Graci Etna Rosso 2010

Ikväll pluggar jag Kalifornien, dricker Etna och lagar Toscana.

Alberto Graci ärvde 2004 sin farfars vingård på Sicilien, och som med så många andra vingårdar i den centrala delen av ön var vineriet inriktat på kvantitet och inte kvalitet. Alberto sålde sin farfars vingård och köpte 25 hektar på nordöstra delen av Etna, varav 18 hektar planterade med vinrankor. Passopisciaro heter gården, ligger på 600 meters höjd och är odlad med 15 hektar Nerello Mascalese, och resten Carricante samt Catarratto. Alberto är väldigt traditionell och odlar bara inhemska druvor med så lite ingripande som möjligt i både vingården och källaren. Han använder sig endast av stående tunnor sk. Tini samt stora välanvända liggande fat. Ingen tillsatt jäst och ingen filtrering innan buteljering är melodin hos Graci.  

Graci Etna Rosso 2010

Gjord på 100% Nerello Mascalese, lagring 12 månader på rostfritt stål och ytterliga 4 månader i flaska innan vinet når hyllorna.

Rubinfärgat och inte så hög intensitet i färgen. På näsan får jag viol, örter- främst grön mynta, hallonbåtar, röda plommon, alkohol, lakrits, en liten doft av mineral och rök. Det som dominerar doften är mynta och viol efter lite tid så kommer lite jordgubbssaft och hallon med i bilden. Hög syra, små tanniner men med helt okej grepp, medelfylligkropp, lite obalans mellan syra och resten av vinet; det sticker lite, kan vara alkoholen (13,5%) som spelar mig ett spratt. Mycket hallonbåtar, salmiak och viol med riklig mineralsälta i avslutet. Eftersmaken är läskande men lite väl kort. Elegant och snyggt, men inte riktigt upp i min gränd, det fattas något. Ca 15€. Gjorde sig fint till maten bestående av en krämig karljohansvamp-risotto, gröna ärtor och en bra fläskkotlett.

Och förresten grillad citron, finns det ett bättre tillbehör? Det mest underskattade tillbehöret. Alla kategorier!

Erik