Etna, Piemonte & Champagne

Länge sedan jag skrev, mycket plugg och en del jobb har gjort det svårt. Dock har jag hunnit dricka en del bra grejer, här kommer ett par godbitar! 

Finnen har varit på Sicilien hela oktober och gjort vin, när vi möts upp i Stockholm har han med sig en butelj av följande vin:
Azienda Agricola Giulemi - Quantico Etna Rosso 2010, tillverkad på 95% Nerello Mascalese 5% Nerello Capuccio. Skriver ut 90/10 men enligt producenten själv är det snarare 95/5. Tillverkat i Velantis källare utanför Linguaglossa på Etnas nord-östra sida, cirka 700 meter över havet. Stockarna är 80 år gamla med lite nyplanteringar. Jäses i temperaturkontrollerat på ståltank och därefter två år på blandade barriquer, nya, gamla, franska, slovenska, vad du vill! Endast 1500 buteljer tillverkade. Arbetar helt naturligt, tillsätter inget svavel under hela framställningsperioden, och så klart efter filosofin ”vinet görs i vingården”.

I glaset får jag ett lätt granatfärgat vin, med mycket fällning på slutet. Färska hallon, frystorkade jordgubbar, mogna röda körsbär- inte sura bara mogna och röda, köttjuice, snygga toner av gröna örter och lite ekkryddor, vi tycker att Etna-klyschan- Pinot Noir korsad med Nebbiolo gör sig bra här. Det här är så bra, så gott, finns inget att klaga på. Även det är drickvänligheten som slår mig mest, så finns det en hög komplexitet i det här vinet och det bara växer och växer i glaset, underbart vin helt enkelt!

Jaha hur följer man upp det här då? Jo jag har även jag plockat med mig en Italienare- Bartolo Mascarello Barbera d'Alba San Lorenzo 2008. Vi är både väldigt svaga för Barbera och det här är så fruktansvärt bra, med en hög syra, ren ung blåfrukt, viol och lite söta kryddor. Tanninerna är helt klockrena, de finns där men är väldigt finkorniga och lätta, lagom för att ge en bra struktur till vinet. Lång eftersmak med lite alkoholhetta, men inget som stör, snarare tvärtom- man vill bara dricka en till klunk och en till, och en till.. Flaskan töms snabbt och sitter fint till vår väldigt spartanskt tillagade "tortellini i tomatsås". Vi hade för trevligt och blev lite runda under fötterna så inga bilder togs! 

Ett par dagar senare gick vi på lokal och målet var en flaska rosa bubbel från Chartogne-Taillet, 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir från Merfy (Marne). Alexandre Chartogne har arbetat med Anselme Selosse och tillämpar samma tillverkningsmetoder i både vingård och vineri. Riktigt bra Champagne, mycket röda bär, släng av röda äpplen och en sötfruktig smak som går i samma spår som doften. Väldigt snäll och lättdrucken Champagne, men gjorde sig inte så bra till ostronen på bordet så vi fick beställa in ett par glas Agrapart 7 Crus Brut Blanc de Blancs. Underbart ren och fräsch BdB från 7 stycken byar i Côtes de Blanc, 100% Chardonnay, 3 år på sin jästfällning och dosagen är perfekt integrerade 7g/l.


Erik

PS. Håll koll på bloggen inom en snar framtid för ett djupdyk i "odlarchampagne" DS.
  

Vve Fourny Grande Reserve & Rinaldi Barbera d'Alba 2010

Det här med träning, det är inte riktigt min grej... Men efter ett par månader i Italien med snuskiga mängder ost, krämig risotto, olivolja, vitt bröd och för att inte tala om allt vin, så känner jag att jag måste ta tag i de där extra kilon som osunt leverne har gett mig. För att komma till saken; jag och F har börjat spela innebandy! Det samt en tur i löpspåret med M då och då (hon är den hurtiga i hushållet) ska ge mig en kropp som en gud!

Men till vinet då, det är ju därför jag bloggar.. När jag och F joggade hem i ösregn förra veckan så var humöret ändå på topp för Ålänningen var på besök och hade lovat middag när vi kom hem! Han och M  fixade fläsklägg, öl&löksås med rostad potatis och syrad kål. Rustikt och gott! Det bästa var dock glaset Champagne som landade i min hand när jag klev innanför dörren: Vve Fourny & Fils Grande Reserve. 

Vve Fourny håller till i Premier Cru byn Vertus i Côtes de Blanc, där de odlar till största del Chardonnay men även lite PN. Denna blend innehåller mest Chardonnay men även en skvätt PN som jäser och lagras på ekfat, vinet är en blend av tre olika årgångar. Balanserad smak mellan autolysen och grönäppligheten, syran sitter som en smäck och näsan är att dö för. Fruktansvärt gott och drickvänligt!

Det här vill jag dricka mer av! 

Till maten fortsätter vi med en av mina absoluta favoritproducenter Giuseppe Rinaldi och hans Barbera d'Alba 2010. Ålänningen och jag har en liten faiblesse för Barbera, så varför inte öppna denna flaska när han är på besök? 

Lilafärgat, violdoftande och perfekt syra! Jag blir direkt påmind om Rinaldis Langhe Nebbiolo på näsan; mycket blåbär, körsbär och rosor. Barberan har dock mer kropp, färre tanniner och med en lite mörkare och tätare frukt. Så gott och så enkelt utan att bli banalt, helt upp i min gränd.     

Här finner ni fler tips på underbar Barbera, från Sveriges Barbera-fan #1 (?)

Erik