Grythyttan, Krug 1995 och Massetto 2001

Har hunnit med en liten visit till Grythyttan i sommar också, för att se J som tävlade SM, dock missade jag finalen pga jobb men efterfesten hann jag till! Så efter en kväll/natt med hårt och gott drickande (Dom P. 03, Cantillon Blåbär, Jamet Côte-Rôtie 09 m.m.). Tog vi en lugnare dag två och bestämde oss för att äta middag på gästgifveriet. Som lite fördrink i salongerna korkade vi upp en Krug 1995 som legat på kylning sen förmiddagen, fruktansvärt trevligt vin som har utvecklats superbt sen jag drack den för två år sedan. Sköna nougat-toner, mogen gul frukt, vita blommor och "mineral". På paletten återfinns den uppfriskande "Krug-syran" som gör att man bara vill dricka ytterligare en stor klunk. 95 är verkligen ett favoritår i Champagne för mig, väldigt tilltalande redan nu och är verkligen en förbisedd årgång till förmån för storebror 96.

Till middagen lyckades vi peta i oss en Meursault som jag glömt namnet på och sen även en flaska Massetto 01. Massetton var fruktansvärt bra, otroligt ung och pigg och behöver verkligen ett par år till på rygg för att komma till sin rätt. Mycket mörk solmogen frukt, bra integrerad ek och en riktigt stor kropp. Gott! Maten kan väl få sig ett par ord också; kall, söt och trött. Bästa på hela middagen var knäckebröden med kalixlöjrom som vi fick till Champagnen. 

Och just det! Stort grattis till Arvid Rosengren som idag kammade hem EM i Sommellerie!!

Erik 

Mondavi dag 2

Dag två, vi börjar med föreläsningar om världens Cabernet Sauvignon fortsätter med Kaliforniens Cabernet Sauvignon och avslutar med Cabernet Sauvignon från Napa.

Två lagom förfriskade herrar!
Jag till vänster och Mark de Vere MW till höger.

Bästa vinet för dagen går till Slanted House Sonoma Mountain CS 2009 Ivy Glen Vineyard, med härliga toner av röda körsbär, nästan lite mandel, bra integrerad ek, blå blommor, röda äpplen och torkade örter. Syran är riktigt hög och klockrent uppfriskande, underbar struktur och snygga greppiga tanniner. På paletten bjuder vinet på lite mörkare toner och drar åt tobakshållet. Riktigt gott! Ett fynd för sina 50$, endast 50 stycken lådor tillverkade.


På kvällen äter vi middag på restaurang Celadon i downtown Napa där vi dricker Robert Mondavi CSR 1995 och Pillar Rock CS Stags Leap 2009. CSR 1995 var lite trött även den kom på magnum, känns som den mognat fort Pillar Rock var dock riktigt bra, snyggt juicig som en Stags Leap CS ska vara. Maten var för övrigt riktigt sjuk, enorma portioner och snuskiga upplägg! Kolla in Marks Polenta!!!



Erik

mogen Brunello di Montalcino eller hur Poggi di Sotto tog hem matchen

Inspirerad av Barolistas projekt "In Search of Brunello di Montalcino's Soul" arrangerade jag en liten provning på samma tema eller kort och gott; mogen Brunello! Vinerna behöver nog ingen närmare presentation, men det blir klassiskt och bra årgångar med tre riktiga legender i slutet. 

Il Poggione Brunello di Montalcino Riserva 1988

I glaset får jag ett granatfärgat av medelintensitet på näsan kommer det först en ton av rostigt järn, lite blod, tjära som fortsätter med torkade röda bär, tobak, läder och en lätt mineralton. 

På paletten bjuder vinet på hög syra och små men bitska tanniner, det är stramt, elegant och lite knutet. Långt avslut men med mest tannin kvar i eftersmaken, knuten till en början men efter timmar i glaset öppnar den upp sig och blir fruktansvärt drick-trevlig. 

Biondi Santi Brunello di Montalcino, Il Greppo 1985

Granatfärgat med lätt intensitet, en lätt doft; mineral, apelsinskal, blod, torkade frukter, apelsinchoklad mycket jordgubbsfrukt i början, kommer fram en del otrevligt kakaopulver i bakgrunden som tar över. 

På paletten bjuder vinet på hög syra, små tanniner men med bra grepp, medelstor kropp, det är mest tanniner kvar på paletten, borde druckits tidigare men håller ihop helt okej! 

Det här vinet serverade jag blint efter de två första, ingen prickar exakt men med lite samarbete är det några som är nära med gissningar på 96 och Barolo. 

Giuseppe Mascarello Barolo Monprivato 1996

Återigen ett granatfärgat vin med relativt hög intensitet, på paletten är det mycket återhållsamt, jag får en del mineral, rosor, lite mognad, målarlåda, grus, svarta vinbär, mörkare bär än vad jag föredrar i ett vin som detta. Täta tanniner med mycket grepp, medellång eftersmak, vi har nog träffat den i tunnel-fas, stänger sig mer och mer. Kvällens besvikelse... Det saknar typicitet för druva och ursprung tyvärr, det som finns är tanninerna och den någorlunda slanka kroppen.  

Molinari - Cerbaiona Brunello di Montalcino 1990

Granatfärgat med mycket lätt intensitet, på näsan får jag apelsinblom, mineral, rödlätt frukt, frystorkade hallon, målarlåda så gott, i bakgrunden ligger olong-te och tjära och bjuder på ett stort djup. 

Hög syra på paletten, slankt men fokuserat, väldigt fina men greppiga tanniner, eftersmaken sitter i för alltid! Bra jävla Brunello!! En del mörkare frukt kommer fram efter tid i glaset, riktigt bra vin men tappar sitt ursprung lite genom för lång flasklagring, personligen hade jag druckit detta för ett par år sedan. 

Salvioni - La Cerbaiola Brunello di Montalcino 1993 

I glaset har vinet en rubinfärgad kärna med granatkant. Vidöppen näsa med hallon, körsbär, svart te, röda äpplen, blå blommor, apelsin, lite svarta oliver efter ett tag i glaset. 

På paletten bjuder vinet på hög syra, mycket kraft men fortfarande elegant, små greppiga tanniner med en hel del kraft här också, lite mörkare frukter i smaken men lika generöst och underbart gott. Riktigt lång eftersmak, elegant och torrt avslut som gör att man vill ha mer!

Poggio di Sotto Brunello di Montalcino Riserva 1995
Rubinfärgat  ganska tät kärna och med granatkant. Näsan är lite återhållsam men det finns mycket att hitta om man bara letar, tänk mineral, målarlåda, röda körsbär, rosor, salmiak, en hint tryffel, svart te, röda äpplen, varm asfalt, lite mynta, hallon, listan kan göras ännu längre och det här är essensen av Brunello! Klockren hög syra, slankt och väldigt fokuserat, underbara tanniner (bäst ikväll), eftersmaken sitter i hur länge du vill! 

Det här kan vara den bästa Brunello jag någonsin druckit, när den absoluta toppen är nådd ska man byta region då? Underbart vin med sådan charmfaktor utan att bjuda ut sig för mycket, bästa på länge!

Brunello, Brunello vad god du är! Över lag riktigt hög kvalitet och vinerna håller ihop bra, personligen skulle jag docka vilja dricka flera av dem yngre. Det är då jag får ut mest av min Brunello känner jag, Salvioni och Poggi di Sotto var på absolut topp och precis som jag vill ha dem. Il Poggione och Molinari hade jag gärna druckit för ett par år sedan, inte för att det gjorde ont nu i och för sig... Biondi Santi höll ihop men var på väg utför och Monprivato var inte helt kry och kanske hade tunnel-sjukan?

Erik

Selosse, Billecart-Salmon, Diebolt-Vallois & Salon

Vissa dagar är bättre än andra, häromdagen var en sådan dag. Att plugga är verkligen inte så illa och särskilt inte när det vankas mousserande med Madde-MW. Här kommer ett par godbitar från ca 30 testade bubbel. Dessvärre ingen utanför Champagne som riktigt glänste.

Jacques Selosse Initial NV

Små bubblor som sitter i länge, färgen är citron med medelintenistet.

Ganska intensiv näsa med mycket liljekonvalj och jasmin till en början därefter följer vinteräpplen, gråpäron och en hel del ek som känns lite ointegrerad, i bakgrunden finns en krispig och trevlig autolys.

Riktigt torr med hög syra, mediumfyllig kropp med mycket smör, ek, gul frukt och igen mycket vita blommor. Ett långt ihållande avslut med mycket mogen gul frukt och eftersmaken påminner om limejuice. Gott som tusan, men behöver ligga till sig ett tag för alla bitar ska ramla på plats, inte så konstigt när jag kollar degorgeringsdatumet; september 2012! 

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart 2000

Återigen ett vin med små, små bubblor som bildar länge pärlband i glaset, färgen är citron men med lite djupare intensitet än förra vinet. På näsan får till en början en del svavel men som efter ett tag vädras bort, fram kommer istället en ostronskalig minerlaitet, väg damm och en ek-rökighet. I bakgrunden ligger gröna äpplen, citron och vita blommor och backar upp det hela. Autolysen är krispig och drar åt det lätta "vita" hållet, tänk små kex, kakor etc. 

Skyhög syra, mediumfyllig kropp, fokuserat och kompakt är ledorden. Riktigt lång längd med underbart torrt avslut. Underbar Champagne just nu, men ett par-fem år på rygg skulle absolut inte skada.  

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2005, tidigare bloggat här.

Små bubblor som stannar länge i glaset, en lättare citronfärg, ljusare och inte lika mycket djup som de tidigare vinerna. Trevlig parfymerad doft, med toner av jasmin, diverse vita blommor, följs upp av en del ek, ananas och passionsfrukt. Autolysen är väldigt lätt och påminner och ljusa kex och inte så mycket rostade toner. 

Torrt som tusan, skyhög syra, mediumfyllig kropp men dessvärre är moussen lite aggressiv, avslutet är riktigt bra med mycket tropiska frukter i eftersmaken. Fruktansvärt gott men behöver även det här viss tid i flaskan för att lugna ner sig lite.

Salon 1995, okej Salon gör mig inte besviken nu igen, har druckit 96, 97 & 99 tidigare och har väl skymtat en storhet där bakom, men inte mer än så. Visa vad du går för nu!

Små bubblor som dröjer sig kvar länge i glaset, guldfärgat och medelintensivt. Ur glaset fullkomligt hoppar en vägg av dofter; vita blommor, kanderade apelsiner, vita persikor, färska aprikoser, mynta, massor med söta örter, i bakgrunden finns det ingefära och lavendel som backar upp alla andra dofter. 

Skyhög syra, slank kropp men fruktansvärt fokuserad och koncentrerad, på paletten kommer en hint av choklad, mogna citroner och autolys som har börjat gå mot vanilj- och toast-hållet. Moussen är underbart lätt och krämig, i avslutet ligger en massa mynta och apelsin kvar hur länge som helst. 

Tack Salon, tack för att du visar upp din storhet (till slut), det här är så fruktansvärt bra, bra så jag dör lite inombords.. Aromatiken och den ljuvliga strukturen är bland det bästa jag känt i en Champagne, ja i ett vin överhuvudtaget. Detta är förmodligen den bästa Champagne jag druckit, och definitivt ett av de bästa vinerna.  

Erik  

Domaine du Pegau 1995

Grenache och jag är inte vänner, så enkelt är det! Jag vet inte om det är förutfattade meningar från mitt håll eller om Grenache verkligen inte är, ehm gott? I alla fall så kommer här en äldre årgång av hyllade Domaine du Pegau från Châteauneuf du Pape. Detta vin och andra årgångar hittar ni här.

Fint granatfärgad i glaset, i näsan träffas jag av jordgubbar, torkade hallon, brett, gröna örter som mint och oregano, bra cigarrlåda, ekkryddor och sura körsbär. Syran är så snygg och perfekt integrerad, vinet har mycket tanniner- runda och lagom mogna, en trevlig örtbitterhet som påminner om campari etc, blå blommor, cigarr och mint avslutar i världens längsta eftersmak.

Såhär får Grenache gärna bete sig!

Erik