Mondavi dag 3

Temat för dagen var Fumé Blanc, en stil som verkligen tilltalar mig som i vanliga fall inte är något fan av Sauvignon Blanc.

I-Block Fumé Blanc inmundigat i I-Block

I-Block Fumé Blanc 2009, är ett single-vineyard, single-block-vin från 60-åriga stockar som fermentaras på franska ekfat varav cirka 30-40% nya. Resultatet blir ett otroligt krämigt och stort vin men fortfarande med elegans och finess. Det är moget gulfruktigt med skyhög syra och grym textur, avslutet är långt och doften av vita blommor är det som dröjer sig kvar. Underbart gott! 

Inte Sauvignon Blanc som blommar utan Cabernet Franc
Blomningen har börjat cirka två veckor tidigare än förra året

Erik

Mondavi dag 2

Dag två, vi börjar med föreläsningar om världens Cabernet Sauvignon fortsätter med Kaliforniens Cabernet Sauvignon och avslutar med Cabernet Sauvignon från Napa.

Två lagom förfriskade herrar!
Jag till vänster och Mark de Vere MW till höger.

Bästa vinet för dagen går till Slanted House Sonoma Mountain CS 2009 Ivy Glen Vineyard, med härliga toner av röda körsbär, nästan lite mandel, bra integrerad ek, blå blommor, röda äpplen och torkade örter. Syran är riktigt hög och klockrent uppfriskande, underbar struktur och snygga greppiga tanniner. På paletten bjuder vinet på lite mörkare toner och drar åt tobakshållet. Riktigt gott! Ett fynd för sina 50$, endast 50 stycken lådor tillverkade.


På kvällen äter vi middag på restaurang Celadon i downtown Napa där vi dricker Robert Mondavi CSR 1995 och Pillar Rock CS Stags Leap 2009. CSR 1995 var lite trött även den kom på magnum, känns som den mognat fort Pillar Rock var dock riktigt bra, snyggt juicig som en Stags Leap CS ska vara. Maten var för övrigt riktigt sjuk, enorma portioner och snuskiga upplägg! Kolla in Marks Polenta!!!



Erik

Mondavi dag 1

Första dagen hos Robert Mondavi, vi börjar med att säga hej och dricka en del vin.

Krug GC - förmodligen lite tid på flaska, känns mer utvecklad än vanligt. Mycket brödiga toner och krämig munkänsla, syran är klockren som vanligt. Alltid lika bra.

Domaine Gros Frere et Soeur Clos de Vougeot 2009 - lätt och rödbärigt, mycket bättre än senast, behöver dock tid för att öppna upp sig även flaskorna är öppnade ett par timmar i förväg. Kanske lite väl enkelt för att vara GC? Av någon anledning serverades havsaborre med romanescosås till, tog över vinet totalt...

Ch. Margaux 2006 - Ceder, plommon, lite stall, elegant och bra bett i tanninerna i avslutet, förvånande gott redan nu. Men skulle behöva mer tid på flaska så klart. Klockrent till vaktel på matvete kokt i vaktelbuljongen. Riktigt bra!

Tenuta San Guido Sassicaia 2008 - bjuder som vanligt på massa ungdomlig frukt och en del eksötma, efter ett tag kommer dock den fina grönörtigheten och komplexiteten fram. Detta kommer bli så bra om några år, gillar verkligen 2008 som årgång också svalt och härligt. Serverades till kroketter på svamp, tryffel och permesan. Bra skit!

Penfolds Grange 2006 - Nu pratar vi frukt! Grange är verkligen ett stort vin och är inte blyg för någon; blåbär, ekfat, lakrits och torkade örter. Gott till lammburgare! Kommer det bli lika bra som 1996 som jag provade igår?

Robert Mondavi Winery CSR 2009 - 2009 har inte släppts på marknaden än men är senaste buteljerade årgången. Serverades ur både halvmagnum och dubbelmagnum, märktes dock ingen direkt skillnad mellan buteljerna men det kommer nog med ålder.. En blandning mellan mörka och röda bär, nypon är det som slår mest på näsan och detta är verkligen ett sjukt bra vin just nu med sina mjuka tanniner och höga syra. Gott till mer vaktel, lammburgare, kroketter och lokala ostar.

Erik

Mondavi & Italien

Ni som känner mig och ni som läser bloggen då och då har kanske förstått att min kärlek till vin ligger i de Italienska vinerna, jag håller kanske Sangiovese som den högsta druvan och skulle inte klara mig utan en flaska bra Nebbiolo i veckan. Men sen säger jag aldrig nej till en bra Champagne, en god öl eller ett glas Mosel-Riesling.

Men den senaste tiden har det kommit upp ett och annat inlägg om dyra och inte alls lika eleganta viner från Kalifornien, vad hände där? Och då har jag bara bloggat om vissa axplock, tror jag druckit och provat närmare 40 viner från detta område sedan September.. Varför? Jo det ligger till såhär att jag har tävlat, det är inte första gången jag begår tävling men första gången själv, ensam och allena.. Det finns en liten modest tävling för oss studenter som kallas Robert Mondavi Diploma som arrangeras av den svenska importören Bibendum för andra året i rad. I onsdags var det dags, och jag kan säga direkt att det gick bra, efter en hel dags tävlande med semi-final och final så stod jag tillslut som vinnare. Då jag har lagt ner en två månaders läsande och provat mig genom 40 olika viner så känner jag att jag är värd att klappa mig själv på axeln och säga "bra gjort". Själva tävlingen var väl genomtänkt och riktigt rolig, även att jag var fruktansvärt nervös hela dagen och gick i mina egna tankar så måste jag säga att jag uppskattade hela arrangemanget. Stort tack går till Anna och John som jag har pluggat och provat med, och ett sjukt stort grattis till John som tar hem andraplatsen efter en fruktansvärt jämn final! Om ni är intresserade finns det en artikel här. Jag måste säga att jag har fallit för Kalifornien, kanske inte allt men definitivt mycket och Mondavis Cabernet Reserve kommer jag fortsätta dricka mycket av.

Glad student

Ikväll firades vinsten med Italiensk rakt igenom! Egengjord Porchetta fylld med basilika, rosmarin, vitlök lite svamp, salt och peppar till det morötter från landet, småpotatis och en sås på svamp och 12mån lufttorkad skinka. Och vad ska man dricka, jo en Rosso di Montalcino så klart!

Fonterenza Rosso di Montalcino 2008 kommer från systrarna Padovani i Poggio San Polino där de har 2,5 hektar vinodling i bruk. Färgen är lätt rubin med en granatfärgad kant. Från glaset kommer aromer av rödsyrliga körsbär, snygga gröna örter som påminner om ung Syrah, färska hallon och i bakgrunden ligger lite lite ekkryddor, men bara så det balanserar upp frukten, frukten som i bakgrunden är lite mörkare.

Skyhög syra som sig bör i bra ung Rosso di M, på paletten hittar jag inte ett mörkt bär eller spår av fat, här är det bara röda körsbär, tranbär och hallon som gäller, i avslutet får jag en liten mineralsälta. Det slankaste vin jag har druckit på länge, kroppen är elegant och vet precis vad den vill. Med lite tid i glaset kommer en fatton fram samt drag av mandlar och mer gröna örter, och bakom alla dessa lager av dofter hittar jag, som i alla bra Rosso och Brunello, färska röda äpplen! Lång, uttorkande eftersmak med mycket örter och körsbär, jag gillar inte ordet mineral men är det något det här vinet har, så är det det!  

Erik

Opus One & Dunn Vineyards

Opus One, detta legendariska vin från Kalifornien grundat 1979 av Robert Mondavi och Baron Philippe de Rothschild. Officiellt sett var 1980 den första årgången men Tim Mondavi och Lucien Sionneau gjorde ett vin redan år 1979, båda dessa årgångar lanserades sedan 1984. Dock tjuvstartade försäljningen av första årgången redan 1981 på den första Napa Valley-auktionen, där en låda dundrade in otroliga $24,000. Constellation och Baronese Philippine äger hälften var sedan Robert Mondavi Winery såldes till Constellation 2004. Vinmakare sedan dess är Michael Silacci och enligt säkra källor har han höjt kvaliteten sedan han kom in i bilden. Ca 300,000 flaskor tillverkas varje år och druvblenden består till största delen av Cabernet Sauvignon, men även en skvätt Petit Verdot, Merlot samt två fruktansvärt små andelar Cabernet Franc & Malbec. 

Opus One 2008 

På näsan dominerar björnbär, fatkryddor som kanel och vanilj, mörka körsbär, körsbärssaft, en liten örtighet som är trevlig och piggar upp den annars så mörka och täta frukten.  

Hög syra, många men finkorniga tanniner, rund och stor kropp, mycket fat på paletten; vanilj, nejlika, tjära och kanel. Även en viss rödfruktighet finns där i bakgrunden, tänk röda äppelskal och varma hallon. Lång eftersmak med, åter igen, mycket fat.

Faten är som sagt påtagliga men här är de snyggt integrerade och jobbar bra med frukten, men 17 månader på nya franska fat skulle må bra av lagring! (noshit)

Jag har haft turen att dricka Dunn två gånger den här veckan, en snabb provning av både 2005 och 2007 gjordes igår och ikväll satte vi i oss en flaska 2007. Dunn Vineyards grundades även det 1979, mannen bakom vinet heter Randy Dunn och är en av de (få) som gör Cabernet old-school-style i Napa. Han håller hus i Howell Mountain, men gör även ett enklare vin klassat som Napa Valley Cabernet. På senare år arbetar Randys son Michael sida vid sida med sin far i vineriet och vinerna kan ses lika mycket hans som sin fars. Vidare läsning finns att få här.

Dunn Vineyards - Howell Mountain 2007

Det första som slår ur glaset är ett stråk av gröna örter, sedan kommer frukten; björnbär, svarta vinbär, blandade skogsbär, lite skogsgolv, en touch av mint och välavvägda ekkryddor. Mycket lager av frukt, örter och fat radar upp sig!  

På paletten får jag hög syra, hög mängd tanniner- de är fortfarande lite ruffa men kommer bli så bra med ålder! Fokuserad och slank kropp med som tillsammans med tanninerna leder till en helt underbar struktur. Lång, lång eftersmak. Fruktansvärt gott nu och kommer inte bli sämre med lagring, kan tänka mig att dricka en till flaska om sådär 10 år. Dunn levererar varje gång, för att vara så rent och slankt är det underbart rustikt på något sätt. Jag vill säga att det påminner om Bordeaux men det vore lite som ett slag i ansiktet på Randy, det här är Napa Cab när det är som bäst! 

Erik