Jag älskar Sangiovese

Montevertine 2009

Rödfruktigt, mineraldrivet, tranbär, sura röda körsbär! Vägdamm och snusklubba kommer i glaset efter lite tid. Skyhög syra, finkorniga tanniner, tranbär, lingon, lite läder, svart te. Lite örtbitterhet men bar apå ett bra sätt. Bara gott och läskande, blir bättre med mognad. Långt avslut. Snabbaste flaskan att tömmas.

Fontodi Flaccianello 2008 

Blåbär, ekkryddor, örter, körsbär, lite smutsigt, undervegetation

Hög syra, finkorniga tanniner som vill slita ut min mun, torrextraktet lär vara skyhögt, mörkare bär, mint, läder och röda äpplen i eftersmaken. Långt avslut, sitter i fruktansvärt länge. Kräver lagring för att integrera ek och tanniner. 5-10 år? (ingen bild, flaskan försvann)

Selvapiana Bucerchiale 2009

När jag öppnar flaskan och häller på karaff kommer det en våg av brett och en massa annan skitighet, och inte på ett bra sätt. Det försvinner dock efter lite tid, men vinet rycker inte upp sig helt. Blå blommor, körsbär, oxidativt, blåbär, fatkryddor. Men syran är där den ska, mycket tanniner men mogna, dock lite ointegrerade och klumpiga, läder, ekkryddor, lite väl mycket alkohol.   

Lite besviken idag, mer fat och oxidation än vad jag minns det som.

Poggio di Sotto Rosso di Montalcino 2006

Förväntningarna är skyhöga när jag häller upp vinet på karaff, direkt får jag massa röda bär, örter, läder, blå blommor, mineral, körsbär – både röda och svarta, mint, osv osv, listan kan göras lång. Paletten är klockren med hög syra, tanniner finns men de är fruktansvärt fina, saftiga körsbär, hallon, lakrits, tjära, äpplen, långt avslut, fyfan vad gott!

  

Soldera Brunello di Montalcino Case Basse 2006 Riserva

Om jag hade höga förväntningar på förra vinet så står det här vinet ännu högre i min bok! Barnarov jag vet, men korken ryker i vilket fall som helst!   

Vinet har en ”lätt”, elegant doft med tranbär, mörka körsbär, asfalt, läder, blå och vita blommor, mint, och en god cigarr. I munnen visar det en hög syra, dammiga tanniner- silkeslena, äppelskal, hallon, välgjord lakrits, den bästa cigarrlådan och eftersmaken domineras av svart te, elegansen är total och potentialen är enorm.

Pian dell’Orino Brunello di Montalcino 2004 Riserva 

Jag har skrivit om Pian dell'Orino tidigare här. Stor doft, man känner direkt att det är ett kraftpaket, näsan består av läder, tjära, mörka och röda körsbär, blåbär, lite volatila toner och cigarrer. Hög syra, massa tanniner men små och mogna nanotanniner som någon sa, hallonlakrits, saltigheten är så god! Mycket koncentration men fortfarande elegant, lång lång längd, F klagar på att det är för rent… Ålänningen och jag hyllar det till skyarna!

Salvioni Brunello di Montalcino 2007 

Det första som slår mig är hallonfrukten, följt av mint, lakrits, röda körsbär, örter och lite te. Väldigt tillbakadragen näsa, även efter två timmar i karaff. 

Som samtliga viner en trevlig hög syra, och nu är vi tillbaka på den rödare frukten, inte så mycket tannin, långt elegant avslut, efter lite tid så blir det lite smutsigt och trevligt. Lite av min favorit, svårt att säga mycket om vinet idag, men potentialen är stor. edit- sitter och dricker sista slatten idag, fortfarande så elegant och hallonfruktigt, gillar det skarpt! 

Genomgående snygga, eleganta och klassiskt stylade viner. Pian dell'Orino bjuder på mest kraft av dem, Montevertine är mest drickvänlig nu och Solderas elegans är helt galen. Bucerchiale lämnade dock mer att önska (första gången för mig), men får skylla på dess ungdom och att flaskan var inte helt kry. Alla av dem är iaf rakt upp i min gränd och jag tror jag lyckats värva över de flesta till den Italienska sidan av kraften, till och med Ålänningen som bara tycker Italien smakar surt... Och hade jag haft pengar över hade jag köpt ett par lådor Poggi di Sotto.

Till nästa provning skulle lite mogna exemplar av dessa viner vara gott, någon som har Soldera '85 på lager?

Erik  

Prinz Von Hessen Johannisberger Klaus Riesling Auslese 2004

Efter en sjukt trött Alsace PG från Dirler-Cadé åkte denna lilla rackare upp i karaffen istället! På pappret ingen höjdarproducent eller vin heller för den delen. Men det här var över förväntan och matchade framförallt maten kanon- fläsksida, surkål, blomkålspuré och äpplesky. 

Mineral, persika, badboll, päron och lemonad 

Erik

Jura, Bordeaux, Nahe och Côtes du Rhône

Jag landar i ett grått och småregnigt Sverige, och efter 2 månader med 35 grader i Italien måste jag säga att det känns helt okej. Men oj vad jag har saknat Cabernet, Pinot, Riesling, Champagne, Syrah! Då är det skönt att ha en vän att lita på, som även han har varit undernärd på Riesling i sommar, Fredrik skickar ett meddelande med budskapet att middagen står på bordet och vinet är i karaffen när M och jag landar i byn igen.

70% Chardonnay och 30% Savagnin, två år på ekfat.

Fördrink blir en Cotes du Jura Tradition 2008 från Berthet-Bondet, snustorr, skyhög syra, lite som en fino på speed, gott! Dönnhoff Oberhäuser Leistenberg Kabinett 2009 och skaldjurspasta, klockrent och enkelt, obegripligt drickvänligt och mest bara gott!

Sista flaskan som gick, jag vill så gärna lagra lite men det går inte...

I kväll bjöd vi tillbaka; älgstek, tryffelsky, blomkålspuré och smörstekta kantareller, och till det en flaska Bellevue de Tayac 2005 från Jean-Luc Thunevin. (tidigare omnämnt här)

Jean-Luc Thunevin; visst låter namnet bekant. Det är mannen bakom bland annat Ch. Valandraud och Ch. Bel Air Ouÿ, han är även konsult för La Dominique och ytterligare ett par slott i Bordeaux. Ni som känner mig vet att Valndraud och viner i den stilen inte är min kopp av te… Som min gode vän från Åland uttryckte sig när vi fick det serverat blint till oss för ett par månader sedan; ”Druvor?! Druvor?! Det är fan inga druvor i det här, det är bara gjort på ek!” ja ni förstår vad jag pratar om.

Men som sagt han gör andra viner också: Ch. Bellevue de Tayac är Thunevins egendom i Marguax, 2,5 hektar köptes 2004 som nu har ökat till 3,5. Vinet är Merlotbaserat med lite Cabernet Sauvignon och en skvätt Petit Verdot efter avslutad jäsning får vinet mogna på 100 % ny ek. Ca 8500 flaskor tillverkas varje år.

Egendomen var till salu för ett par år sedan men det verkar som Jean-Luc ångrade sig...

Karaff en timme och sen upp i glasen, doften är ren och trevlig jag får toner av ceder, björnbär, kaffe, svarta vinbär samt fatkryddor och läder. På paletten får jag en hög syra, mycket tanniner, men som är mogna och finkorniga. Smaken domineras av björnbär, mörka plommon, ceder, läder och rostad ek. Det fina med vinet är syrorna och avslutet som levererar en liten rödare bärighet och är riktigt uttorkande. Satt som en smäck till maten och detta var sista flaskan av en låda som köptes via privatimport, priset landade på ca 330 kr per flaska. Inget jag kommer köpa igen, fortfarande lite för mycket rostade fat för min del. Och så kan man hitta det för ca 20€ i Frankrike...  

100% Syrah från vingårdar runt Côte Rôtie,  stram vardagssyrah som faller mig perfekt på läppen.

Erik

Födelsedagsvin

Bloggat här

Erik

Enotecahäng i Florens

Lambardi 2006 Brunello di Montalcino

Snusklubba, hallon, körsbär, volatila toner, kött, och ännu mer hallon slutet efter lite tid i glaset. Hög syra, små tanniner i höga kvantiteter, mineraler finns det gott om men det är dåligt med frukt i smaken, avslutar riktigt torrt. Bra näsa men tunnlar gällande smaken, behöver tid i glaset men allra helst några år på rygg.  

Monteraponi 2008 Chianti Classico Riserva

Stall, körsbär, c9dp-likt; med en skvätt brett och jordgubbar, lite oxidativt, frystorkade hallon och lite mineralrökig. Hög syra, knappt några tanniner, mineraler, torkad frukt och röda äppleskal. 

jag borde verkligen skaffa en kamera... 

Mascarello 2001 Status Langhe Rosso (Nebbiolo, Barbera och Freisa) 

Hej tryffel och blåbär, målarlåda och körsbär. Får lite grappa-toner; kokta makaroner, päron och alkohol. Det här är riktigt gott med hög syra, snygga tanniner; avrundade och fina. Snyggt avslut men lite kort eftersmak. 

Caparsino 2008 Chianti Classico Riserva

Mycket torkad frukt och en doft av trädgård: torrt gräs, körsbär och björnbär Den mörkaste frukten hittills och en liten oxiderad ton. Hög syra, mycket torkad frukt och en del färsk; blåbär och körsbär. Läskande och snygg eftersmak, men lite kort. Okomplicerat och gott! 

Jag avslutar med ett glas Barolo-Grappa från Marolo som har fått två år på barrique. Gott! 

Erik 

Graci Etna Rosso 2010

Ikväll pluggar jag Kalifornien, dricker Etna och lagar Toscana.

Alberto Graci ärvde 2004 sin farfars vingård på Sicilien, och som med så många andra vingårdar i den centrala delen av ön var vineriet inriktat på kvantitet och inte kvalitet. Alberto sålde sin farfars vingård och köpte 25 hektar på nordöstra delen av Etna, varav 18 hektar planterade med vinrankor. Passopisciaro heter gården, ligger på 600 meters höjd och är odlad med 15 hektar Nerello Mascalese, och resten Carricante samt Catarratto. Alberto är väldigt traditionell och odlar bara inhemska druvor med så lite ingripande som möjligt i både vingården och källaren. Han använder sig endast av stående tunnor sk. Tini samt stora välanvända liggande fat. Ingen tillsatt jäst och ingen filtrering innan buteljering är melodin hos Graci.  

Graci Etna Rosso 2010

Gjord på 100% Nerello Mascalese, lagring 12 månader på rostfritt stål och ytterliga 4 månader i flaska innan vinet når hyllorna.

Rubinfärgat och inte så hög intensitet i färgen. På näsan får jag viol, örter- främst grön mynta, hallonbåtar, röda plommon, alkohol, lakrits, en liten doft av mineral och rök. Det som dominerar doften är mynta och viol efter lite tid så kommer lite jordgubbssaft och hallon med i bilden. Hög syra, små tanniner men med helt okej grepp, medelfylligkropp, lite obalans mellan syra och resten av vinet; det sticker lite, kan vara alkoholen (13,5%) som spelar mig ett spratt. Mycket hallonbåtar, salmiak och viol med riklig mineralsälta i avslutet. Eftersmaken är läskande men lite väl kort. Elegant och snyggt, men inte riktigt upp i min gränd, det fattas något. Ca 15€. Gjorde sig fint till maten bestående av en krämig karljohansvamp-risotto, gröna ärtor och en bra fläskkotlett.

Och förresten grillad citron, finns det ett bättre tillbehör? Det mest underskattade tillbehöret. Alla kategorier!

Erik

Pian dell’Orino

Pian dell’Orino har 5,5 hektar ”ranka i ranka” med Biondi-Santi, Caroline Pobitzer köpte huset med marken runt omkring 1997 och hade inte då en tanke på att hon skulle starta vingård. Men hon träffade Jan Hendrik Erbach, de planterade ett halvt hektar med vinrankor och år 2000 gjorde sin första riktiga årgång. Caroline kommer från Alto-Adige där hon drev familjens slott/vingård, Jan är från Tyskland och har studerat vid Geisenheim.

Caroline plockar upp mig i sin bil i Montalcino, jag hälsar glatt och hoppar in i bilen. På klockren skånska säger hon ”Välkommen till Montalcino Erik!” Va? Väntas nu lite här som vi säger på Åland, vad har jag missat? Just det, Carolines mamma är från Sverige. Caroline har själv precis kommit tillbaka från en resa till Helsingborg och hade prickat den enda(?) veckan av sol. Skönt med 25 grader säger hon, riktigt svalt och trevligt.   

Utsikten från terrassen på framsidan

Caroline och Jan är hängivna biodynamiker och använder sig av olika brygder gjorda på örter som de sedan besprutar sina rankor med för att motverka diverse sjukdomar och andra problem. Deras största problem är dock rådjur säger Caroline, och Jan håller just nu på att bygga ett staket runt den mest utsatta vingården. När de byggde ett nytt vineri för ett par år sedan föll det sig naturligt att bygga ett runt, inte bara för den bra energins skull utan också förklarar Caroline, har de ett runt vineri når pumpen i mitten alla fat och fermenteringskärl, samt vid skörd så når luckan i taket direkt ner i alla fermenteringskärl etc.  Det mesta sker med hjälp av gravitation- druvorna kommer in i en lucka i taket vid skörd ner till bottenvåningen där vinet fermenteras och sen ner i källaren där det får ligga och mogna. Pumping-over är det dock som används och inte pushing-down (lämpar sig inte för Sangiovese säger de flesta jag pratat med, extraherar för mycket av skalen). Skördeuttaget ger max en flaska per ranka, handskörd, ej tillsatt jäst, ingen filtrering, fyra olika vingårdar som ligger mellan 320-450 möh. De använder sig av Giulio Gambellis metod där Brunellons jäsning inte temperaturkontrolleras, dock vid jäsningen av Rosso och IGT hålls temperaturen under 28-29° C för att bevara frukten, Brunellon får tre till fyra år på stora ekfat och Rosson två. De stora druvorna med tunnare skal och mer juice går oftast till deras Rosso och IGT, vissa årgångar blandar de. Från och med 2010 kommer vissa viner göras som Cru-viner/engårdsviner med vingårdens namn utskrivet, gäller för både Rosso och Brunello. Deras IGT (Piandorino) görs på 100% Sangiovese och får en kortare tid på ek, druvorna med tunnast skal används och det är ett vin som är gjort för att drickas ungt. Sammanlagt gör de ungefär 16 000 flaskor om året.

Olivträd och Biondi-Santis Il Greppo

Jan och Caroline har med hjälp av två andra biodynamiska gårdar startat upp ett projekt för att kartlägga jordmånen i hela Montalcino på en noggrann nivå, vilket inte gjorts tidigare, detta har dock fått mycket kritik av de stora drakarna som känner att systemet ”hänger ut” de dåliga vingårdarna. Men så är inte fallet anser Caroline, varför inte ha ett liknande system som i Barolo eller Bourgogne, där alla byar och vingårdar har olika karaktärer? De har även planterat sammanlagt 0,5 hektar med 18 olika kloner på olika rotstockar och kommer börja micro-vinifiera dessa så snart de får frukt, för att kunna ta fram vilka kloner och rotstockar som passar bäst i vilka jordmåner

Piandorino 2010 IGT

Största delen av druvorna till detta vin kommer från vingården precis framför huset strax söder om Montalcino. De mer alluviala jordarna ger större druvor med tunnare skal och mindre tannin som Caroline & Jan tycker lämpar sig bättre för deras IGT.

Jag häller upp ett vin som är rubinfärgat och med en ganska hög transparens, inte mycket extraktion här. På näsan så får jag först en pust av alkohol, men den lägger sig efter ett tag och frukten kommer fram. Vi pratar hallon, sura körsbär, hallonlakritsklubba, tranbär och ännu mer körsbär! Jävlar vilken ungdomlig och öppen näsa! I bakgrunden finns mer röd lakrits, mineraler och en ton av järn. I munnen är syran hög, tanninerna små, runda och trevliga men de finns där om än i liten kvantitet. Smaken består till största delen av färska hallon, lakritsfiskar, sura körsbär och i avslutet en snygg mineralsälta. Avslutet är uppfriskande och uttorkande, man vill bara ta en till klunk…

Det är inget stort vin, det är inte så värst komplext men faan vad gott det är! Håll nere temperaturen lite för att undvika alkoholen (14%), lufta innan servering och drick i stora klunkar! Matmatchningen idag kunde varit bättre men fan vad bra det är: Pasta med karljohansvamp, vitlök, persilja och smör!  

Erik