Boizel, José Michel, Pontet-Canet, Mikulski, d'Yquem

Förra helgen hade vi en liten långlunch på söndagen, tre rätters med vin samt kaffe, kaffegodis och avec. Vi började lite lätt laga mat vid ett-tiden och öppnade den första flaskan bubbel som jag och Ålänningen införskaffat: Boizel Joyau de France 1996, 60 PN & 40% Chardonnay, vinmakningen vet jag tyvärr inte mycket om. Vi hade stora förväntningar på detta vin som dessvärre inte införlivades, blint hade jag sagt NV av enklare kvalitet, kändes som mognaden hade gått för snabbt och mittpaletten var riktigt tunn. Blev heller ingen bild tyvärr, köpt från BS för för mycket pengar.

Efter denna besvikelse öppnade vi José Michel Grand Vintage 2002, José Michel som anses vara något av en "Pinot Meunier-expert" (vi drack hans PM för ett tag sedan), denna variant består av 50% PM och 50% Chardonnay och en viss del av vinet har lagrats på ekfat. Detta verkar bättre, men en mousse som fullkomligt hoppar ur de stora Nebbiolo-kuporna, aromprofilen består av stål, mineral, svala gula äpplen och en snygg autolys. Inget jättestort vin men absolut bra för pengarna, köpt från BS.


Till första rätten, som bestod av enrisrökt ankbröst, rökt egenslagen majjo, syrade rödbetor och saltbakad rotselleri, blev det blindvin. Ålänningen dekanterade och hällde ett nästan guldfärgat vin i glasen, det första som slog mig var faten och mineraliteten, tillsammans med en vitblommighet som var mycket trevlig, en hel del gula frukter låg där bakom och gömde sig. Med lite tid öppnade vinet upp sig och bjöd på en riktigt trevlig upplevelse, jag gissar Arnaud Ente's Meursault och F gissar Puligny, vi är båda inne på 2009 då vinet upplevs relativt varmt. Mikulski Meursault 2009 är det vi har fått i glasen, gott som tusan men behöver tid på rygg för att integrera fat och frukt. Ingen bild här heller dessvärre.


Efter intensivt matlagande och en bakfylla som började krypa sig på var det skönt att koppla av vid bordet med lite gott vin, både Mikulsin och Jose´ Michel gick finfint till den rökta ankan.

Cirka 60% Cabernet Sauvignon,
33% Merlot, 5% Cabernet Franc and 2% Petit Verdot.
2004 var även året de började omvandla slottet till biodynamiskodling

Till varmrätten tänkte jag och F bjuda på Pontet-Canet 2004 som vi fick hem för några dagar sedan. Till detta hade vi slängt ihop en gryta på Vigg skjuten av Ålänningen, samt smörkokt potatis och savoykål (som vi glömde). Vinet dekanterades en timme i förväg och ställdes i kylen för att plockas fram lagom till varmrätten, vi hällde stora "pours" i våra Bdx-glas, färgen var tät och intensivt rubinfärgad med viss granat i kanterna. På näsan kommer en rejäl skjuts med solmogna mörka bär, vägdamm, röda plommon och i bakgrunden ligger en massa ceder, tobak och tjära och lurar. Ett underbart lagom komplext vin och det är precis så här jag vill ha min Bordeaux, inte för modernt men inte bara brett och smuts heller för den delen. Det här var precis avvägt mellan skitigt traditionell och fruktig modern, tanninerna var för övrigt riktigt läckra.

Till dessert hade O kokat ihop fyra stycken underbara Crème Brûlée'er som skulle avnjutas med hallonsorbet gjord på enklast möjligaste sätt (mixade passerade hallon, sockerlag och flytande kväve) samt en halvbutelj Château d'Yquem 1996. Endast min andra flaska Yquem som jag sätter i mig, 95an provades förra våren när sötvinsmannen höll provning. Jag ska villigt erkänna att jag är inte så förtjust i söta viner eller fortifierade viner, Madeira är favoriten även det kan slinka med en och annan Colheita Port ibland. Men detta är ganska gott ändå måste jag säga, lite mindre ek och inte lika komplex som 95'an men fortfarande ett stort vin. Satt som en smäck till Crème Brûléen!

Efter maten hade Ålänningen styrt ihop lite kaffegodis bestående av chokladganache smaksatt med kaffe, samt O och jag hade gjort lite "mini-marshmallows". Till detta drack vi var sitt stadigt glas Armagnac från 1971, producenten har jag inget minne av...

55 % Pinot Noir, 30 % Chardonnay & 15 % Pinot Meunier
Cirka 20% reservvin från två tidigare årgångar som legat viss tid på ek

Avslutningsvis blev det fri dans och en flaska Boizel Brut Reserve NV, drack en av dessa flaskor för ett par veckor sedan och imponerades mycket för att vara ett vin i denna prisklassen (BS). Krämig, stor och flörtig, riktigt gott att bara bälja i sig i stora klunkar!

Framåt kvällen urartade fridansen i ett nummer av Queen - I Want to Break Free, med väl utarbetad koreografi för att överensstämma med videon.

Erik