Nu var det dags,
efter en månad i Florens var suget efter Nebbiolo för stort för att ignoreras!
Men vad ska man dricka, här är det ju Sangiovese som gäller och de flesta
lokaler vet inte vad Nebbiolo är… En ung traditionell langhe Nebbiolo hade
varit gott tänker jag, varför inte G. Rinaldi? Så, Rinaldis Langhe Nebbiolo
från 2009 får det bli!
Vi det här laget
känner nog alla med ett större (eller mindre) intresse för italienska viner
till Giuseppe Rinaldi. Traditionalisten Rinaldi jäser sina viner i stora
slovenska ekfat(60hl!), tillsätter ingen jäst och filtrerar ej (det var en
smärre vingård i denna flaska).
Rinaldis Langhe
är gjord på överskottet från hans Ravera/San Lorenzo-Barolo: den must som inte
får plats i Barolofaten blir alltså Langhe Nebbiolo, tack och bock för det!
22€ för en flaska på restaurang |
I glaset får jag
ett vin som är rubinrött med granatfärg i kanten. På näsan är vinet till
en början lite stängt men visar upp en doft av hallon, körsbär och ett gäng
mineraler, massor med röd frukt. Efter lite tid så hittar jag även mandlar,
läder, te och rosor. Efter ytterligare tid kommer en snygg volatil ton, och med
den följer alla tidigare dofter fast med högre intensitet.
Hög syra och en
hög kvantitet av kvalitativa tanniner- små och trevliga. Mer ”utvecklad” i
smaken med mer läder, te och mörkare bär- plommon och tanninerna påminner om
blåbär.
Eftersmaken
består av hallon, blåbär och en liten ton av mandel, vinet sitter i länge.
Fruktansvärt bra grejer, det här är verkligen min kopp te (Nebbiolo), klarar flera års lagring men vem orkar vänta när det är så bra nu?
Satt som en smäck
till maten: Råbiff sparsamt smaksatt med mynta, svartpeppar och salt, samt
ugnsrostade tomater och en riktigt bra olivolja.
Får se om slatten
jag fick med mig hem levererar till morgondagens middag bestående av pasta med karljohansvamp
och tryffel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar