Boizel, José Michel, Pontet-Canet, Mikulski, d'Yquem

Förra helgen hade vi en liten långlunch på söndagen, tre rätters med vin samt kaffe, kaffegodis och avec. Vi började lite lätt laga mat vid ett-tiden och öppnade den första flaskan bubbel som jag och Ålänningen införskaffat: Boizel Joyau de France 1996, 60 PN & 40% Chardonnay, vinmakningen vet jag tyvärr inte mycket om. Vi hade stora förväntningar på detta vin som dessvärre inte införlivades, blint hade jag sagt NV av enklare kvalitet, kändes som mognaden hade gått för snabbt och mittpaletten var riktigt tunn. Blev heller ingen bild tyvärr, köpt från BS för för mycket pengar.

Efter denna besvikelse öppnade vi José Michel Grand Vintage 2002, José Michel som anses vara något av en "Pinot Meunier-expert" (vi drack hans PM för ett tag sedan), denna variant består av 50% PM och 50% Chardonnay och en viss del av vinet har lagrats på ekfat. Detta verkar bättre, men en mousse som fullkomligt hoppar ur de stora Nebbiolo-kuporna, aromprofilen består av stål, mineral, svala gula äpplen och en snygg autolys. Inget jättestort vin men absolut bra för pengarna, köpt från BS.


Till första rätten, som bestod av enrisrökt ankbröst, rökt egenslagen majjo, syrade rödbetor och saltbakad rotselleri, blev det blindvin. Ålänningen dekanterade och hällde ett nästan guldfärgat vin i glasen, det första som slog mig var faten och mineraliteten, tillsammans med en vitblommighet som var mycket trevlig, en hel del gula frukter låg där bakom och gömde sig. Med lite tid öppnade vinet upp sig och bjöd på en riktigt trevlig upplevelse, jag gissar Arnaud Ente's Meursault och F gissar Puligny, vi är båda inne på 2009 då vinet upplevs relativt varmt. Mikulski Meursault 2009 är det vi har fått i glasen, gott som tusan men behöver tid på rygg för att integrera fat och frukt. Ingen bild här heller dessvärre.


Efter intensivt matlagande och en bakfylla som började krypa sig på var det skönt att koppla av vid bordet med lite gott vin, både Mikulsin och Jose´ Michel gick finfint till den rökta ankan.

Cirka 60% Cabernet Sauvignon,
33% Merlot, 5% Cabernet Franc and 2% Petit Verdot.
2004 var även året de började omvandla slottet till biodynamiskodling

Till varmrätten tänkte jag och F bjuda på Pontet-Canet 2004 som vi fick hem för några dagar sedan. Till detta hade vi slängt ihop en gryta på Vigg skjuten av Ålänningen, samt smörkokt potatis och savoykål (som vi glömde). Vinet dekanterades en timme i förväg och ställdes i kylen för att plockas fram lagom till varmrätten, vi hällde stora "pours" i våra Bdx-glas, färgen var tät och intensivt rubinfärgad med viss granat i kanterna. På näsan kommer en rejäl skjuts med solmogna mörka bär, vägdamm, röda plommon och i bakgrunden ligger en massa ceder, tobak och tjära och lurar. Ett underbart lagom komplext vin och det är precis så här jag vill ha min Bordeaux, inte för modernt men inte bara brett och smuts heller för den delen. Det här var precis avvägt mellan skitigt traditionell och fruktig modern, tanninerna var för övrigt riktigt läckra.

Till dessert hade O kokat ihop fyra stycken underbara Crème Brûlée'er som skulle avnjutas med hallonsorbet gjord på enklast möjligaste sätt (mixade passerade hallon, sockerlag och flytande kväve) samt en halvbutelj Château d'Yquem 1996. Endast min andra flaska Yquem som jag sätter i mig, 95an provades förra våren när sötvinsmannen höll provning. Jag ska villigt erkänna att jag är inte så förtjust i söta viner eller fortifierade viner, Madeira är favoriten även det kan slinka med en och annan Colheita Port ibland. Men detta är ganska gott ändå måste jag säga, lite mindre ek och inte lika komplex som 95'an men fortfarande ett stort vin. Satt som en smäck till Crème Brûléen!

Efter maten hade Ålänningen styrt ihop lite kaffegodis bestående av chokladganache smaksatt med kaffe, samt O och jag hade gjort lite "mini-marshmallows". Till detta drack vi var sitt stadigt glas Armagnac från 1971, producenten har jag inget minne av...

55 % Pinot Noir, 30 % Chardonnay & 15 % Pinot Meunier
Cirka 20% reservvin från två tidigare årgångar som legat viss tid på ek

Avslutningsvis blev det fri dans och en flaska Boizel Brut Reserve NV, drack en av dessa flaskor för ett par veckor sedan och imponerades mycket för att vara ett vin i denna prisklassen (BS). Krämig, stor och flörtig, riktigt gott att bara bälja i sig i stora klunkar!

Framåt kvällen urartade fridansen i ett nummer av Queen - I Want to Break Free, med väl utarbetad koreografi för att överensstämma med videon.

Erik

Beausejour, Cantillon, Col d'Orcia & Fontodi

Blandat gott med Ålänningen och Fredrik! 

Har jag sagt det att Ålänningen/Finnen alltid har med sig bra dryck? Alltid! Denna gång har han med sig Fontodi's Vigna del Sorbo 1994, 90% Sangiovese och 10% Cabernet S, lagrat på franska barriquer där 50% var nya. Granatfärgat och med en relativt hög intensitet. På näsan väldigt knutet till en början men öppnar upp sig mer och mer i karaff och glas. Klassiskt mogen Sangiovese med massa sura körsbär, torkade och färska, cigarrlåda, lite lagom smutsigt, hallon och torkade örter. Hög syra med fruktansvärt snygga tanniner som är perfekt mogna, långt avslut. Det känns som att viner har mer att ge med ytterligare lite lagring men i min värld är det inte värt det- det är så bra just nu! Jag har alltid haft lite svårt för Vigna del Sorbo ungt, jag brukar tycka att Caben och faten dominerar vinet för mycket, men just nu är det bara gott! 

Cantillon Lou Pepe Framboise, ungt och fortfarande mycket hallon kvar, syran har dock börjat sticka till riktigt höga höjder men det balanseras upp med en ganska stor kropp och mycket frukt. Gott! 

Ch. Beausejour Duffau-Lagarrosse 2004, efter ca två timmar i karaffen börjar det äntligen hända saker; röda plommon, ceder, blå blommor, söta ekkryddor och en liten grön ton i bakgrunden. Bra syra och kraftiga tanniner, medelstor kropp och ganska elegant, långt trevligt avslut. Fortfarande för ungt i min bok, just nu är det någonstans mellan ungt och moget och vet inte riktigt vad det vill. Men fortfarande ett bra vin till kvällens entrecote med potatisgratäng och rödvinsdoja.    

Col d'Orcia Brunello di Montalcino Riserva 1969. Ja vad ska jag säga, det levde och fyfan vad bra det var! Massor av torkad frukt, ceder, torkade örter, osv osv. Kroppen är rund och fyllig med uppfriskande syra och små, finkorniga tanniner. Långt avslut med mycket körsbär och torkade hallon i eftersmaken. 

Erik

Sine Qua Non - The Rejuvenators 2004

Stunden hade kommit- äntligen var det dags att prova Manfred Krankls viner, ägare och vinmakare på Sine Qua Non, presentation är överflödig. Först ut var The Rejuvenators från 2004, en blend på Rousanne, Viognier och Chardonnay (ca 60/20/20).  

Copyright Quaffable

Uttalade fat-toner som smörpopcorn, rostat bröd, rostade nötter, autolyskaraktär som drar mot halm och bivax. En rökig mineralitet går också att hitta. Mycket frukt som kommer fram i glaset efter ett tag; gula äpplen, gula plommon, persikor och en snygg touch av vita blommor.

Hög syra för att vara ett vin i den här stilen, oerhört fet och rund kropp, en aning värmande alkohol som även bidrar med lite sötma. Längden är så lång den bara kan bli och avslutar i bivax, rostade nötter och en släng av apelsinblommor. 

Jag har svårt att beskriva vinet med ord, det finns så många lager av dofter och smaker att utforska och det känns ganska löjligt när jag läser genom mina anteckningar. Det här är ett vin som måste upplevas! Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om komplexitet och koncentration, men utan att bli för svulstigt och klumpigt, vinet är genomgående elegant från första sniff och hela vägen tills dess att eftersmaken lämnar munnen.

Erik

Två Spanjorer

Vi har provat Spanien, eller en del av Spanien. Av 11 viner var detta dessa två som föll mig i smaken- båda provade innan.

Vega Sicilia Valbuena 2004

Vega Sicilia har jag haft turen att prova ett flertal gånger, både deras Unico och Valbuena °5. Denna gång kom vinet blint: 

Salmiak, hallonlakrits, nypon, tät och bläckig frukt, en hel del örter.  

Hög syra, mycket tannin, kraftpaket med en galen struktur, fruktansvärt tät i frukten, bra integrerade fat, långt avslut, blir bara bättre i glaset. Gissningarna går från Graciano (min gissning), modern Tempranillo från Rioja och till just detta vin. Victor och Patrik spikar! 

Lopez de Heredia Vina Tondonia 1994

Det andra vinet är ett av mina absoluta favoriter alla kategorier, väldigt eget vin och antingen hatar man det eller så älskar man det. Det var många på provningen som ropade defekt och dålig kvalitet, struntprat säger jag! 

Här kommer mina anteckningar: Klassisk riojanäsa, apelsin, julkryddor som nejlika, pomerans och lite kakao. Hög, lagom volatil syra, bra jävla tanniner- lagom uttorkande, gott, gott! Finns lite frukt kvar- lingon, torkade tranbär, oxiderade äppelskal och frystorkad jordgubbe. Perfekt avslut där rödfrukten och syran bidrar till en riktigt lång längd! 

Erik

Priorat, Champagne & Côte-Rôtie

Det är mycket nu, mellan varven av plugg och provningar så hinner jag faktiskt dricka lite vin också. Nu i veckan var Ålänningen här igen och hade som vanligt med sig Champagne (bra gäst den där Finnen), och så sent som torsdags ramlade V in och hade även han med sig champagne! Just det, en provning har jag hunnit med: Patrik min trogne vapendragare när det kommer till Italienskt har även Priorat nära hjärtat, vilket vi fick erfara vid en provning häromdagen. 

Mas Doix Costers de Vinyes Velles 2004.

Vilket jävla vin, fyfan! Bästa priorat jag druckit och kommer högt på listan av bästa spanjorer likaså, balansen mellan fat, färsk frukt och intorkad dito var helt perfekt, sen syran, oj oj den syran så knivskarp och lyfter vinet som annars kunde blivit lite klumpigt. Tanninerna är mogna men med ett bra bett och så fina som de bara kan bli. Elegansen är total för att vara ett sådant kraftpaket!

Bild från Patrik

Foliage Extra Brut Hervé Jestin NV

Nystartad producent med ryska ägare, vinmakare är Hervé Jestin (tidigare var på Duval-Leroy) och han är lite av den första biodynamikern i Champagne vilket lyser igenom i Foliages produktion. För tillfället finns bara denna blend i deras sortiment, men ambitionerna är att utöka till fler. Chardonnay dominerad blend, viss del av vinet lagrat på ek för att sedan ligga på sin jästfällning 36 månader i flaska.

Söta citroner, äpplen i alla dess färger och en liten släng av vinäger- men bara sådär så det blir skitsnyggt! Gott och stramt är ledorden, ser fram emot fler viner från Foliage.   

Domaine Jamet Côte-Rôtie Fructus Voluptas 2010

Jamet behöver ingen presentation vid det här laget, vinet är dock av det lite ovanligare slaget. Det är deras andravin från Côte-Rôtie, de druvor som inte går i den ”riktiga” Côte-Rôtien går ner i detta vin, och ser inte lika lång tid på fat. 

Klassisk Jamet-näsa med massa gröna örter, mint, viol, lite kött och peppar. Det är inte frukten som kommer i första hand i det här vinet, men med lite luft så kommer även snygga björnbär, mörka körsbär och även lite ekkryddor. Gott och lättdrucket så man blir gråtfärdig!

Fleury Brut 1999

Ytterligare en biodynamisk Champagneproducent, Pinot Noir-dominerat vin den här gången, förmodligen 100 % PN. Jag blir faktiskt lite besviken på Fleury den här gången, brukar uppskatta deras lite ”fläskiga” stil annars. Men den här gången är vinet på gränsen till platt gällande moussen, för låg syra och varken jag eller F sätter det i Champagne… Dracks nog bäst för ett par år sedan.  

Erik