mogen Brunello di Montalcino eller hur Poggi di Sotto tog hem matchen

Inspirerad av Barolistas projekt "In Search of Brunello di Montalcino's Soul" arrangerade jag en liten provning på samma tema eller kort och gott; mogen Brunello! Vinerna behöver nog ingen närmare presentation, men det blir klassiskt och bra årgångar med tre riktiga legender i slutet. 

Il Poggione Brunello di Montalcino Riserva 1988

I glaset får jag ett granatfärgat av medelintensitet på näsan kommer det först en ton av rostigt järn, lite blod, tjära som fortsätter med torkade röda bär, tobak, läder och en lätt mineralton. 

På paletten bjuder vinet på hög syra och små men bitska tanniner, det är stramt, elegant och lite knutet. Långt avslut men med mest tannin kvar i eftersmaken, knuten till en början men efter timmar i glaset öppnar den upp sig och blir fruktansvärt drick-trevlig. 

Biondi Santi Brunello di Montalcino, Il Greppo 1985

Granatfärgat med lätt intensitet, en lätt doft; mineral, apelsinskal, blod, torkade frukter, apelsinchoklad mycket jordgubbsfrukt i början, kommer fram en del otrevligt kakaopulver i bakgrunden som tar över. 

På paletten bjuder vinet på hög syra, små tanniner men med bra grepp, medelstor kropp, det är mest tanniner kvar på paletten, borde druckits tidigare men håller ihop helt okej! 

Det här vinet serverade jag blint efter de två första, ingen prickar exakt men med lite samarbete är det några som är nära med gissningar på 96 och Barolo. 

Giuseppe Mascarello Barolo Monprivato 1996

Återigen ett granatfärgat vin med relativt hög intensitet, på paletten är det mycket återhållsamt, jag får en del mineral, rosor, lite mognad, målarlåda, grus, svarta vinbär, mörkare bär än vad jag föredrar i ett vin som detta. Täta tanniner med mycket grepp, medellång eftersmak, vi har nog träffat den i tunnel-fas, stänger sig mer och mer. Kvällens besvikelse... Det saknar typicitet för druva och ursprung tyvärr, det som finns är tanninerna och den någorlunda slanka kroppen.  

Molinari - Cerbaiona Brunello di Montalcino 1990

Granatfärgat med mycket lätt intensitet, på näsan får jag apelsinblom, mineral, rödlätt frukt, frystorkade hallon, målarlåda så gott, i bakgrunden ligger olong-te och tjära och bjuder på ett stort djup. 

Hög syra på paletten, slankt men fokuserat, väldigt fina men greppiga tanniner, eftersmaken sitter i för alltid! Bra jävla Brunello!! En del mörkare frukt kommer fram efter tid i glaset, riktigt bra vin men tappar sitt ursprung lite genom för lång flasklagring, personligen hade jag druckit detta för ett par år sedan. 

Salvioni - La Cerbaiola Brunello di Montalcino 1993 

I glaset har vinet en rubinfärgad kärna med granatkant. Vidöppen näsa med hallon, körsbär, svart te, röda äpplen, blå blommor, apelsin, lite svarta oliver efter ett tag i glaset. 

På paletten bjuder vinet på hög syra, mycket kraft men fortfarande elegant, små greppiga tanniner med en hel del kraft här också, lite mörkare frukter i smaken men lika generöst och underbart gott. Riktigt lång eftersmak, elegant och torrt avslut som gör att man vill ha mer!

Poggio di Sotto Brunello di Montalcino Riserva 1995
Rubinfärgat  ganska tät kärna och med granatkant. Näsan är lite återhållsam men det finns mycket att hitta om man bara letar, tänk mineral, målarlåda, röda körsbär, rosor, salmiak, en hint tryffel, svart te, röda äpplen, varm asfalt, lite mynta, hallon, listan kan göras ännu längre och det här är essensen av Brunello! Klockren hög syra, slankt och väldigt fokuserat, underbara tanniner (bäst ikväll), eftersmaken sitter i hur länge du vill! 

Det här kan vara den bästa Brunello jag någonsin druckit, när den absoluta toppen är nådd ska man byta region då? Underbart vin med sådan charmfaktor utan att bjuda ut sig för mycket, bästa på länge!

Brunello, Brunello vad god du är! Över lag riktigt hög kvalitet och vinerna håller ihop bra, personligen skulle jag docka vilja dricka flera av dem yngre. Det är då jag får ut mest av min Brunello känner jag, Salvioni och Poggi di Sotto var på absolut topp och precis som jag vill ha dem. Il Poggione och Molinari hade jag gärna druckit för ett par år sedan, inte för att det gjorde ont nu i och för sig... Biondi Santi höll ihop men var på väg utför och Monprivato var inte helt kry och kanske hade tunnel-sjukan?

Erik

Beausejour, Cantillon, Col d'Orcia & Fontodi

Blandat gott med Ålänningen och Fredrik! 

Har jag sagt det att Ålänningen/Finnen alltid har med sig bra dryck? Alltid! Denna gång har han med sig Fontodi's Vigna del Sorbo 1994, 90% Sangiovese och 10% Cabernet S, lagrat på franska barriquer där 50% var nya. Granatfärgat och med en relativt hög intensitet. På näsan väldigt knutet till en början men öppnar upp sig mer och mer i karaff och glas. Klassiskt mogen Sangiovese med massa sura körsbär, torkade och färska, cigarrlåda, lite lagom smutsigt, hallon och torkade örter. Hög syra med fruktansvärt snygga tanniner som är perfekt mogna, långt avslut. Det känns som att viner har mer att ge med ytterligare lite lagring men i min värld är det inte värt det- det är så bra just nu! Jag har alltid haft lite svårt för Vigna del Sorbo ungt, jag brukar tycka att Caben och faten dominerar vinet för mycket, men just nu är det bara gott! 

Cantillon Lou Pepe Framboise, ungt och fortfarande mycket hallon kvar, syran har dock börjat sticka till riktigt höga höjder men det balanseras upp med en ganska stor kropp och mycket frukt. Gott! 

Ch. Beausejour Duffau-Lagarrosse 2004, efter ca två timmar i karaffen börjar det äntligen hända saker; röda plommon, ceder, blå blommor, söta ekkryddor och en liten grön ton i bakgrunden. Bra syra och kraftiga tanniner, medelstor kropp och ganska elegant, långt trevligt avslut. Fortfarande för ungt i min bok, just nu är det någonstans mellan ungt och moget och vet inte riktigt vad det vill. Men fortfarande ett bra vin till kvällens entrecote med potatisgratäng och rödvinsdoja.    

Col d'Orcia Brunello di Montalcino Riserva 1969. Ja vad ska jag säga, det levde och fyfan vad bra det var! Massor av torkad frukt, ceder, torkade örter, osv osv. Kroppen är rund och fyllig med uppfriskande syra och små, finkorniga tanniner. Långt avslut med mycket körsbär och torkade hallon i eftersmaken. 

Erik

Enotecahäng i Florens

Lambardi 2006 Brunello di Montalcino

Snusklubba, hallon, körsbär, volatila toner, kött, och ännu mer hallon slutet efter lite tid i glaset. Hög syra, små tanniner i höga kvantiteter, mineraler finns det gott om men det är dåligt med frukt i smaken, avslutar riktigt torrt. Bra näsa men tunnlar gällande smaken, behöver tid i glaset men allra helst några år på rygg.  

Monteraponi 2008 Chianti Classico Riserva

Stall, körsbär, c9dp-likt; med en skvätt brett och jordgubbar, lite oxidativt, frystorkade hallon och lite mineralrökig. Hög syra, knappt några tanniner, mineraler, torkad frukt och röda äppleskal. 

jag borde verkligen skaffa en kamera... 

Mascarello 2001 Status Langhe Rosso (Nebbiolo, Barbera och Freisa) 

Hej tryffel och blåbär, målarlåda och körsbär. Får lite grappa-toner; kokta makaroner, päron och alkohol. Det här är riktigt gott med hög syra, snygga tanniner; avrundade och fina. Snyggt avslut men lite kort eftersmak. 

Caparsino 2008 Chianti Classico Riserva

Mycket torkad frukt och en doft av trädgård: torrt gräs, körsbär och björnbär Den mörkaste frukten hittills och en liten oxiderad ton. Hög syra, mycket torkad frukt och en del färsk; blåbär och körsbär. Läskande och snygg eftersmak, men lite kort. Okomplicerat och gott! 

Jag avslutar med ett glas Barolo-Grappa från Marolo som har fått två år på barrique. Gott! 

Erik 

Podere Sante Marie - Colleoni

Sante Marie startades 1998 av Luisa och Marino Colleoni och 2000 gjorde de sin första Brunello. De har 1,5 hektar, strax norr om Montalcinos centrum, uppdelade på tre plotter- en i nordligt läge, en i syd och en i sydväst. Sante Marie ligger på en höjd av 500möh, och vingårdarna omringar huset.

Traditionellt och småskaligt är ledorden- ekologisk odling, handskördade druvor, beskär ej rankorna, låter många olika blommor växa fritt mellan raderna och jobbar för att ha en så hög biodiversitet som möjligt. Ingen tillsatt jäst, fermentationen tar ca 25 dagar, efter avslutad jäsning läggs vinet på stora ekfat (15-20hl) där det får ligga och mogna i två till tre år. Marino använder sig även av mindre fat (5-10hl) för vinifiering av de enskilda plotterna, då det blir för lite vin för att fylla en botti eller när han vill dela upp vinet och fortsätta lagra en del. Vinet buteljeras utan klarning eller filtrering, och får ligga på flaska minst ett år innan försäljning.

Vingården i norr med utsikt över dalen mellan Montalcino och Siena.

De bästa åren görs ingen Rosso utan endast Brunello, 2011 års Brunello låg och jäste på sina skal i 45 dagar, tillslut fick Marino flytta över vinet till nya fat utan skalen, och när jag besökte dem igår så fanns det fortfarande lite sötma som höll på att jäsas ut i detta vin. Marino delade upp vinet på två olika fat (5hl), ett med 1g svavel per 100 liter och ett fat där vinet inte svavlades alls. Intressant projekt och man kan redan nu känna skillnad vinerna mellan, den svavlade är mer seriös och stram medan den icke svavlade varianten är mer lekfull och fruktig. Ska förtydligas att detta är 2011 års Riserva, som kommer från den norra vingården, då Mariano ansåg att frukten blev för varm på de andra plotterna och inte lämpade sig för en Riserva. Vi pratar vidare om årgångar och jag undrar hur detta varma året står sig mot 2003, till svar får jag att om det inte kommer regn snart kommer det här bli ett sämre år. 2003 hade en högre luftfuktighet, dock samma värme men solens strålar var inte lika direkta då säger Marino, nu bränner solen mer än vad den någonsin har gjort.

La veraison - två veckor tidigt.

Marino med ett glas osvavlad Brunello i handen. 

Vi provade ’11, ’10 och ’09 från fat, spännande att följa utvecklingen från ej färdigjäst ’11 till ’09 där Colleoni-elegansen hade börjat visa upp sig. Till slut, för att knyta ihop säcken, öppnade Marino en flaska Brunello 2008 (buteljerades i april). Tyvärr var Marino lite stressad och något vin har han inte att sälja, allt är slut sedan länge, men jag får gärna en flaska Brunello 2008 utan etikett. Det blev ett besök på en timme och en kvart, och när jag efter ytterligare ett par timmar i Montalcino sitter och väntar på bussen som ska ta mig hem till Florens så kommer han förbisusande i sin traktor på väg in mot centrum.

Colleoni Brunello di Montalcino 2008

Röda äpplen, sura körsbär, lite gröna örter, ett litet volatilt drag och en pust alkohol, blå blommor, balsamico och te avslutar doften. Marino säger att hans viner ofta får en ton av asfalt i sig, efter lite övertygande så tror jag jag hittar asfalten också. Men det som slår mig är hur rödfruktigt och elegant vinet är, så här vill jag ha min Brunello! Med lite luft kommer mer läder och tobak fram, doften blir mörkare och kraftigare.  

I munnen fullkomligt exploderar vinet, hög syra, runda finkorniga men greppiga tanniner och slank med intensiv kropp. På tungan träffar ett stråk av hallon, röda äpplen, bra lakrits, körsbär, te och mineraler. Avslutet är riktigt långt och domineras av järn och röda äpplen. Brunello som är galet drickvänlig nu men som även skulle tjäna på några år i källaren.       


Hur möter man upp det här vinet med mat då? Jo, man plockar fram den bästa biten ossobuco, låter den sjuda i balsamvinäger med en massa smålökar och till det en saffransrisotto. Kan inte bli bättre!  



Erik