Diebolt-Vallois, Roagna, Cantillon & Ridge

Vi börjar kvällen med Champagne, O har köpt en flaska Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2005 som han så godhjärtat vill bjuda på. I glaset får jag ett snyggt ljust guldfärgat vin, med många små bubblor. I doften kommer först mycket tropisk frukt, passionsfrukt, färsk ananas som sedan följs upp med gula äpplen, torkad aprikos som sedan mynnar ut i vita blommor, vaniljstång och rostad brioche. På paletten är det riktigt snyggt med en fruktansvärt krämig mousse, syran är som sig bör skyhög och inte helt integrerad i vinet än. Lång längd med mycket gul frukt och mineral i avslutet. Flaskan försvann innan jag hann ta bild.

Nästa vin är det jag som har med mig, och det serveras blint. Roagna's Opera Prima XVII har NV cuveérna i Champagne som förebild, vinet är tillverkat från 100% Nebbiolo från Pajé -vingården i Barbaresco, baserat på tre olika årgångar och lagras 2-6 år på medium-stora ekfat (franska & slovenska). Granatfärgat och lågintensivt vin med en hel del fällning i slutet. På näsan får jag aromer som tobak, viol, körsbär, lite söta ekkryddor och det som slår mig är mognadstonerna med mycket läder, charkuterier, torkad frukt osv. osv.. Bra syra, slank kropp och väldigt trevliga finkorniga tanniner. Helt okej längd med mycket syrliga bär och ekkryddor i avslutet. Gissningarna går från klassisk Rioja till mogen Sangiovese och "natur vin", V är nära när jag ger dem lite ledtrådar.

Fou' Foune från Cantillon, en Geuze med aprikoser, denna lilla rackare var buteljerad augusti i år och således så fräsch som man bara kan få sin Fou' Foune. Tidigare har jag bara druckit den med ett par år på nacken, och utan alltför mycket smak av aprikos. Den här gången dock, oj oj oj! Det första som bokstavligen hoppar ur glaset är färska aprikoser, gula plommon och lagom mycket stall. På paletten är syran dämpad (om man nu kan säga så om en geuze) med en bra mousse som bidrar till en snygg kropp. Långt kryddigt avslut. Kan vara en av de bästa suröl jag druckit och definitivt den färskaste, så bra, så bra! 

Till sist öppnar F upp en flaska Ridge Lytton Springs 2010, mycket viol, hallonlakrits och tät varm frukt. Helt okej syra, rund men relativt slank kropp, väl integrerade fat som ger en snygg pepprig ton och vaniljen i avslutet är inte så dum ändå.. Blint hade jag nog varit mer skeptisk än vad jag var nu, det är ju Ridge och man måste bara älska deras viner- Montebello Cab är fortfarande top 5 från Kalifornien.  Geyserville nästa?

Erik