Bressan och Joly

Äntligen skulle det bli av! Jag skulle få prova viner från Fulvio Bressan, jag har arrangerat en provning med fem av Bressans viner samt ett blindvin. Sympatisk låda Vinomatik har slängt ihop och lagt i bs.  

Först ut Bressan Pinot Grigio 2006; Guldfärgat med medelintensitet, viss autolytisk karaktär, plast, bivax, lite jästigt- men på ett bra sätt, en blommighet bakom, en del gula plommon, torkade aprikoser etc. Relativt hög syra, kanske lite ointegrerad, salmiak, halm, honung, bivax, rostade mandlar och nötter. Gott och trevligt! Så här borde all PG göras..

Nästa vin serverar jag blint, luftat i karaff en timme ungefär men det visar sig att mer hade behövts, vinet är Nicolas Joly - Clos de la Coulée de Serrant 2009. Gissningarna är ganska få men det finns en ung herre som spikar, bra jobbat Patrik!

Vinet är klart citrongult med medelintensitet, tydligt autolytiskt, känns nästan som att det är lagrat under flor, mycket mineralitet som jag drar mot ostronskal, grapefrukt, vita blommor, apelsinskal, lite rostade mandlar, många lager av dofter att undersöka, med mer tid i glaset kommer det fram massor med gula äpplen och smultron. Hög syra, liten bitterhet men som bidrar med komplexitet, fylligt men fortfarande väldigt slankt, koncentrerat och fokuserat! Lång lång längd, med tid i glaset blir det bara bättre och bättre! Riktigt, riktigt gott!   

Bressan N°3 är ett vin gjort på druvorna Cabernet Sauvignon, Pinot Nero och Schioppettino, en annorlunda men intressant blend. Vinet är granatfärgat och med en hög intensitet, på näsan får jag ceder, blå blommor, kryddpeppar, björnbär och svart peppar, här är det verkligen kryddigheten som ligger i förgrunden och frukten lurar lite där bakom. På paletten hög syra, mycket tannin, lite obalanserad alkohol och med en lång längd. Ett kul och ganska gott vin, bra projekt men hade varit trevligt att testa med mer ålder och från ett annat (svalare) år. 

Nu går vi på Bressan Pinot Nero 2006, här får jag mycket blå blommor, lite stall och smuts, hallonyoghurt, lera, svart- & kryddpeppar, samt en trevlig köttbuljong i bakgrunden. Hög syra samt maffiga tanniner för att vara PN, elegant kropp, lite för mycket ek för min smak, lång längd med mycket julkryddor. Mer PN-näsa efter ett tag i glaset; tänk hallon, jordgubbar och en fin mineralitet. 

Bressan Schioppettino 2006 på näsan får jag julkryddor, svartpeppar, gröna örter, björnbär, mörka körsbär, kött, vinteräpplen och något som påminner om chili där mitt i allt. hög syra, snygga kraftiga tanniner och långt elegant avslut. Lager med lager av dofter att utforska, riktigt bra vin! Efter mer tid i glaset doftar det mer eller mindre bara sågverk och enträd.  

Nu till Bressan Pignol 2000, till en början får jag mycket stall, smuts och liknande på näsan. Efter ett tag lägger sig dessa dofter i bakgrunden och fram stiger björnbär, körsbär, en släng av äpplen, lite julkryddor och mer mörka frukter och bär. Skyhög syra, greppiga tanniner, en mycket mer ek på paletten än på doften annars samma spektrum. Underbart lång längd med en eftersmak av kryddor och björnbär. Strukturen är helt galen och det absolut bästa med det här vinett. Så fruktansvärt bra vin, helt magiskt! 

Tillsist vill jag säga att Bressan var som jag tänkte mig, tror jag.. Speciellt, eget och intressant men framförallt riktigt bra viner! Joly lever också upp till förväntningarna och jag gillar den sortens vin skarpt, Chenin i fruktansvärt bra form! Vidare läsning gällande Bressan finns så klart hos Ingvar på Billigt Vin.

Erik  

Eric Bordelet samt Coche-Dury och Ogier på PM & Vänner

Jag och Ålänningen tog en spontanvisit till PM & Vänner i Växjö förra veckan, vi bestämde oss direkt för att vi skulle äta avsmakningsmenyn och sedan leta upp ett par guldkorn i vinlistan. Men först började vi med var sitt glas Comtes de Champagne 2002 i baren, den smakade som Comtes brukar göra mest med toner av vanilj, exotiska frukter och en del autolys. Gott men ungt.  Efter lite tittande i vinlistan fastnar vi för Coche-Dury Bourgogne Blanc 2008. Väldigt sympatiskt prissatt så det fick bli vår följeslagare till de första rätterna. Innan första rätten och första vinet fick vi en amuse bestående av lammbringa och lingon, väldigt trevligt till Champagnen! Men åter till Coche-Dury, vilket vin och vilken kraft för att endast vara en Bourgogne Blanc. Ungt förstås och det hade behövt mer tid för att integrera eken med frukten samt att syran var en anings spretig just nu, men det är endast petitesser.

Olinge utegris från Wanås med pumpa, strömming och mandel

Dashi på ringduva med smaker från den djupa Smålandsskogen

Lake från Rusken med päron, skäggriska, tryffel och rova

Efter mycket prat fram och tillbaka samt med lite tips av Johan landade det andra valet av vin på Ogier Côte-Rôtie 2003, vi var lite oroliga att det fortfarande skulle vara knutet men med tanke på det varma året borde det ha öppnat upp sig fint vid det här laget. Och oh ja det hade det, vilket vin! Underbart bra Cotti-Rotti och inte ett spår av varken det varma året eller eken som jag har klagat på i äldre årgångar. 

Älg från Koskull på Engaholm i två serveringar

PM’s Single Cow Milk Cheese 2.0

Äpplen från Rudenstams façon PM

Till osträtten som bestod av en blåmögelost samt en sorbet på färskmjölk tog vi in var sitt glas 20 årig Tawny från en producent som jag helt har glömt bort, i alla fall var vinet framtaget till firandet av PMs 20-års jubileum i år. Satt som en smäck till osten och fungerade även till desserten!

Efter ytterligare lite snack med Johan om sprit och annat i mat- och dryckesväg bestämde vi oss för kaffe, kaffegodis (så bra kaffegodis) samt lite 10-årig Marc från Ch. d'Arlay att skölja ner allt med. Gott så det förslog, vi drog oss vidare tillbaka till baren där vi börjat kvällen med bubbel, för att avsluta med lite drinkar. Det blev en lång sittning 18 till 01, men det var bara härligt och jag kan starkt rekommendera ett besök, men var gärna fler än två personer så ni kan fynda ännu mer i vinlistan!


Och som vanligt måste jag ändå säga, avslutar vi med en flaska cider eller ja poiré i det här fallet och Eric Bordelet's Poire Granit 2010, vi är både löjligt förtjusta i hans grejer och ett besök förra hösten gjorde det inte sämre. Men egentligen ska det lagras (länge!) vi drack en 2001 i våras och den hade precis börjat integrera syran samt få lite snygga oxiderade toner. Jag ser nu att jag endast har ett inlägg om cider och inget om poiré, det måste bli ändring på det här, särskilt med tanke på att det slinker ner en hel del mellan varven. Kanske en mini-serie; "ciderskolan", hmm tål att funderas på då jag anser att "folk" har en väldigt skev bild av cider i det här landet!

Erik