Visar inlägg med etikett Salvioni. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Salvioni. Visa alla inlägg

fredag 1 februari 2013

mogen Brunello di Montalcino eller hur Poggi di Sotto tog hem matchen

Inspirerad av Barolistas projekt "In Search of Brunello di Montalcino's Soul" arrangerade jag en liten provning på samma tema eller kort och gott; mogen Brunello! Vinerna behöver nog ingen närmare presentation, men det blir klassiskt och bra årgångar med tre riktiga legender i slutet. 


Il Poggione Brunello di Montalcino Riserva 1988
I glaset får jag ett granatfärgat av medelintensitet på näsan kommer det först en ton av rostigt järn, lite blod, tjära som fortsätter med torkade röda bär, tobak, läder och en lätt mineralton. 
På paletten bjuder vinet på hög syra och små men bitska tanniner, det är stramt, elegant och lite knutet. Långt avslut men med mest tannin kvar i eftersmaken, knuten till en början men efter timmar i glaset öppnar den upp sig och blir fruktansvärt drick-trevlig. 



Biondi Santi Brunello di Montalcino, Il Greppo 1985
Granatfärgat med lätt intensitet, en lätt doft; mineral, apelsinskal, blod, torkade frukter, apelsinchoklad mycket jordgubbsfrukt i början, kommer fram en del otrevligt kakaopulver i bakgrunden som tar över. 
På paletten bjuder vinet på hög syra, små tanniner men med bra grepp, medelstor kropp, det är mest tanniner kvar på paletten, borde druckits tidigare men håller ihop helt okej! 




Det här vinet serverade jag blint efter de två första, ingen prickar exakt men med lite samarbete är det några som är nära med gissningar på 96 och Barolo. 
Giuseppe Mascarello Barolo Monprivato 1996
Återigen ett granatfärgat vin med relativt hög intensitet, på paletten är det mycket återhållsamt, jag får en del mineral, rosor, lite mognad, målarlåda, grus, svarta vinbär, mörkare bär än vad jag föredrar i ett vin som detta. Täta tanniner med mycket grepp, medellång eftersmak, vi har nog träffat den i tunnel-fas, stänger sig mer och mer. Kvällens besvikelse... Det saknar typicitet för druva och ursprung tyvärr, det som finns är tanninerna och den någorlunda slanka kroppen.  



Molinari - Cerbaiona Brunello di Montalcino 1990
Granatfärgat med mycket lätt intensitet, på näsan får jag apelsinblom, mineral, rödlätt frukt, frystorkade hallon, målarlåda så gott, i bakgrunden ligger olong-te och tjära och bjuder på ett stort djup. 
Hög syra på paletten, slankt men fokuserat, väldigt fina men greppiga tanniner, eftersmaken sitter i för alltid! Bra jävla Brunello!! En del mörkare frukt kommer fram efter tid i glaset, riktigt bra vin men tappar sitt ursprung lite genom för lång flasklagring, personligen hade jag druckit detta för ett par år sedan. 



Salvioni - La Cerbaiola Brunello di Montalcino 1993 
I glaset har vinet en rubinfärgad kärna med granatkant. Vidöppen näsa med hallon, körsbär, svart te, röda äpplen, blå blommor, apelsin, lite svarta oliver efter ett tag i glaset. 
På paletten bjuder vinet på hög syra, mycket kraft men fortfarande elegant, små greppiga tanniner med en hel del kraft här också, lite mörkare frukter i smaken men lika generöst och underbart gott. Riktigt lång eftersmak, elegant och torrt avslut som gör att man vill ha mer!




Poggio di Sotto Brunello di Montalcino Riserva 1995
Rubinfärgat  ganska tät kärna och med granatkant. Näsan är lite återhållsam men det finns mycket att hitta om man bara letar, tänk mineral, målarlåda, röda körsbär, rosor, salmiak, en hint tryffel, svart te, röda äpplen, varm asfalt, lite mynta, hallon, listan kan göras ännu längre och det här är essensen av Brunello! Klockren hög syra, slankt och väldigt fokuserat, underbara tanniner (bäst ikväll), eftersmaken sitter i hur länge du vill! 
Det här kan vara den bästa Brunello jag någonsin druckit, när den absoluta toppen är nådd ska man byta region då? Underbart vin med sådan charmfaktor utan att bjuda ut sig för mycket, bästa på länge!


Brunello, Brunello vad god du är! Över lag riktigt hög kvalitet och vinerna håller ihop bra, personligen skulle jag docka vilja dricka flera av dem yngre. Det är då jag får ut mest av min Brunello känner jag, Salvioni och Poggi di Sotto var på absolut topp och precis som jag vill ha dem. Il Poggione och Molinari hade jag gärna druckit för ett par år sedan, inte för att det gjorde ont nu i och för sig... Biondi Santi höll ihop men var på väg utför och Monprivato var inte helt kry och kanske hade tunnel-sjukan?


Erik

onsdag 12 september 2012

Jag älskar Sangiovese


Montevertine 2009

Rödfruktigt, mineraldrivet, tranbär, sura röda körsbär! Vägdamm och snusklubba kommer i glaset efter lite tid. Skyhög syra, finkorniga tanniner, tranbär, lingon, lite läder, svart te. Lite örtbitterhet men bar apå ett bra sätt. Bara gott och läskande, blir bättre med mognad. Långt avslut. Snabbaste flaskan att tömmas.


Fontodi Flaccianello 2008 

Blåbär, ekkryddor, örter, körsbär, lite smutsigt, undervegetation
Hög syra, finkorniga tanniner som vill slita ut min mun, torrextraktet lär vara skyhögt, mörkare bär, mint, läder och röda äpplen i eftersmaken. Långt avslut, sitter i fruktansvärt länge. Kräver lagring för att integrera ek och tanniner. 5-10 år? (ingen bild, flaskan försvann)


Selvapiana Bucerchiale 2009

När jag öppnar flaskan och häller på karaff kommer det en våg av brett och en massa annan skitighet, och inte på ett bra sätt. Det försvinner dock efter lite tid, men vinet rycker inte upp sig helt. Blå blommor, körsbär, oxidativt, blåbär, fatkryddor. Men syran är där den ska, mycket tanniner men mogna, dock lite ointegrerade och klumpiga, läder, ekkryddor, lite väl mycket alkohol.   
Lite besviken idag, mer fat och oxidation än vad jag minns det som.


Poggio di Sotto Rosso di Montalcino 2006

Förväntningarna är skyhöga när jag häller upp vinet på karaff, direkt får jag massa röda bär, örter, läder, blå blommor, mineral, körsbär – både röda och svarta, mint, osv osv, listan kan göras lång. Paletten är klockren med hög syra, tanniner finns men de är fruktansvärt fina, saftiga körsbär, hallon, lakrits, tjära, äpplen, långt avslut, fyfan vad gott!

  

Soldera Brunello di Montalcino Case Basse 2006 Riserva

Om jag hade höga förväntningar på förra vinet så står det här vinet ännu högre i min bok! Barnarov jag vet, men korken ryker i vilket fall som helst!   
Vinet har en ”lätt”, elegant doft med tranbär, mörka körsbär, asfalt, läder, blå och vita blommor, mint, och en god cigarr. I munnen visar det en hög syra, dammiga tanniner- silkeslena, äppelskal, hallon, välgjord lakrits, den bästa cigarrlådan och eftersmaken domineras av svart te, elegansen är total och potentialen är enorm.


Pian dell’Orino Brunello di Montalcino 2004 Riserva 

Jag har skrivit om Pian dell'Orino tidigare här. Stor doft, man känner direkt att det är ett kraftpaket, näsan består av läder, tjära, mörka och röda körsbär, blåbär, lite volatila toner och cigarrer. Hög syra, massa tanniner men små och mogna nanotanniner som någon sa, hallonlakrits, saltigheten är så god! Mycket koncentration men fortfarande elegant, lång lång längd, F klagar på att det är för rent… Ålänningen och jag hyllar det till skyarna!


Salvioni Brunello di Montalcino 2007 

Det första som slår mig är hallonfrukten, följt av mint, lakrits, röda körsbär, örter och lite te. Väldigt tillbakadragen näsa, även efter två timmar i karaff. 
Som samtliga viner en trevlig hög syra, och nu är vi tillbaka på den rödare frukten, inte så mycket tannin, långt elegant avslut, efter lite tid så blir det lite smutsigt och trevligt. Lite av min favorit, svårt att säga mycket om vinet idag, men potentialen är stor. edit- sitter och dricker sista slatten idag, fortfarande så elegant och hallonfruktigt, gillar det skarpt! 



Genomgående snygga, eleganta och klassiskt stylade viner. Pian dell'Orino bjuder på mest kraft av dem, Montevertine är mest drickvänlig nu och Solderas elegans är helt galen. Bucerchiale lämnade dock mer att önska (första gången för mig), men får skylla på dess ungdom och att flaskan var inte helt kry. Alla av dem är iaf rakt upp i min gränd och jag tror jag lyckats värva över de flesta till den Italienska sidan av kraften, till och med Ålänningen som bara tycker Italien smakar surt... Och hade jag haft pengar över hade jag köpt ett par lådor Poggi di Sotto.

Till nästa provning skulle lite mogna exemplar av dessa viner vara gott, någon som har Soldera '85 på lager?



Erik