Montevertine 2009
Rödfruktigt,
mineraldrivet, tranbär, sura röda körsbär! Vägdamm och snusklubba kommer i
glaset efter lite tid. Skyhög syra, finkorniga tanniner, tranbär, lingon, lite läder, svart te. Lite
örtbitterhet men bar apå ett bra sätt. Bara gott och läskande, blir bättre
med mognad. Långt avslut. Snabbaste flaskan att tömmas.
Fontodi Flaccianello 2008
Blåbär,
ekkryddor, örter, körsbär, lite smutsigt, undervegetation
Hög syra,
finkorniga tanniner som vill slita ut min mun, torrextraktet lär vara skyhögt,
mörkare bär, mint, läder och röda äpplen i eftersmaken. Långt avslut, sitter i
fruktansvärt länge. Kräver lagring för att integrera ek och tanniner. 5-10 år? (ingen bild, flaskan försvann)
Selvapiana Bucerchiale 2009
När jag öppnar flaskan och häller på karaff kommer det en våg av brett och en massa annan skitighet, och inte på ett bra sätt. Det försvinner dock efter lite tid, men vinet rycker inte upp sig helt. Blå blommor, körsbär, oxidativt, blåbär, fatkryddor. Men syran är där den ska,
mycket tanniner men mogna, dock lite ointegrerade och klumpiga, läder, ekkryddor, lite väl mycket alkohol.
Lite besviken
idag, mer fat och oxidation än vad jag minns det som.
Poggio di Sotto Rosso di Montalcino 2006
Förväntningarna är skyhöga när jag häller upp vinet på karaff, direkt får jag massa röda bär, örter,
läder, blå blommor, mineral, körsbär – både röda och svarta, mint, osv osv, listan kan göras lång. Paletten är klockren med hög syra,
tanniner finns men de är fruktansvärt fina, saftiga körsbär, hallon, lakrits, tjära, äpplen,
långt avslut, fyfan vad gott!
Soldera Brunello di Montalcino Case Basse 2006 Riserva
Om jag hade höga förväntningar på förra vinet så står det här vinet ännu högre i min bok! Barnarov jag vet, men korken ryker i vilket fall som helst!
Vinet har en ”lätt”, elegant doft med tranbär,
mörka körsbär, asfalt, läder, blå och vita blommor, mint, och en god cigarr. I munnen visar det en hög syra, dammiga
tanniner- silkeslena, äppelskal, hallon, välgjord lakrits, den bästa cigarrlådan och eftersmaken domineras av svart te, elegansen är total och potentialen är enorm.
Pian dell’Orino Brunello di Montalcino 2004 Riserva
Jag har skrivit om Pian dell'Orino tidigare här. Stor doft, man känner direkt att det är ett kraftpaket, näsan består av läder, tjära, mörka och röda körsbär, blåbär, lite volatila toner och cigarrer. Hög syra, massa
tanniner men små och mogna nanotanniner som någon sa, hallonlakrits, saltigheten är så god! Mycket
koncentration men fortfarande elegant, lång lång längd, F klagar på att det är för
rent… Ålänningen och jag hyllar det till skyarna!
Salvioni Brunello di Montalcino 2007
Det första som slår mig är hallonfrukten, följt av mint, lakrits,
röda körsbär, örter och lite te. Väldigt tillbakadragen näsa, även efter två timmar i karaff.
Som samtliga viner en trevlig hög syra, och nu är
vi tillbaka på den rödare frukten, inte så mycket tannin, långt elegant avslut, efter
lite tid så blir det lite smutsigt och trevligt. Lite av min favorit, svårt att säga mycket om vinet idag, men potentialen är stor. edit- sitter och dricker sista slatten idag, fortfarande så elegant och hallonfruktigt, gillar det skarpt!
Genomgående snygga, eleganta och klassiskt stylade viner. Pian dell'Orino bjuder på mest kraft av dem, Montevertine är mest drickvänlig nu och Solderas elegans är helt galen. Bucerchiale lämnade dock mer att önska (första gången för mig), men får skylla på dess ungdom och att flaskan var inte helt kry. Alla av dem är iaf rakt upp i min gränd och jag tror jag lyckats värva över de flesta till den Italienska sidan av kraften, till och med Ålänningen som bara tycker Italien smakar surt... Och hade jag haft pengar över hade jag köpt ett par lådor Poggi di Sotto.
Till nästa provning skulle lite mogna exemplar av dessa viner vara gott, någon som har Soldera '85 på lager?
Erik
