Visar inlägg med etikett Sine Qua Non. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sine Qua Non. Visa alla inlägg

söndag 28 oktober 2012

Sine Qua Non - The Thrill of Stamp Collecting 2009


Här kommer Sine Qua Non del två, denna gång är det Manfreds Syrah från 2009 ,med en liten del Grenache och en ännu mindre del Viognier, som det handlar om.  


Copyright Quaffable

Det första som slår mig är hur expressiv doften är, med mycket lakrits, björnbärssylt, krut, peppar i alla dess färger, hallonlakrits, och massa gröna örter samt viol! 
På paletten har vinet en förvånansvärt hög syra, greppiga men fruktansvärt solmogna tanniner, kroppen är rund och koncentrerad men fortfarande fokuserad och slank, om ni förstår vad jag menar? Smaker av gröna örter, mandlar, massa mörka körsbär och alla andra mörka frukter du vill, eken kommer fram lite i glaset men är perfekt balanserad med den mogna frukten. En oerhört lång längd som avslutar portvinslikt. Blir bara bättre och bättre i glaset..

Det här är så snyggt, det finns så många lager som bara ligger där och väntar på att utforskas, först kommer frukten den tätaste mörka frukt som du kan hitta, vidare fyller faten på med toner av choklad och kaffe för att sedan försvinna ut i en örtighet som får Jamet att lyfta på hatten. I munnen är vinet så koncentrerat men samtidigt slankt och elegant och eftersmaken som sitter i för alltid gör det hela inte sämre. Tack Krankl.



Erik

torsdag 25 oktober 2012

Sine Qua Non - The Rejuvenators 2004


Stunden hade kommit- äntligen var det dags att prova Manfred Krankls viner, ägare och vinmakare på Sine Qua Non, presentation är överflödig. Först ut var The Rejuvenators från 2004, en blend på Rousanne, Viognier och Chardonnay (ca 60/20/20).  

Copyright Quaffable


Uttalade fat-toner som smörpopcorn, rostat bröd, rostade nötter, autolyskaraktär som drar mot halm och bivax. En rökig mineralitet går också att hitta. Mycket frukt som kommer fram i glaset efter ett tag; gula äpplen, gula plommon, persikor och en snygg touch av vita blommor.
Hög syra för att vara ett vin i den här stilen, oerhört fet och rund kropp, en aning värmande alkohol som även bidrar med lite sötma. Längden är så lång den bara kan bli och avslutar i bivax, rostade nötter och en släng av apelsinblommor. 

Jag har svårt att beskriva vinet med ord, det finns så många lager av dofter och smaker att utforska och det känns ganska löjligt när jag läser genom mina anteckningar. Det här är ett vin som måste upplevas! Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om komplexitet och koncentration, men utan att bli för svulstigt och klumpigt, vinet är genomgående elegant från första sniff och hela vägen tills dess att eftersmaken lämnar munnen.




Erik