Selosse, Billecart-Salmon, Diebolt-Vallois & Salon

Vissa dagar är bättre än andra, häromdagen var en sådan dag. Att plugga är verkligen inte så illa och särskilt inte när det vankas mousserande med Madde-MW. Här kommer ett par godbitar från ca 30 testade bubbel. Dessvärre ingen utanför Champagne som riktigt glänste.

Jacques Selosse Initial NV

Små bubblor som sitter i länge, färgen är citron med medelintenistet.

Ganska intensiv näsa med mycket liljekonvalj och jasmin till en början därefter följer vinteräpplen, gråpäron och en hel del ek som känns lite ointegrerad, i bakgrunden finns en krispig och trevlig autolys.

Riktigt torr med hög syra, mediumfyllig kropp med mycket smör, ek, gul frukt och igen mycket vita blommor. Ett långt ihållande avslut med mycket mogen gul frukt och eftersmaken påminner om limejuice. Gott som tusan, men behöver ligga till sig ett tag för alla bitar ska ramla på plats, inte så konstigt när jag kollar degorgeringsdatumet; september 2012! 

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart 2000

Återigen ett vin med små, små bubblor som bildar länge pärlband i glaset, färgen är citron men med lite djupare intensitet än förra vinet. På näsan får till en början en del svavel men som efter ett tag vädras bort, fram kommer istället en ostronskalig minerlaitet, väg damm och en ek-rökighet. I bakgrunden ligger gröna äpplen, citron och vita blommor och backar upp det hela. Autolysen är krispig och drar åt det lätta "vita" hållet, tänk små kex, kakor etc. 

Skyhög syra, mediumfyllig kropp, fokuserat och kompakt är ledorden. Riktigt lång längd med underbart torrt avslut. Underbar Champagne just nu, men ett par-fem år på rygg skulle absolut inte skada.  

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2005, tidigare bloggat här.

Små bubblor som stannar länge i glaset, en lättare citronfärg, ljusare och inte lika mycket djup som de tidigare vinerna. Trevlig parfymerad doft, med toner av jasmin, diverse vita blommor, följs upp av en del ek, ananas och passionsfrukt. Autolysen är väldigt lätt och påminner och ljusa kex och inte så mycket rostade toner. 

Torrt som tusan, skyhög syra, mediumfyllig kropp men dessvärre är moussen lite aggressiv, avslutet är riktigt bra med mycket tropiska frukter i eftersmaken. Fruktansvärt gott men behöver även det här viss tid i flaskan för att lugna ner sig lite.

Salon 1995, okej Salon gör mig inte besviken nu igen, har druckit 96, 97 & 99 tidigare och har väl skymtat en storhet där bakom, men inte mer än så. Visa vad du går för nu!

Små bubblor som dröjer sig kvar länge i glaset, guldfärgat och medelintensivt. Ur glaset fullkomligt hoppar en vägg av dofter; vita blommor, kanderade apelsiner, vita persikor, färska aprikoser, mynta, massor med söta örter, i bakgrunden finns det ingefära och lavendel som backar upp alla andra dofter. 

Skyhög syra, slank kropp men fruktansvärt fokuserad och koncentrerad, på paletten kommer en hint av choklad, mogna citroner och autolys som har börjat gå mot vanilj- och toast-hållet. Moussen är underbart lätt och krämig, i avslutet ligger en massa mynta och apelsin kvar hur länge som helst. 

Tack Salon, tack för att du visar upp din storhet (till slut), det här är så fruktansvärt bra, bra så jag dör lite inombords.. Aromatiken och den ljuvliga strukturen är bland det bästa jag känt i en Champagne, ja i ett vin överhuvudtaget. Detta är förmodligen den bästa Champagne jag druckit, och definitivt ett av de bästa vinerna.  

Erik  

Bressan och Joly

Äntligen skulle det bli av! Jag skulle få prova viner från Fulvio Bressan, jag har arrangerat en provning med fem av Bressans viner samt ett blindvin. Sympatisk låda Vinomatik har slängt ihop och lagt i bs.  

Först ut Bressan Pinot Grigio 2006; Guldfärgat med medelintensitet, viss autolytisk karaktär, plast, bivax, lite jästigt- men på ett bra sätt, en blommighet bakom, en del gula plommon, torkade aprikoser etc. Relativt hög syra, kanske lite ointegrerad, salmiak, halm, honung, bivax, rostade mandlar och nötter. Gott och trevligt! Så här borde all PG göras..

Nästa vin serverar jag blint, luftat i karaff en timme ungefär men det visar sig att mer hade behövts, vinet är Nicolas Joly - Clos de la Coulée de Serrant 2009. Gissningarna är ganska få men det finns en ung herre som spikar, bra jobbat Patrik!

Vinet är klart citrongult med medelintensitet, tydligt autolytiskt, känns nästan som att det är lagrat under flor, mycket mineralitet som jag drar mot ostronskal, grapefrukt, vita blommor, apelsinskal, lite rostade mandlar, många lager av dofter att undersöka, med mer tid i glaset kommer det fram massor med gula äpplen och smultron. Hög syra, liten bitterhet men som bidrar med komplexitet, fylligt men fortfarande väldigt slankt, koncentrerat och fokuserat! Lång lång längd, med tid i glaset blir det bara bättre och bättre! Riktigt, riktigt gott!   

Bressan N°3 är ett vin gjort på druvorna Cabernet Sauvignon, Pinot Nero och Schioppettino, en annorlunda men intressant blend. Vinet är granatfärgat och med en hög intensitet, på näsan får jag ceder, blå blommor, kryddpeppar, björnbär och svart peppar, här är det verkligen kryddigheten som ligger i förgrunden och frukten lurar lite där bakom. På paletten hög syra, mycket tannin, lite obalanserad alkohol och med en lång längd. Ett kul och ganska gott vin, bra projekt men hade varit trevligt att testa med mer ålder och från ett annat (svalare) år. 

Nu går vi på Bressan Pinot Nero 2006, här får jag mycket blå blommor, lite stall och smuts, hallonyoghurt, lera, svart- & kryddpeppar, samt en trevlig köttbuljong i bakgrunden. Hög syra samt maffiga tanniner för att vara PN, elegant kropp, lite för mycket ek för min smak, lång längd med mycket julkryddor. Mer PN-näsa efter ett tag i glaset; tänk hallon, jordgubbar och en fin mineralitet. 

Bressan Schioppettino 2006 på näsan får jag julkryddor, svartpeppar, gröna örter, björnbär, mörka körsbär, kött, vinteräpplen och något som påminner om chili där mitt i allt. hög syra, snygga kraftiga tanniner och långt elegant avslut. Lager med lager av dofter att utforska, riktigt bra vin! Efter mer tid i glaset doftar det mer eller mindre bara sågverk och enträd.  

Nu till Bressan Pignol 2000, till en början får jag mycket stall, smuts och liknande på näsan. Efter ett tag lägger sig dessa dofter i bakgrunden och fram stiger björnbär, körsbär, en släng av äpplen, lite julkryddor och mer mörka frukter och bär. Skyhög syra, greppiga tanniner, en mycket mer ek på paletten än på doften annars samma spektrum. Underbart lång längd med en eftersmak av kryddor och björnbär. Strukturen är helt galen och det absolut bästa med det här vinett. Så fruktansvärt bra vin, helt magiskt! 

Tillsist vill jag säga att Bressan var som jag tänkte mig, tror jag.. Speciellt, eget och intressant men framförallt riktigt bra viner! Joly lever också upp till förväntningarna och jag gillar den sortens vin skarpt, Chenin i fruktansvärt bra form! Vidare läsning gällande Bressan finns så klart hos Ingvar på Billigt Vin.

Erik