Sightglass Coffee och RN74

Börjar dag i San Francisco med kaffe på übergrymma Sighglass Coffee, hade lätt kunnat spendera halva dagen där och bara dricka och snacka kaffe. 

Owl's Howl espresso

Började i topp-baren som denna vecka körde tema Colombia. Jag började med en enkel El Meridiano AAA, Tolima, Colombia. Fruktansvärt bra enkel med mycket vanilj, torkade aprikoser och en krämig textur, kanske fattades lite syra för en syra-sucker som mig men fortfarande riktigt bra! Brygg nummer två var en Finca las Florestales från Maximino Gutierrez bryggd i aeropress. Också denna riktigt bra, när den väl svalnade så kom det fram mycket rödbäriga toner och den hade genomgående en klockren lätt kropp med mycket syra, bra skit! Innan jag gick tog jag även en Owl's Howl som är en espressoblend på tre stycken olika ursprung, denna gång Tanzania (peaberry) , Colombia och Guatemala. Sjukt bra kaffe! Bästa espresso på riktigt länge, rakt upp i min gränd med citrus, röda bär, skyhög syra och lagom fyllig kropp. 

Fint vin- och spritskåp

Efter kaffet gick jag upp mot staden och vips så låg RN74 där, ja varför inte ta en lätt lunch här? Hört att de ska ha en del bra vin här... Kycklingsalladen var absolut godkänd dock lite tråkig, men vinerna var desto bättre. Jag började med ett glas Domaine Leflaive Macon-Verze 2011 och kikade lite på menyn, ett enkelt välgjort och jävligt gott vin bara. När min sallad kom in beställde jag Ramonet Chassagne-Montrachet 'Boudriottes' 1er Cru 2010, kom från nyöppnad flaska så det var väldigt återhållsamt men började öppna upp sig mer och mer i glaset. Rikligt med färska hallon och drottningsylt utan sylt, relativt lätt kropp, snygg hög syra men vinet behöver lite tid för att få alla delar på plats. Gott redan nu dock! Efter lite pratande med killen bakom baren om mat, vin och annat så skickar han fram ett litet glas Marc Roy Gevrey-Chambertin 'Clos Prieur' 2009, den här flaskan har varit öppnad ett tag och bjuder direkt på en skönt örtig och lite köttig näsa, mer åt det klassiska hållet skulle jag vilja säga, även snäppet mörkare i frukten än det förra vinet, snygg syra och en del ekkrydda på paletten. Två riktigt goda, välgjorda viner som inte är allt för komplicerade utan att man kan sopa i sig dem till en lätt lunch på RN74. 

Kycklingsallad med betor och getost

Som dessert tog jag ett glas Huët Vouvray Clos de Bourg Moelleux 2002, en värdig ersättare till vilken dessert som helst måste jag säga! Skönt morgonkissgul färg och med underbara aromer som låg sådär lagom mellan ungdom och mognad. Gott!!

Det är smått berusad som jag vinglar iväg i eftermiddagssolen och ner mot staden för mer äventyr.




Erik

Mondavi dag 4

Mer Fumé Blanc!

Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2005
Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2006
Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2007
Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2011

Underbara viner rakt igenom, dock var första flaskan av 2007 ganska illa oxiderad och hade lite feltoner men flaska nummer två var förmodligen den bästa i hela flighten. Genomgående snygg mineralitet, mycket mogen citrus, vita persikor, en del autolys och viss ek. Syran och strukturen är helt klockren, eftersmaken sitter i riktigt länge. De här vinerna växer verkligen på mig men de behöver ett par år på rygg för att komma till sin rätt.

Kvällen avslutades med middag och en skön flight med 4 årgångar CSR; 2009, 1999, 1989, 1979 samt som avslutande flaska; To Kalon Vineyard CSR 1998 från magnum. 

Riktigt bra viner alla av dem, 2009 med massa potential, 1999 som den mest komplexa, 1989 som den mest klassiska med en skvätt brett i sig och 1979 som den äldsta men med sjukt mycket liv i sig och mer rödfruktig än de andra tre vilket passade mig perfekt. To Kalon Vineyard CSR 1998 var nog kvalitetsmässigt vassast av dem alla, kanske inte helt i min stil då det är ett riktigt stort och maffigt vin men fortfarande riktigt bra. 

Erik

Mondavi dag 3

Temat för dagen var Fumé Blanc, en stil som verkligen tilltalar mig som i vanliga fall inte är något fan av Sauvignon Blanc.

I-Block Fumé Blanc inmundigat i I-Block

I-Block Fumé Blanc 2009, är ett single-vineyard, single-block-vin från 60-åriga stockar som fermentaras på franska ekfat varav cirka 30-40% nya. Resultatet blir ett otroligt krämigt och stort vin men fortfarande med elegans och finess. Det är moget gulfruktigt med skyhög syra och grym textur, avslutet är långt och doften av vita blommor är det som dröjer sig kvar. Underbart gott! 

Inte Sauvignon Blanc som blommar utan Cabernet Franc
Blomningen har börjat cirka två veckor tidigare än förra året

Erik

Mondavi dag 2

Dag två, vi börjar med föreläsningar om världens Cabernet Sauvignon fortsätter med Kaliforniens Cabernet Sauvignon och avslutar med Cabernet Sauvignon från Napa.

Två lagom förfriskade herrar!
Jag till vänster och Mark de Vere MW till höger.

Bästa vinet för dagen går till Slanted House Sonoma Mountain CS 2009 Ivy Glen Vineyard, med härliga toner av röda körsbär, nästan lite mandel, bra integrerad ek, blå blommor, röda äpplen och torkade örter. Syran är riktigt hög och klockrent uppfriskande, underbar struktur och snygga greppiga tanniner. På paletten bjuder vinet på lite mörkare toner och drar åt tobakshållet. Riktigt gott! Ett fynd för sina 50$, endast 50 stycken lådor tillverkade.


På kvällen äter vi middag på restaurang Celadon i downtown Napa där vi dricker Robert Mondavi CSR 1995 och Pillar Rock CS Stags Leap 2009. CSR 1995 var lite trött även den kom på magnum, känns som den mognat fort Pillar Rock var dock riktigt bra, snyggt juicig som en Stags Leap CS ska vara. Maten var för övrigt riktigt sjuk, enorma portioner och snuskiga upplägg! Kolla in Marks Polenta!!!



Erik

Edi Kante Vitovska 2009- återbesök

Nu rök sista flaskan av Edi Kantes Vitovska från Skiffergatan 5s källare, och det var lika gott även denna gång!

Inmundigades som förra gången ur stora Nebbiolo-kupor och i trevligt sällskap, jag följde vinet över tre dagar och måste nog säga att det toppade dag tre. Dag ett var det mycket återhållsamt med dominans av mineralitet och sval citrusfrukt för att sedan dag tre blomma ut i smultron, vita blommor och mycket solmogen gul frukt. Trevligt så det förslår! Men när ska jag ha råd att fylla på mer av det här? CSN räcker ju knappt till hyran! 

Erik

COS Pithos Bianco 2010 & Occhipinti Siccagno 2009

Två mycket välsmakande viner en kall kväll i mars på 19 glas, i-sopandes tillsammans med Oaxen-Henke, Ålänningen och en mördande Pecorino Siciliano!

COS Pithos Bianco 2010

Occhipinti Siccagno 2009

Erik

Edi Kante Vitovska 2009 & arga debattörer

Underbart liv i bloggosfären de senaste dagarna, upprörda människor roar verkligen mig. Jag tänker främst på diskussionen hos FV om de svenska vinhandlarna, som nu har urartat i ett kaos om Systembolagets vara eller icke vara, reklam för kött-dokumentärer och arga importörer. Jag tänker dock inte lägga mig in mer i debatten än vad jag redan har gjort utan lutar mig tillbaka och roat (dock aningen bekymrad, hur kan folk vara så arga?) läser inläggen samtidigt som jag sippar på Edi Kantes Vitovska 2009. Inspiration till köp kom, som så många gånger förr, från Ingvar.

Edi Kante Vitovska 2009 dekanteras en halvtimme och hälls sen i stora Nebbiolo/Pinot/Mascalese-glas. På näsan är det till en början lite knutet men efter ett tag kommer mycket citrus, vita blommor, en skönt stålig mineralitet och en släng av gröna äpplen. På paletten får jag ett vin som bjuder på den ultimata drickbarheten, med slank kropp, hög syra och en citron- och mineraldriven smak. Helt underbart drickvin att bälja i sig i stora klunkar! Min första Vitovska men definitivt inte den sista, köpt av Tom på atomwine.dk


Erik

Bressan och Joly

Äntligen skulle det bli av! Jag skulle få prova viner från Fulvio Bressan, jag har arrangerat en provning med fem av Bressans viner samt ett blindvin. Sympatisk låda Vinomatik har slängt ihop och lagt i bs.  

Först ut Bressan Pinot Grigio 2006; Guldfärgat med medelintensitet, viss autolytisk karaktär, plast, bivax, lite jästigt- men på ett bra sätt, en blommighet bakom, en del gula plommon, torkade aprikoser etc. Relativt hög syra, kanske lite ointegrerad, salmiak, halm, honung, bivax, rostade mandlar och nötter. Gott och trevligt! Så här borde all PG göras..

Nästa vin serverar jag blint, luftat i karaff en timme ungefär men det visar sig att mer hade behövts, vinet är Nicolas Joly - Clos de la Coulée de Serrant 2009. Gissningarna är ganska få men det finns en ung herre som spikar, bra jobbat Patrik!

Vinet är klart citrongult med medelintensitet, tydligt autolytiskt, känns nästan som att det är lagrat under flor, mycket mineralitet som jag drar mot ostronskal, grapefrukt, vita blommor, apelsinskal, lite rostade mandlar, många lager av dofter att undersöka, med mer tid i glaset kommer det fram massor med gula äpplen och smultron. Hög syra, liten bitterhet men som bidrar med komplexitet, fylligt men fortfarande väldigt slankt, koncentrerat och fokuserat! Lång lång längd, med tid i glaset blir det bara bättre och bättre! Riktigt, riktigt gott!   

Bressan N°3 är ett vin gjort på druvorna Cabernet Sauvignon, Pinot Nero och Schioppettino, en annorlunda men intressant blend. Vinet är granatfärgat och med en hög intensitet, på näsan får jag ceder, blå blommor, kryddpeppar, björnbär och svart peppar, här är det verkligen kryddigheten som ligger i förgrunden och frukten lurar lite där bakom. På paletten hög syra, mycket tannin, lite obalanserad alkohol och med en lång längd. Ett kul och ganska gott vin, bra projekt men hade varit trevligt att testa med mer ålder och från ett annat (svalare) år. 

Nu går vi på Bressan Pinot Nero 2006, här får jag mycket blå blommor, lite stall och smuts, hallonyoghurt, lera, svart- & kryddpeppar, samt en trevlig köttbuljong i bakgrunden. Hög syra samt maffiga tanniner för att vara PN, elegant kropp, lite för mycket ek för min smak, lång längd med mycket julkryddor. Mer PN-näsa efter ett tag i glaset; tänk hallon, jordgubbar och en fin mineralitet. 

Bressan Schioppettino 2006 på näsan får jag julkryddor, svartpeppar, gröna örter, björnbär, mörka körsbär, kött, vinteräpplen och något som påminner om chili där mitt i allt. hög syra, snygga kraftiga tanniner och långt elegant avslut. Lager med lager av dofter att utforska, riktigt bra vin! Efter mer tid i glaset doftar det mer eller mindre bara sågverk och enträd.  

Nu till Bressan Pignol 2000, till en början får jag mycket stall, smuts och liknande på näsan. Efter ett tag lägger sig dessa dofter i bakgrunden och fram stiger björnbär, körsbär, en släng av äpplen, lite julkryddor och mer mörka frukter och bär. Skyhög syra, greppiga tanniner, en mycket mer ek på paletten än på doften annars samma spektrum. Underbart lång längd med en eftersmak av kryddor och björnbär. Strukturen är helt galen och det absolut bästa med det här vinett. Så fruktansvärt bra vin, helt magiskt! 

Tillsist vill jag säga att Bressan var som jag tänkte mig, tror jag.. Speciellt, eget och intressant men framförallt riktigt bra viner! Joly lever också upp till förväntningarna och jag gillar den sortens vin skarpt, Chenin i fruktansvärt bra form! Vidare läsning gällande Bressan finns så klart hos Ingvar på Billigt Vin.

Erik  

Sine Qua Non - The Thrill of Stamp Collecting 2009

Här kommer Sine Qua Non del två, denna gång är det Manfreds Syrah från 2009 ,med en liten del Grenache och en ännu mindre del Viognier, som det handlar om.  

Copyright Quaffable

Det första som slår mig är hur expressiv doften är, med mycket lakrits, björnbärssylt, krut, peppar i alla dess färger, hallonlakrits, och massa gröna örter samt viol! 

På paletten har vinet en förvånansvärt hög syra, greppiga men fruktansvärt solmogna tanniner, kroppen är rund och koncentrerad men fortfarande fokuserad och slank, om ni förstår vad jag menar? Smaker av gröna örter, mandlar, massa mörka körsbär och alla andra mörka frukter du vill, eken kommer fram lite i glaset men är perfekt balanserad med den mogna frukten. En oerhört lång längd som avslutar portvinslikt. Blir bara bättre och bättre i glaset..

Det här är så snyggt, det finns så många lager som bara ligger där och väntar på att utforskas, först kommer frukten den tätaste mörka frukt som du kan hitta, vidare fyller faten på med toner av choklad och kaffe för att sedan försvinna ut i en örtighet som får Jamet att lyfta på hatten. I munnen är vinet så koncentrerat men samtidigt slankt och elegant och eftersmaken som sitter i för alltid gör det hela inte sämre. Tack Krankl.

Erik