Sightglass Coffee och RN74

Börjar dag i San Francisco med kaffe på übergrymma Sighglass Coffee, hade lätt kunnat spendera halva dagen där och bara dricka och snacka kaffe. 

Owl's Howl espresso

Började i topp-baren som denna vecka körde tema Colombia. Jag började med en enkel El Meridiano AAA, Tolima, Colombia. Fruktansvärt bra enkel med mycket vanilj, torkade aprikoser och en krämig textur, kanske fattades lite syra för en syra-sucker som mig men fortfarande riktigt bra! Brygg nummer två var en Finca las Florestales från Maximino Gutierrez bryggd i aeropress. Också denna riktigt bra, när den väl svalnade så kom det fram mycket rödbäriga toner och den hade genomgående en klockren lätt kropp med mycket syra, bra skit! Innan jag gick tog jag även en Owl's Howl som är en espressoblend på tre stycken olika ursprung, denna gång Tanzania (peaberry) , Colombia och Guatemala. Sjukt bra kaffe! Bästa espresso på riktigt länge, rakt upp i min gränd med citrus, röda bär, skyhög syra och lagom fyllig kropp. 

Fint vin- och spritskåp

Efter kaffet gick jag upp mot staden och vips så låg RN74 där, ja varför inte ta en lätt lunch här? Hört att de ska ha en del bra vin här... Kycklingsalladen var absolut godkänd dock lite tråkig, men vinerna var desto bättre. Jag började med ett glas Domaine Leflaive Macon-Verze 2011 och kikade lite på menyn, ett enkelt välgjort och jävligt gott vin bara. När min sallad kom in beställde jag Ramonet Chassagne-Montrachet 'Boudriottes' 1er Cru 2010, kom från nyöppnad flaska så det var väldigt återhållsamt men började öppna upp sig mer och mer i glaset. Rikligt med färska hallon och drottningsylt utan sylt, relativt lätt kropp, snygg hög syra men vinet behöver lite tid för att få alla delar på plats. Gott redan nu dock! Efter lite pratande med killen bakom baren om mat, vin och annat så skickar han fram ett litet glas Marc Roy Gevrey-Chambertin 'Clos Prieur' 2009, den här flaskan har varit öppnad ett tag och bjuder direkt på en skönt örtig och lite köttig näsa, mer åt det klassiska hållet skulle jag vilja säga, även snäppet mörkare i frukten än det förra vinet, snygg syra och en del ekkrydda på paletten. Två riktigt goda, välgjorda viner som inte är allt för komplicerade utan att man kan sopa i sig dem till en lätt lunch på RN74. 

Kycklingsallad med betor och getost

Som dessert tog jag ett glas Huët Vouvray Clos de Bourg Moelleux 2002, en värdig ersättare till vilken dessert som helst måste jag säga! Skönt morgonkissgul färg och med underbara aromer som låg sådär lagom mellan ungdom och mognad. Gott!!

Det är smått berusad som jag vinglar iväg i eftermiddagssolen och ner mot staden för mer äventyr.




Erik

Boizel, José Michel, Pontet-Canet, Mikulski, d'Yquem

Förra helgen hade vi en liten långlunch på söndagen, tre rätters med vin samt kaffe, kaffegodis och avec. Vi började lite lätt laga mat vid ett-tiden och öppnade den första flaskan bubbel som jag och Ålänningen införskaffat: Boizel Joyau de France 1996, 60 PN & 40% Chardonnay, vinmakningen vet jag tyvärr inte mycket om. Vi hade stora förväntningar på detta vin som dessvärre inte införlivades, blint hade jag sagt NV av enklare kvalitet, kändes som mognaden hade gått för snabbt och mittpaletten var riktigt tunn. Blev heller ingen bild tyvärr, köpt från BS för för mycket pengar.

Efter denna besvikelse öppnade vi José Michel Grand Vintage 2002, José Michel som anses vara något av en "Pinot Meunier-expert" (vi drack hans PM för ett tag sedan), denna variant består av 50% PM och 50% Chardonnay och en viss del av vinet har lagrats på ekfat. Detta verkar bättre, men en mousse som fullkomligt hoppar ur de stora Nebbiolo-kuporna, aromprofilen består av stål, mineral, svala gula äpplen och en snygg autolys. Inget jättestort vin men absolut bra för pengarna, köpt från BS.


Till första rätten, som bestod av enrisrökt ankbröst, rökt egenslagen majjo, syrade rödbetor och saltbakad rotselleri, blev det blindvin. Ålänningen dekanterade och hällde ett nästan guldfärgat vin i glasen, det första som slog mig var faten och mineraliteten, tillsammans med en vitblommighet som var mycket trevlig, en hel del gula frukter låg där bakom och gömde sig. Med lite tid öppnade vinet upp sig och bjöd på en riktigt trevlig upplevelse, jag gissar Arnaud Ente's Meursault och F gissar Puligny, vi är båda inne på 2009 då vinet upplevs relativt varmt. Mikulski Meursault 2009 är det vi har fått i glasen, gott som tusan men behöver tid på rygg för att integrera fat och frukt. Ingen bild här heller dessvärre.


Efter intensivt matlagande och en bakfylla som började krypa sig på var det skönt att koppla av vid bordet med lite gott vin, både Mikulsin och Jose´ Michel gick finfint till den rökta ankan.

Cirka 60% Cabernet Sauvignon,
33% Merlot, 5% Cabernet Franc and 2% Petit Verdot.
2004 var även året de började omvandla slottet till biodynamiskodling

Till varmrätten tänkte jag och F bjuda på Pontet-Canet 2004 som vi fick hem för några dagar sedan. Till detta hade vi slängt ihop en gryta på Vigg skjuten av Ålänningen, samt smörkokt potatis och savoykål (som vi glömde). Vinet dekanterades en timme i förväg och ställdes i kylen för att plockas fram lagom till varmrätten, vi hällde stora "pours" i våra Bdx-glas, färgen var tät och intensivt rubinfärgad med viss granat i kanterna. På näsan kommer en rejäl skjuts med solmogna mörka bär, vägdamm, röda plommon och i bakgrunden ligger en massa ceder, tobak och tjära och lurar. Ett underbart lagom komplext vin och det är precis så här jag vill ha min Bordeaux, inte för modernt men inte bara brett och smuts heller för den delen. Det här var precis avvägt mellan skitigt traditionell och fruktig modern, tanninerna var för övrigt riktigt läckra.

Till dessert hade O kokat ihop fyra stycken underbara Crème Brûlée'er som skulle avnjutas med hallonsorbet gjord på enklast möjligaste sätt (mixade passerade hallon, sockerlag och flytande kväve) samt en halvbutelj Château d'Yquem 1996. Endast min andra flaska Yquem som jag sätter i mig, 95an provades förra våren när sötvinsmannen höll provning. Jag ska villigt erkänna att jag är inte så förtjust i söta viner eller fortifierade viner, Madeira är favoriten även det kan slinka med en och annan Colheita Port ibland. Men detta är ganska gott ändå måste jag säga, lite mindre ek och inte lika komplex som 95'an men fortfarande ett stort vin. Satt som en smäck till Crème Brûléen!

Efter maten hade Ålänningen styrt ihop lite kaffegodis bestående av chokladganache smaksatt med kaffe, samt O och jag hade gjort lite "mini-marshmallows". Till detta drack vi var sitt stadigt glas Armagnac från 1971, producenten har jag inget minne av...

55 % Pinot Noir, 30 % Chardonnay & 15 % Pinot Meunier
Cirka 20% reservvin från två tidigare årgångar som legat viss tid på ek

Avslutningsvis blev det fri dans och en flaska Boizel Brut Reserve NV, drack en av dessa flaskor för ett par veckor sedan och imponerades mycket för att vara ett vin i denna prisklassen (BS). Krämig, stor och flörtig, riktigt gott att bara bälja i sig i stora klunkar!

Framåt kvällen urartade fridansen i ett nummer av Queen - I Want to Break Free, med väl utarbetad koreografi för att överensstämma med videon.

Erik

Eric Bordelet samt Coche-Dury och Ogier på PM & Vänner

Jag och Ålänningen tog en spontanvisit till PM & Vänner i Växjö förra veckan, vi bestämde oss direkt för att vi skulle äta avsmakningsmenyn och sedan leta upp ett par guldkorn i vinlistan. Men först började vi med var sitt glas Comtes de Champagne 2002 i baren, den smakade som Comtes brukar göra mest med toner av vanilj, exotiska frukter och en del autolys. Gott men ungt.  Efter lite tittande i vinlistan fastnar vi för Coche-Dury Bourgogne Blanc 2008. Väldigt sympatiskt prissatt så det fick bli vår följeslagare till de första rätterna. Innan första rätten och första vinet fick vi en amuse bestående av lammbringa och lingon, väldigt trevligt till Champagnen! Men åter till Coche-Dury, vilket vin och vilken kraft för att endast vara en Bourgogne Blanc. Ungt förstås och det hade behövt mer tid för att integrera eken med frukten samt att syran var en anings spretig just nu, men det är endast petitesser.

Olinge utegris från Wanås med pumpa, strömming och mandel

Dashi på ringduva med smaker från den djupa Smålandsskogen

Lake från Rusken med päron, skäggriska, tryffel och rova

Efter mycket prat fram och tillbaka samt med lite tips av Johan landade det andra valet av vin på Ogier Côte-Rôtie 2003, vi var lite oroliga att det fortfarande skulle vara knutet men med tanke på det varma året borde det ha öppnat upp sig fint vid det här laget. Och oh ja det hade det, vilket vin! Underbart bra Cotti-Rotti och inte ett spår av varken det varma året eller eken som jag har klagat på i äldre årgångar. 

Älg från Koskull på Engaholm i två serveringar

PM’s Single Cow Milk Cheese 2.0

Äpplen från Rudenstams façon PM

Till osträtten som bestod av en blåmögelost samt en sorbet på färskmjölk tog vi in var sitt glas 20 årig Tawny från en producent som jag helt har glömt bort, i alla fall var vinet framtaget till firandet av PMs 20-års jubileum i år. Satt som en smäck till osten och fungerade även till desserten!

Efter ytterligare lite snack med Johan om sprit och annat i mat- och dryckesväg bestämde vi oss för kaffe, kaffegodis (så bra kaffegodis) samt lite 10-årig Marc från Ch. d'Arlay att skölja ner allt med. Gott så det förslog, vi drog oss vidare tillbaka till baren där vi börjat kvällen med bubbel, för att avsluta med lite drinkar. Det blev en lång sittning 18 till 01, men det var bara härligt och jag kan starkt rekommendera ett besök, men var gärna fler än två personer så ni kan fynda ännu mer i vinlistan!


Och som vanligt måste jag ändå säga, avslutar vi med en flaska cider eller ja poiré i det här fallet och Eric Bordelet's Poire Granit 2010, vi är både löjligt förtjusta i hans grejer och ett besök förra hösten gjorde det inte sämre. Men egentligen ska det lagras (länge!) vi drack en 2001 i våras och den hade precis börjat integrera syran samt få lite snygga oxiderade toner. Jag ser nu att jag endast har ett inlägg om cider och inget om poiré, det måste bli ändring på det här, särskilt med tanke på att det slinker ner en hel del mellan varven. Kanske en mini-serie; "ciderskolan", hmm tål att funderas på då jag anser att "folk" har en väldigt skev bild av cider i det här landet!

Erik