Pian dell’Orino

Pian dell’Orino har 5,5 hektar ”ranka i ranka” med Biondi-Santi, Caroline Pobitzer köpte huset med marken runt omkring 1997 och hade inte då en tanke på att hon skulle starta vingård. Men hon träffade Jan Hendrik Erbach, de planterade ett halvt hektar med vinrankor och år 2000 gjorde sin första riktiga årgång. Caroline kommer från Alto-Adige där hon drev familjens slott/vingård, Jan är från Tyskland och har studerat vid Geisenheim.

Caroline plockar upp mig i sin bil i Montalcino, jag hälsar glatt och hoppar in i bilen. På klockren skånska säger hon ”Välkommen till Montalcino Erik!” Va? Väntas nu lite här som vi säger på Åland, vad har jag missat? Just det, Carolines mamma är från Sverige. Caroline har själv precis kommit tillbaka från en resa till Helsingborg och hade prickat den enda(?) veckan av sol. Skönt med 25 grader säger hon, riktigt svalt och trevligt.   

Utsikten från terrassen på framsidan

Caroline och Jan är hängivna biodynamiker och använder sig av olika brygder gjorda på örter som de sedan besprutar sina rankor med för att motverka diverse sjukdomar och andra problem. Deras största problem är dock rådjur säger Caroline, och Jan håller just nu på att bygga ett staket runt den mest utsatta vingården. När de byggde ett nytt vineri för ett par år sedan föll det sig naturligt att bygga ett runt, inte bara för den bra energins skull utan också förklarar Caroline, har de ett runt vineri når pumpen i mitten alla fat och fermenteringskärl, samt vid skörd så når luckan i taket direkt ner i alla fermenteringskärl etc.  Det mesta sker med hjälp av gravitation- druvorna kommer in i en lucka i taket vid skörd ner till bottenvåningen där vinet fermenteras och sen ner i källaren där det får ligga och mogna. Pumping-over är det dock som används och inte pushing-down (lämpar sig inte för Sangiovese säger de flesta jag pratat med, extraherar för mycket av skalen). Skördeuttaget ger max en flaska per ranka, handskörd, ej tillsatt jäst, ingen filtrering, fyra olika vingårdar som ligger mellan 320-450 möh. De använder sig av Giulio Gambellis metod där Brunellons jäsning inte temperaturkontrolleras, dock vid jäsningen av Rosso och IGT hålls temperaturen under 28-29° C för att bevara frukten, Brunellon får tre till fyra år på stora ekfat och Rosson två. De stora druvorna med tunnare skal och mer juice går oftast till deras Rosso och IGT, vissa årgångar blandar de. Från och med 2010 kommer vissa viner göras som Cru-viner/engårdsviner med vingårdens namn utskrivet, gäller för både Rosso och Brunello. Deras IGT (Piandorino) görs på 100% Sangiovese och får en kortare tid på ek, druvorna med tunnast skal används och det är ett vin som är gjort för att drickas ungt. Sammanlagt gör de ungefär 16 000 flaskor om året.

Olivträd och Biondi-Santis Il Greppo

Jan och Caroline har med hjälp av två andra biodynamiska gårdar startat upp ett projekt för att kartlägga jordmånen i hela Montalcino på en noggrann nivå, vilket inte gjorts tidigare, detta har dock fått mycket kritik av de stora drakarna som känner att systemet ”hänger ut” de dåliga vingårdarna. Men så är inte fallet anser Caroline, varför inte ha ett liknande system som i Barolo eller Bourgogne, där alla byar och vingårdar har olika karaktärer? De har även planterat sammanlagt 0,5 hektar med 18 olika kloner på olika rotstockar och kommer börja micro-vinifiera dessa så snart de får frukt, för att kunna ta fram vilka kloner och rotstockar som passar bäst i vilka jordmåner

Piandorino 2010 IGT

Största delen av druvorna till detta vin kommer från vingården precis framför huset strax söder om Montalcino. De mer alluviala jordarna ger större druvor med tunnare skal och mindre tannin som Caroline & Jan tycker lämpar sig bättre för deras IGT.

Jag häller upp ett vin som är rubinfärgat och med en ganska hög transparens, inte mycket extraktion här. På näsan så får jag först en pust av alkohol, men den lägger sig efter ett tag och frukten kommer fram. Vi pratar hallon, sura körsbär, hallonlakritsklubba, tranbär och ännu mer körsbär! Jävlar vilken ungdomlig och öppen näsa! I bakgrunden finns mer röd lakrits, mineraler och en ton av järn. I munnen är syran hög, tanninerna små, runda och trevliga men de finns där om än i liten kvantitet. Smaken består till största delen av färska hallon, lakritsfiskar, sura körsbär och i avslutet en snygg mineralsälta. Avslutet är uppfriskande och uttorkande, man vill bara ta en till klunk…

Det är inget stort vin, det är inte så värst komplext men faan vad gott det är! Håll nere temperaturen lite för att undvika alkoholen (14%), lufta innan servering och drick i stora klunkar! Matmatchningen idag kunde varit bättre men fan vad bra det är: Pasta med karljohansvamp, vitlök, persilja och smör!  

Erik