara till en början (sägs det) men som tur är för oss klarar av längre lagring. Leoville Las Cases, slottet som är nästan lika legendariskt som årgången och är det ursprungliga av de tre Leoville-slotten (Barton & Poyferré). Slottet brukar kallas för ett "super second" och vissa hävdar att det borde uppgraderas till 1er Cru på bekostnad av Mouton så klart...

1945 Chateau Leoville Las Cases, St Julien

Vinet är granatfärgat och lite grumligt, det som slår mig först på näsan är hur kompakt frukten fortfarande är! Bakom all frukt ligger en liten rökighet som är väldigt angenäm, en del örter, lite järnflis  och fortsätter med torkade fikon, söt marmelad och lite mandel.

Struktur som inte finns på kartan, underbart tuggiga tanniner men fruktansvärt mogna och goda. Avslutet är förvånansvärt långt och eftersmaken består främst av röda bär och en släng av tobak. Det som imponerar med detta vin är hur pigg den beter sig! Dör efter cirka 15-20 minuter i glaset.

Ofta med viner av hög ålder får man se till historien bakom och inte vad man får i glaset, men så är inte fallet här, detta vin bjuder på en underbar livlighet samt en frukt och struktur som jag sällan hittar i viner av denna ålder. Det skulle inte förvåna mig om detta är njutbart vid sin 100-års dag! Inte det bästa vin jag har provat eller ens topp tio, men absolut ett av de mest spännande.

Erik 

Château Cheval Blanc 1978

Andra vinet i miniserien Bordeaux: Cheval Blanc. Cheval Blanc behöver förmodligen ingen närmare presentation mer än att vi pratar Cabernet Franc-dominans och inte Merlot som är normen i St. Emilion. Just 1978 är ett "helt okej" år med en svag vår som bjöd på sen blomning och en följande sommar som var blandad med lite regn och sol. Hösten blev dock varm och torr och till skörden visade det sig att året blev bra.

Då ska vi se, till glaset! Pang rakt upp i näsan, gröna örter, körsbär, bra cigarrlåda en liten ton av brett och kokta grönsaker i bakgrunden. Underbart aromatiskt och flörtigt, känns fortfarande ungt och det är Cab Franc-örtigheten vinet lever på. På paletten landar ett vin som har riktigt små tanniner av hög kvalitet, vinet bjuder på en av de bästa strukturer som jag känt på länge. I smaken hittar jag mognare toner och läder, choklad samt kaffe dominerar, med snygga örter och lite brett i avslutet. Gott som tusan!

Sedan kan priset diskuteras, 275€ visst det är inte mycket pengar för en flaska Cheval men det är fortfarande mycket pengar...

Erik

Beausejour Duffau-Lagarrosse 1982

Tema Bordeaux; första vinet av tre som provades och dracks för ett par veckor sedan.

Ch. Beausejour Duffau-Lagarrosse 1982Granatfärgat vin med en väldigt lätt intensitet och vattning rim. Det första som dyker upp på paletten är blå blommor, en släng av tryffel, riktigt bra cigarr, en snygg rödsyrlighet som drar mot körsbär, lingon och frystorkade hallon. På paletten har vinet en hög syra, mycket röda bär, en del kryddighet, slank och fokuserad kropp, tanninerna är så underbart lätta och mogna. Lång eftersmak med en viss örtighet samt blommorna och tryffeln som ligger kvar. Avslutar torrt och elegant. Efter ett stund i glaset växer mycket mint, örter och blommor fram. 

Riktigt bra vin som har mognat med värdighet, perfekt drickmoget nu och riktigt bra för pengarna: 79€.Ch. Beausejour Duffau-Lagarrosse 2004 som jag drack för ett tag sedan kommer nog dessvärre inte blir lika bra som detta vin.

Erik