Josko Gravner Ribolla Gialla 1992

Josko Gravner- legendarisk vinmakare i Collio som från 1997-års årgång har gått över till att göra alla sina viner i amforor av terrakotta. Detta vinet är dock innan hans amfora-tider och någon information om produktionsteknik finner jag inte dessvärre. Vinet vittnar dock om fatlagring och en viss skalkontakt.

Josko Gravner Ribolla Gialla 1992 är gyllne till färgen och helt klart. Doften är tät och koncentrerad här finns mycket lager att utforska, aromer som slår mig är bivax, toffee, halm, gul stenfrukt, äppelskal, en viss rökighet och allt som allt påminner det om mogen bra champagne men lite "dovare". På paletten är syran skyhög, kroppen stor och rund utan att bli svulstig och här finner jag mycket rostat bröd, hasselnötter, oxiderade äppelskal, mogna gråpäron och en snygg citronjuice-ton. Längden sitter i helt absurt länge och avslutar friskt och torrt. Att detta vin lever och frodas 21 år efter skörd är helt galet, det är kvalitet så det förslår! Och just det, sa jag att det var magiskt gott också? 

Erik

Edi Kante Vitovska 2009- återbesök

Nu rök sista flaskan av Edi Kantes Vitovska från Skiffergatan 5s källare, och det var lika gott även denna gång!

Inmundigades som förra gången ur stora Nebbiolo-kupor och i trevligt sällskap, jag följde vinet över tre dagar och måste nog säga att det toppade dag tre. Dag ett var det mycket återhållsamt med dominans av mineralitet och sval citrusfrukt för att sedan dag tre blomma ut i smultron, vita blommor och mycket solmogen gul frukt. Trevligt så det förslår! Men när ska jag ha råd att fylla på mer av det här? CSN räcker ju knappt till hyran! 

Erik

Radikon Ribolla Gialla 2005 och Il Colle Brunello di Montalcino 2004

Kvällen på Pitti Gola e Cantina fortsätter och upp på bardisken kommer en flaska orangefärgat vin från Stanko Radikon i Friuli, nära slovenska gränsen. Stanko gör alla sina viner i samma stil; ingen temperaturkontroll, lång macerationsperiod, gamla stora slovenska fat och inget tillsatt svavel. Från och med 2005 macererar alla vita viner med sina skal i fyra månader, tidigare experimenterade Stanko med macerationstider från sju dagar upp till nio månader. Vinerna lagras vidare på slovenska ekfat av olika storlekar i minst tre år eller tills Stanko tycker de är redo för marknaden. En lätt filtrering sker vid buteljeringen och vinet vilar i flaska minst ett år innan försäljning.    

I glaset får jag ett orangefärgat vin som är grumligt och med små, små partiklar i sig. På näsan visar vinet toner av apelsinskal, aprikoser både torkade och färska, och röda äpplen. I munnen bjuder vinet på hög syra, små fina tanniner, en stor rund kropp och en eftersmak med mycket aprikoser och en ton av järn. Lång eftersmak, inte för volatilt men inte helt rent heller. Påminner lite i stilen om Frank Cornelissens orangea men inte med lika volatila syror. Kul och gott vin men kanske inget som lockar mig hur mycket som helst, inte när man ser till priset på ca 30€ för 500ml.  



Kvällen avslutades med ett glas Il Colle Brunello di Montalcino 2004

Tät kärna med granatfärgad rim. Ett mer robust vin än Rosson från Cerbaiona, mer utvecklat, undervegetation, körsbär, blåbär, te, och jord.

Hög syra, snygga och runda tanniner med bra grepp. Inte så stor kropp, men elegant, eftersmaken domineras av hallon och håller i länge. Snygg, traditionell, välgjord Brunello

Erik