Bourgogne & Champagne 2013

Jag och J var i Beaune en vecka i somras, mitt och likaså J's första besök där, det slutade i en lärorik och ganska galen resa. Även avstickare till Reims, Épernay och Chablis hann vi med.

Lunch på Le Jardin des Crayeres i Reims 

Champagne-galopp i Ambonnay

Domaine A et P de Villaine på Caves Madeleine i Beaune

Domaine Leflaive Clavoillon 2008 hos Caveau des Arches i Beaune 

Armand Rosseau CC 2010 på Caveau des Arches i Beaune

Domaine de Montille Corton 2006 på Pic-Nic i Beaune.

Vosne-Romanée etc.

Ett litet urval av det jag lyckades fotografera, utöver detta dracks det obskyra mängder Champagne, Marc, Poiré och mer Bourgogne... Kan för övrigt rekommendera Boulevard 21 i Beaune för de partysugna. Tack J för ressällskapet!

Och sen en för Lou

Erik

Mondavi dag 4

Mer Fumé Blanc!

Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2005
Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2006
Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2007
Robert Mondavi Fumé Blanc Reserve 2011

Underbara viner rakt igenom, dock var första flaskan av 2007 ganska illa oxiderad och hade lite feltoner men flaska nummer två var förmodligen den bästa i hela flighten. Genomgående snygg mineralitet, mycket mogen citrus, vita persikor, en del autolys och viss ek. Syran och strukturen är helt klockren, eftersmaken sitter i riktigt länge. De här vinerna växer verkligen på mig men de behöver ett par år på rygg för att komma till sin rätt.

Kvällen avslutades med middag och en skön flight med 4 årgångar CSR; 2009, 1999, 1989, 1979 samt som avslutande flaska; To Kalon Vineyard CSR 1998 från magnum. 

Riktigt bra viner alla av dem, 2009 med massa potential, 1999 som den mest komplexa, 1989 som den mest klassiska med en skvätt brett i sig och 1979 som den äldsta men med sjukt mycket liv i sig och mer rödfruktig än de andra tre vilket passade mig perfekt. To Kalon Vineyard CSR 1998 var nog kvalitetsmässigt vassast av dem alla, kanske inte helt i min stil då det är ett riktigt stort och maffigt vin men fortfarande riktigt bra. 

Erik

Bressan och Joly

Äntligen skulle det bli av! Jag skulle få prova viner från Fulvio Bressan, jag har arrangerat en provning med fem av Bressans viner samt ett blindvin. Sympatisk låda Vinomatik har slängt ihop och lagt i bs.  

Först ut Bressan Pinot Grigio 2006; Guldfärgat med medelintensitet, viss autolytisk karaktär, plast, bivax, lite jästigt- men på ett bra sätt, en blommighet bakom, en del gula plommon, torkade aprikoser etc. Relativt hög syra, kanske lite ointegrerad, salmiak, halm, honung, bivax, rostade mandlar och nötter. Gott och trevligt! Så här borde all PG göras..

Nästa vin serverar jag blint, luftat i karaff en timme ungefär men det visar sig att mer hade behövts, vinet är Nicolas Joly - Clos de la Coulée de Serrant 2009. Gissningarna är ganska få men det finns en ung herre som spikar, bra jobbat Patrik!

Vinet är klart citrongult med medelintensitet, tydligt autolytiskt, känns nästan som att det är lagrat under flor, mycket mineralitet som jag drar mot ostronskal, grapefrukt, vita blommor, apelsinskal, lite rostade mandlar, många lager av dofter att undersöka, med mer tid i glaset kommer det fram massor med gula äpplen och smultron. Hög syra, liten bitterhet men som bidrar med komplexitet, fylligt men fortfarande väldigt slankt, koncentrerat och fokuserat! Lång lång längd, med tid i glaset blir det bara bättre och bättre! Riktigt, riktigt gott!   

Bressan N°3 är ett vin gjort på druvorna Cabernet Sauvignon, Pinot Nero och Schioppettino, en annorlunda men intressant blend. Vinet är granatfärgat och med en hög intensitet, på näsan får jag ceder, blå blommor, kryddpeppar, björnbär och svart peppar, här är det verkligen kryddigheten som ligger i förgrunden och frukten lurar lite där bakom. På paletten hög syra, mycket tannin, lite obalanserad alkohol och med en lång längd. Ett kul och ganska gott vin, bra projekt men hade varit trevligt att testa med mer ålder och från ett annat (svalare) år. 

Nu går vi på Bressan Pinot Nero 2006, här får jag mycket blå blommor, lite stall och smuts, hallonyoghurt, lera, svart- & kryddpeppar, samt en trevlig köttbuljong i bakgrunden. Hög syra samt maffiga tanniner för att vara PN, elegant kropp, lite för mycket ek för min smak, lång längd med mycket julkryddor. Mer PN-näsa efter ett tag i glaset; tänk hallon, jordgubbar och en fin mineralitet. 

Bressan Schioppettino 2006 på näsan får jag julkryddor, svartpeppar, gröna örter, björnbär, mörka körsbär, kött, vinteräpplen och något som påminner om chili där mitt i allt. hög syra, snygga kraftiga tanniner och långt elegant avslut. Lager med lager av dofter att utforska, riktigt bra vin! Efter mer tid i glaset doftar det mer eller mindre bara sågverk och enträd.  

Nu till Bressan Pignol 2000, till en början får jag mycket stall, smuts och liknande på näsan. Efter ett tag lägger sig dessa dofter i bakgrunden och fram stiger björnbär, körsbär, en släng av äpplen, lite julkryddor och mer mörka frukter och bär. Skyhög syra, greppiga tanniner, en mycket mer ek på paletten än på doften annars samma spektrum. Underbart lång längd med en eftersmak av kryddor och björnbär. Strukturen är helt galen och det absolut bästa med det här vinett. Så fruktansvärt bra vin, helt magiskt! 

Tillsist vill jag säga att Bressan var som jag tänkte mig, tror jag.. Speciellt, eget och intressant men framförallt riktigt bra viner! Joly lever också upp till förväntningarna och jag gillar den sortens vin skarpt, Chenin i fruktansvärt bra form! Vidare läsning gällande Bressan finns så klart hos Ingvar på Billigt Vin.

Erik  

Italiens alla hörn

Här kommer några korta och ett par längre anteckningar från en av de senaste provningarna. Patrik från Quaffable och jag höll den tillsammans med viner han samlat på sig. 

Azienda Bricco Rocche (Ceretto) Barolo Brunate 1998

Granatfärgat med tegelkant, på näsan får jag ceder, torkade tranbär, mörka körsbär, bra cigarr, mörk choklad och kakao, frukten börjar bli ordentligt intorkad.

Hög syra, många finkorniga tanniner, slank men fokuserad kropp med mycket mörk choklad, kakao och mörka körsbär, tyvärr börjar frukten torka ut helt. Finns en del svart te och lite rödare toner i avslutet, lång eftersmak av ”chokladkalender-choklad”. Jag får även ganska mycket volatila syror som är trevliga. Riktigt bra men i min bok borde det ha druckits för ca 2 år sedan.

Upp på bordet kommer två viner från Enzo Pontoni (Miani) denna legend från Friulien, ca 8000 flaskor gör han varje år från sina 16 hektar vingård. Filip är namnet på ägaren av vingården som han tar sina druvor från till dessa två viner. 

Miani Tocai Friulano Filip 2007

Halm, mogna persikor, mycket autolys, jasmin, gråpäron, nymald mandel, apelsinblom,

Hög syra och sjukt välintegrerad, fet kropp, fin vinägerton på paletten, sjukt välintegrerad ek, lång, lång eftersmak! Fruktansvärt bra och blir bara bättre och bättre i glaset! 

Miani Friuli Merlot Filip 2006

På näsan får jag toner av björnbär, söta ekkryddor, choklad, kompakt mörk frukt,

Hög syra, hög kvantitet av kvalitativa tanniner- fruktansvärt uttorkande, slankt men fortfarande så fruktansvärt koncentrerat, mörka plommon. Det här måste vara det värsta barnarovet någonsin...

Tenuta San Guido Sassicaia 2007

Det första som slår mig är ek och vanilj! Men efter lite luft öppnar det upp sig och det kommer fram gröna örter, en liten smutsig ton som är trevlig, annars ett ganska ”gjort” vin. Öppnar upp sig lite i glaset och det kommer fram lite mer frukt bakom eken. Hög syra, inställsamma tanniner, mycket ek i smaken, men allt som allt ett bra vin! Blir bättre med tid i glaset, men behöver tid för att integrera ek och frukt.  

Marco De Bartoli Vecchio Samperi Ventennale NV

Klassisk rancio-näsa; rostade mandlar, toffee, äppelskal, pomerans, osv osv, knäck, kola, allt och vad du vill! På paletten hög syra, halv-torr, sjukt elegant och intensiv, eftersmaken sitter i för evigt, kanske till jag dör? 

Donnafugata Passito di Pantelleria Ben Ryé 2008

Ohyggligt parfymerat, klassiskt muscat-näsa, persikohalvor, sött, sött, sött! Gott men jobbigt att få i sig, kan inte avsluta de 8cl som hälls i mitt glas. Inte upp i min gränd men än dock ett bra vin! 

Jag är svag för mogen Barolo det är jag, fyfan vad Miani är bra och Sassicaia levererar verkligen, men De Bartoli stal showen med sin underbart komplexa Marsala, så bra som ett starkvin kan bli! Mer om legenden Enzo Pontoni (Miani) kan den intresserade läsa om här. 

Erik