Italiens alla hörn

Här kommer några korta och ett par längre anteckningar från en av de senaste provningarna. Patrik från Quaffable och jag höll den tillsammans med viner han samlat på sig. 

Azienda Bricco Rocche (Ceretto) Barolo Brunate 1998

Granatfärgat med tegelkant, på näsan får jag ceder, torkade tranbär, mörka körsbär, bra cigarr, mörk choklad och kakao, frukten börjar bli ordentligt intorkad.

Hög syra, många finkorniga tanniner, slank men fokuserad kropp med mycket mörk choklad, kakao och mörka körsbär, tyvärr börjar frukten torka ut helt. Finns en del svart te och lite rödare toner i avslutet, lång eftersmak av ”chokladkalender-choklad”. Jag får även ganska mycket volatila syror som är trevliga. Riktigt bra men i min bok borde det ha druckits för ca 2 år sedan.

Upp på bordet kommer två viner från Enzo Pontoni (Miani) denna legend från Friulien, ca 8000 flaskor gör han varje år från sina 16 hektar vingård. Filip är namnet på ägaren av vingården som han tar sina druvor från till dessa två viner. 

Miani Tocai Friulano Filip 2007

Halm, mogna persikor, mycket autolys, jasmin, gråpäron, nymald mandel, apelsinblom,

Hög syra och sjukt välintegrerad, fet kropp, fin vinägerton på paletten, sjukt välintegrerad ek, lång, lång eftersmak! Fruktansvärt bra och blir bara bättre och bättre i glaset! 

Miani Friuli Merlot Filip 2006

På näsan får jag toner av björnbär, söta ekkryddor, choklad, kompakt mörk frukt,

Hög syra, hög kvantitet av kvalitativa tanniner- fruktansvärt uttorkande, slankt men fortfarande så fruktansvärt koncentrerat, mörka plommon. Det här måste vara det värsta barnarovet någonsin...

Tenuta San Guido Sassicaia 2007

Det första som slår mig är ek och vanilj! Men efter lite luft öppnar det upp sig och det kommer fram gröna örter, en liten smutsig ton som är trevlig, annars ett ganska ”gjort” vin. Öppnar upp sig lite i glaset och det kommer fram lite mer frukt bakom eken. Hög syra, inställsamma tanniner, mycket ek i smaken, men allt som allt ett bra vin! Blir bättre med tid i glaset, men behöver tid för att integrera ek och frukt.  

Marco De Bartoli Vecchio Samperi Ventennale NV

Klassisk rancio-näsa; rostade mandlar, toffee, äppelskal, pomerans, osv osv, knäck, kola, allt och vad du vill! På paletten hög syra, halv-torr, sjukt elegant och intensiv, eftersmaken sitter i för evigt, kanske till jag dör? 

Donnafugata Passito di Pantelleria Ben Ryé 2008

Ohyggligt parfymerat, klassiskt muscat-näsa, persikohalvor, sött, sött, sött! Gott men jobbigt att få i sig, kan inte avsluta de 8cl som hälls i mitt glas. Inte upp i min gränd men än dock ett bra vin! 

Jag är svag för mogen Barolo det är jag, fyfan vad Miani är bra och Sassicaia levererar verkligen, men De Bartoli stal showen med sin underbart komplexa Marsala, så bra som ett starkvin kan bli! Mer om legenden Enzo Pontoni (Miani) kan den intresserade läsa om här. 

Erik