Pian dell'Orino - Rosso di Montalcino 2010 "Bassolino"

Pian dell'Orino har jag skrivit om ett par gånger innan och ett besök på gården har jag också hunnit med. Caroline och Jan jobbar biodynamiskt och så naturligt som det bara går, här kan man verkligen säga att vinet görs i vingården. Druvorna handskördas alltid, denna gång från vingården Pian Bassolino, 14 åriga stockar ca 350 meter över havet. Druvorna avstjälkas och får sedan jäsa i fat där temperaturen hålls runt 28°C. 3 veckors vidare maceration efter avslutad jäsning. En del av vinet läggs på 3000l fat och en del på 500l fat, vinet får mogna på dessa fat i 18 månader. Ingen tillsatt jäst används och bara en liten dos svavel tillsätts vid buteljering. 2010 är första årgång de skriver ut vingården på buteljerna 

Härligt rubinfärgat vin med låg till medelintensitet.

Till en början återhållen doft med hallon, sura körsbär och en pust av alkohol, efter ett tag öppnar vinet upp sig och bjuder på lite flinta-rök, en skvätt örter, snusklubba och annat gott. Fortfarande ungt och återhållet men i glaset växer den enorma fruktkoncentration fram som är (i mitt tycke) ett varumärke för Caroline och Jans viner. Efter ett tag i glaset kommer mer mognande toner fram, vi pratar bra tobak, en skvätt tjära och läder, men det ligger bara där snyggt i bakgrunden och backar upp frukten. 

Skyhög syra, tanninerna är små men fortfarande lite grova och ointegrerade, men som så många gånga förr; det är på paletten som vinet kommer fram och visar upp sin enorma koncentration tillsammans med den slanka, fokuserade kroppen. Hallonlakrits, en släng torkade örter, syrliga körsbär och mineraler dominerar i smaken, avslutet är långt och snyggt uttorkande. Gott och klockrent köp om man gillar ren, ungdomlig Sangiovesefrukt med en hel del kraft. 

Återigen är jag imponerad, dock sticker priserna i Sverige en del: 225sek i BS, men vilket vin och framförallt vilken potential, väntar nog med resterande flaskor ett tag. Men jag kommer definitivt dricka dem unga, det är den ungdomliga frukten och koncentrationen som det här vinet lever på.

Erik

Jag älskar Sangiovese

Montevertine 2009

Rödfruktigt, mineraldrivet, tranbär, sura röda körsbär! Vägdamm och snusklubba kommer i glaset efter lite tid. Skyhög syra, finkorniga tanniner, tranbär, lingon, lite läder, svart te. Lite örtbitterhet men bar apå ett bra sätt. Bara gott och läskande, blir bättre med mognad. Långt avslut. Snabbaste flaskan att tömmas.

Fontodi Flaccianello 2008 

Blåbär, ekkryddor, örter, körsbär, lite smutsigt, undervegetation

Hög syra, finkorniga tanniner som vill slita ut min mun, torrextraktet lär vara skyhögt, mörkare bär, mint, läder och röda äpplen i eftersmaken. Långt avslut, sitter i fruktansvärt länge. Kräver lagring för att integrera ek och tanniner. 5-10 år? (ingen bild, flaskan försvann)

Selvapiana Bucerchiale 2009

När jag öppnar flaskan och häller på karaff kommer det en våg av brett och en massa annan skitighet, och inte på ett bra sätt. Det försvinner dock efter lite tid, men vinet rycker inte upp sig helt. Blå blommor, körsbär, oxidativt, blåbär, fatkryddor. Men syran är där den ska, mycket tanniner men mogna, dock lite ointegrerade och klumpiga, läder, ekkryddor, lite väl mycket alkohol.   

Lite besviken idag, mer fat och oxidation än vad jag minns det som.

Poggio di Sotto Rosso di Montalcino 2006

Förväntningarna är skyhöga när jag häller upp vinet på karaff, direkt får jag massa röda bär, örter, läder, blå blommor, mineral, körsbär – både röda och svarta, mint, osv osv, listan kan göras lång. Paletten är klockren med hög syra, tanniner finns men de är fruktansvärt fina, saftiga körsbär, hallon, lakrits, tjära, äpplen, långt avslut, fyfan vad gott!

  

Soldera Brunello di Montalcino Case Basse 2006 Riserva

Om jag hade höga förväntningar på förra vinet så står det här vinet ännu högre i min bok! Barnarov jag vet, men korken ryker i vilket fall som helst!   

Vinet har en ”lätt”, elegant doft med tranbär, mörka körsbär, asfalt, läder, blå och vita blommor, mint, och en god cigarr. I munnen visar det en hög syra, dammiga tanniner- silkeslena, äppelskal, hallon, välgjord lakrits, den bästa cigarrlådan och eftersmaken domineras av svart te, elegansen är total och potentialen är enorm.

Pian dell’Orino Brunello di Montalcino 2004 Riserva 

Jag har skrivit om Pian dell'Orino tidigare här. Stor doft, man känner direkt att det är ett kraftpaket, näsan består av läder, tjära, mörka och röda körsbär, blåbär, lite volatila toner och cigarrer. Hög syra, massa tanniner men små och mogna nanotanniner som någon sa, hallonlakrits, saltigheten är så god! Mycket koncentration men fortfarande elegant, lång lång längd, F klagar på att det är för rent… Ålänningen och jag hyllar det till skyarna!

Salvioni Brunello di Montalcino 2007 

Det första som slår mig är hallonfrukten, följt av mint, lakrits, röda körsbär, örter och lite te. Väldigt tillbakadragen näsa, även efter två timmar i karaff. 

Som samtliga viner en trevlig hög syra, och nu är vi tillbaka på den rödare frukten, inte så mycket tannin, långt elegant avslut, efter lite tid så blir det lite smutsigt och trevligt. Lite av min favorit, svårt att säga mycket om vinet idag, men potentialen är stor. edit- sitter och dricker sista slatten idag, fortfarande så elegant och hallonfruktigt, gillar det skarpt! 

Genomgående snygga, eleganta och klassiskt stylade viner. Pian dell'Orino bjuder på mest kraft av dem, Montevertine är mest drickvänlig nu och Solderas elegans är helt galen. Bucerchiale lämnade dock mer att önska (första gången för mig), men får skylla på dess ungdom och att flaskan var inte helt kry. Alla av dem är iaf rakt upp i min gränd och jag tror jag lyckats värva över de flesta till den Italienska sidan av kraften, till och med Ålänningen som bara tycker Italien smakar surt... Och hade jag haft pengar över hade jag köpt ett par lådor Poggi di Sotto.

Till nästa provning skulle lite mogna exemplar av dessa viner vara gott, någon som har Soldera '85 på lager?

Erik  

Födelsedagsvin

Bloggat här

Erik