Oxkind, Nebbiolo och Öl

O och jag har lagat oxkind, med rotfruktsstomp och en riktigt bra reduktion på vinet och fonden som kinden sjudit i. Efter att ha tillbringat två dagar i vin och kryddor så sjuder vi kinden fyra timmar i samma vin och med lite hemmakokad oxfond. Det blir fruktansvärt bra och vad ska man dricka till det här kalaset då? Jo, jag öppnar en flaska Massolino Langhe Nebbiolo 2006 som fick följa med hem vid en beställning från Stefan Töpler för ett tag sedan. 

Vinet har en ljust rubinröd färg med uttalad granatkant. I glaset bjuder vinet till en början inte på så mycket, efter ett tag kommer det fram toner av aceton och lite smutsiga fat, hmm inget bra tecken... Men med vidare luftning släpper de värsta feltonerna och fram kommer härliga körsbär, tranbär, lite blå blommor och i bakgrunden en pust av ek. På paletten är syran som den ska, frisk och härlig, tanninerna har mjuknat lite men har fortfarande ett bra grepp. Kroppen är slank och trevlig som sig bör, längden kanske inte är något att prata om men helt okej. Det som stör mig och som gör att jag blir besviken är eken, det blir bittert och inte alls trevligt är ekbeska är det som sitter kvar i munnen.

Dagen efter var vinet mycket trevligare, mer mognadstoner hade kommit fram och eken var inte alls lika påtaglig. Gick ännu bättre denna dag till oxkinden, smörstekt svamp och rostad sparrispotatis. Bra lunch!

Borde druckits yngre?

Sen beställde vi öl, bra öl, jag gillar bra öl. Det är underskattat med bra öl!

Pannepot Old Fisherman's Ale från De Struise, härlig rund maltig kropp, bra med torkade frukter
och en viss örtighet i smaken, underbart öl som jag aldrig blir trött på.

Rökt version av Beer Geek Breakfast
Rökig, fet och med lite väl mycket humle för min del för att det ska bli snyggt.

Monks Elixir lagrad på rödvinsfat med Brettanomyces
Okej nu händer det konstiga saker, stall, häst, Époisses, blint hade jag sagt ladugård. Men efter en tid i glaset så kommer en snygg rödvinston fram uppbackad av rödfrukt, malt och kaffe. Syran är relativt hög och kolsyran ganska dämpad. Intressant och konstigt men jag gillar det. Gott!

Erik

Födelsedagsvin

Bloggat här

Erik

Enotecahäng i Florens

Lambardi 2006 Brunello di Montalcino

Snusklubba, hallon, körsbär, volatila toner, kött, och ännu mer hallon slutet efter lite tid i glaset. Hög syra, små tanniner i höga kvantiteter, mineraler finns det gott om men det är dåligt med frukt i smaken, avslutar riktigt torrt. Bra näsa men tunnlar gällande smaken, behöver tid i glaset men allra helst några år på rygg.  

Monteraponi 2008 Chianti Classico Riserva

Stall, körsbär, c9dp-likt; med en skvätt brett och jordgubbar, lite oxidativt, frystorkade hallon och lite mineralrökig. Hög syra, knappt några tanniner, mineraler, torkad frukt och röda äppleskal. 

jag borde verkligen skaffa en kamera... 

Mascarello 2001 Status Langhe Rosso (Nebbiolo, Barbera och Freisa) 

Hej tryffel och blåbär, målarlåda och körsbär. Får lite grappa-toner; kokta makaroner, päron och alkohol. Det här är riktigt gott med hög syra, snygga tanniner; avrundade och fina. Snyggt avslut men lite kort eftersmak. 

Caparsino 2008 Chianti Classico Riserva

Mycket torkad frukt och en doft av trädgård: torrt gräs, körsbär och björnbär Den mörkaste frukten hittills och en liten oxiderad ton. Hög syra, mycket torkad frukt och en del färsk; blåbär och körsbär. Läskande och snygg eftersmak, men lite kort. Okomplicerat och gott! 

Jag avslutar med ett glas Barolo-Grappa från Marolo som har fått två år på barrique. Gott! 

Erik 

Giuseppe Rinaldi Langhe Nebbiolo 2009

Nu var det dags, efter en månad i Florens var suget efter Nebbiolo för stort för att ignoreras! Men vad ska man dricka, här är det ju Sangiovese som gäller och de flesta lokaler vet inte vad Nebbiolo är… En ung traditionell langhe Nebbiolo hade varit gott tänker jag, varför inte G. Rinaldi? Så, Rinaldis Langhe Nebbiolo från 2009 får det bli!

Vi det här laget känner nog alla med ett större (eller mindre) intresse för italienska viner till Giuseppe Rinaldi. Traditionalisten Rinaldi jäser sina viner i stora slovenska ekfat(60hl!), tillsätter ingen jäst och filtrerar ej (det var en smärre vingård i denna flaska).

Rinaldis Langhe är gjord på överskottet från hans Ravera/San Lorenzo-Barolo: den must som inte får plats i Barolofaten blir alltså Langhe Nebbiolo, tack och bock för det!

22€ för en flaska på restaurang

I glaset får jag ett vin som är rubinrött med granatfärg i kanten. På näsan är vinet till en början lite stängt men visar upp en doft av hallon, körsbär och ett gäng mineraler, massor med röd frukt. Efter lite tid så hittar jag även mandlar, läder, te och rosor. Efter ytterligare tid kommer en snygg volatil ton, och med den följer alla tidigare dofter fast med högre intensitet.

Hög syra och en hög kvantitet av kvalitativa tanniner- små och trevliga. Mer ”utvecklad” i smaken med mer läder, te och mörkare bär- plommon och tanninerna påminner om blåbär.

Eftersmaken består av hallon, blåbär och en liten ton av mandel, vinet sitter i länge.

Fruktansvärt bra grejer, det här är verkligen min kopp te (Nebbiolo), klarar flera års lagring men vem orkar vänta när det är så bra nu? 

Satt som en smäck till maten: Råbiff sparsamt smaksatt med mynta, svartpeppar och salt, samt ugnsrostade tomater och en riktigt bra olivolja.

Får se om slatten jag fick med mig hem levererar till morgondagens middag bestående av pasta med karljohansvamp och tryffel.