Vve Fourny Grande Reserve & Rinaldi Barbera d'Alba 2010

Det här med träning, det är inte riktigt min grej... Men efter ett par månader i Italien med snuskiga mängder ost, krämig risotto, olivolja, vitt bröd och för att inte tala om allt vin, så känner jag att jag måste ta tag i de där extra kilon som osunt leverne har gett mig. För att komma till saken; jag och F har börjat spela innebandy! Det samt en tur i löpspåret med M då och då (hon är den hurtiga i hushållet) ska ge mig en kropp som en gud!

Men till vinet då, det är ju därför jag bloggar.. När jag och F joggade hem i ösregn förra veckan så var humöret ändå på topp för Ålänningen var på besök och hade lovat middag när vi kom hem! Han och M  fixade fläsklägg, öl&löksås med rostad potatis och syrad kål. Rustikt och gott! Det bästa var dock glaset Champagne som landade i min hand när jag klev innanför dörren: Vve Fourny & Fils Grande Reserve. 

Vve Fourny håller till i Premier Cru byn Vertus i Côtes de Blanc, där de odlar till största del Chardonnay men även lite PN. Denna blend innehåller mest Chardonnay men även en skvätt PN som jäser och lagras på ekfat, vinet är en blend av tre olika årgångar. Balanserad smak mellan autolysen och grönäppligheten, syran sitter som en smäck och näsan är att dö för. Fruktansvärt gott och drickvänligt!

Det här vill jag dricka mer av! 

Till maten fortsätter vi med en av mina absoluta favoritproducenter Giuseppe Rinaldi och hans Barbera d'Alba 2010. Ålänningen och jag har en liten faiblesse för Barbera, så varför inte öppna denna flaska när han är på besök? 

Lilafärgat, violdoftande och perfekt syra! Jag blir direkt påmind om Rinaldis Langhe Nebbiolo på näsan; mycket blåbär, körsbär och rosor. Barberan har dock mer kropp, färre tanniner och med en lite mörkare och tätare frukt. Så gott och så enkelt utan att bli banalt, helt upp i min gränd.     

Här finner ni fler tips på underbar Barbera, från Sveriges Barbera-fan #1 (?)

Erik

Giuseppe Rinaldi Langhe Nebbiolo 2009

Nu var det dags, efter en månad i Florens var suget efter Nebbiolo för stort för att ignoreras! Men vad ska man dricka, här är det ju Sangiovese som gäller och de flesta lokaler vet inte vad Nebbiolo är… En ung traditionell langhe Nebbiolo hade varit gott tänker jag, varför inte G. Rinaldi? Så, Rinaldis Langhe Nebbiolo från 2009 får det bli!

Vi det här laget känner nog alla med ett större (eller mindre) intresse för italienska viner till Giuseppe Rinaldi. Traditionalisten Rinaldi jäser sina viner i stora slovenska ekfat(60hl!), tillsätter ingen jäst och filtrerar ej (det var en smärre vingård i denna flaska).

Rinaldis Langhe är gjord på överskottet från hans Ravera/San Lorenzo-Barolo: den must som inte får plats i Barolofaten blir alltså Langhe Nebbiolo, tack och bock för det!

22€ för en flaska på restaurang

I glaset får jag ett vin som är rubinrött med granatfärg i kanten. På näsan är vinet till en början lite stängt men visar upp en doft av hallon, körsbär och ett gäng mineraler, massor med röd frukt. Efter lite tid så hittar jag även mandlar, läder, te och rosor. Efter ytterligare tid kommer en snygg volatil ton, och med den följer alla tidigare dofter fast med högre intensitet.

Hög syra och en hög kvantitet av kvalitativa tanniner- små och trevliga. Mer ”utvecklad” i smaken med mer läder, te och mörkare bär- plommon och tanninerna påminner om blåbär.

Eftersmaken består av hallon, blåbär och en liten ton av mandel, vinet sitter i länge.

Fruktansvärt bra grejer, det här är verkligen min kopp te (Nebbiolo), klarar flera års lagring men vem orkar vänta när det är så bra nu? 

Satt som en smäck till maten: Råbiff sparsamt smaksatt med mynta, svartpeppar och salt, samt ugnsrostade tomater och en riktigt bra olivolja.

Får se om slatten jag fick med mig hem levererar till morgondagens middag bestående av pasta med karljohansvamp och tryffel.