Champagne del 1

Del ett i vad som förhoppningsvis kan bli en serie riktigt bra provningar.

Första vinet serveras blint; lätt guldfärgat, små bubblor, toner av camembert i calvados, gula plommon i sprit, fårull, inte så mycket mognad men väldigt ”ostigt”. Relativt aggressiv mousse, super-torrt, hög syra, viss beska, lite omogen smak- tänk gröna krusbär, men åter igen ostigt (men jag gillar ost!) Snyggt skaldjurs-salt i slutet. Gissar Champagne 60/40 Chard/PN, 33€.  Ridgeview Cavendish 2009, 34€, 44% Chard, 29% PN, 27 PM. Bubbel från England helt enkelt, dessvärre finns inte mycket info att tillgå på hemsidan. Helt okej! 

Ungt fräscht, mycket gröna äpplen, lime, liten ton av mandel, och rostat bröd. Skyhög syra, torrt som satan, smakar torra mandelkakor, pappkartong, krusbär, gråpäron, krossad havre, trevlig eftersmak. på det hela ett helt okej vin, men papp-tonen förstör det ganska mycket... Chartongne-Taillet - Sainte-Anne, 39% Chard, 47% PN & 14% PM. 100% druvor från Merfy (Vallee de la Marne), 72% från 2008, 28% från 2007, buteljerat 2009 med 4,5 g/l dosage. 228 sek.

Röda äpplen, smörstekt brioche, nypressade äpplen och torkade aprikoser,

Hög syra, väl integrerad dosage, röda äpplen, salmiak, solmogna aprikoser, lite brettigt, liten släng av sherry. Lång eftersmak, mycket röda äpplen och mineral, rökigt avslut. 

Chartongne-Taillet - Les Barres 2007, 100% PM, 60 åriga oympade stockar, vinifierat på 225l ekfat, svavlar endast vid buteljering 2g/hl. 389 sek. Blir bara bättre och bättre i glaset, kvällens vin för min del. Och "folk"säger att PM är en undermålig druva? Måste vara samma folk som säger att Trebbiano är en undermålig druva.

Här är det autolysen som kommer fram först, med mycket knäckebröd och rågbröd. Gula frukter som äpplen och plommon. Hög syra, klockren dosage, moussen är den bästa hittills. Henri Giraud - Hommage à François Hémart, 70% PN, 30% Charda, 100% från Ay, sex månader på ekfat från Argonne. 439 sek. På pappret ser det kanske bättre ut än Les Barres, men det här charmade inte mig lika mycket, ett mer inställsamt vin.

Lera, skaldjur, flinta-sten, svavel, gul frukt, en del blå blommor, snygg mousse- väldigt krämig, hallon, passionsfrukt, sjukt långt avslut. Henri Giraud - Code Noir, 100% PN från Ay, skördat 2007 degorgerad 2011, 769 sek. Riktigt seriös champagne men behöver ålder för att komma till sin rätt. 

Det dracks även en Alfred Gratien - Cuvée Paradis Brut 2002, som dessvärre var dålig: Reduktiv, inte helt okej. Konstig struktur och doft samt smak...



Allt som allt en bra provning, synd på sista vinet bara...


Erik

Diebolt-Vallois, Roagna, Cantillon & Ridge

Vi börjar kvällen med Champagne, O har köpt en flaska Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2005 som han så godhjärtat vill bjuda på. I glaset får jag ett snyggt ljust guldfärgat vin, med många små bubblor. I doften kommer först mycket tropisk frukt, passionsfrukt, färsk ananas som sedan följs upp med gula äpplen, torkad aprikos som sedan mynnar ut i vita blommor, vaniljstång och rostad brioche. På paletten är det riktigt snyggt med en fruktansvärt krämig mousse, syran är som sig bör skyhög och inte helt integrerad i vinet än. Lång längd med mycket gul frukt och mineral i avslutet. Flaskan försvann innan jag hann ta bild.

Nästa vin är det jag som har med mig, och det serveras blint. Roagna's Opera Prima XVII har NV cuveérna i Champagne som förebild, vinet är tillverkat från 100% Nebbiolo från Pajé -vingården i Barbaresco, baserat på tre olika årgångar och lagras 2-6 år på medium-stora ekfat (franska & slovenska). Granatfärgat och lågintensivt vin med en hel del fällning i slutet. På näsan får jag aromer som tobak, viol, körsbär, lite söta ekkryddor och det som slår mig är mognadstonerna med mycket läder, charkuterier, torkad frukt osv. osv.. Bra syra, slank kropp och väldigt trevliga finkorniga tanniner. Helt okej längd med mycket syrliga bär och ekkryddor i avslutet. Gissningarna går från klassisk Rioja till mogen Sangiovese och "natur vin", V är nära när jag ger dem lite ledtrådar.

Fou' Foune från Cantillon, en Geuze med aprikoser, denna lilla rackare var buteljerad augusti i år och således så fräsch som man bara kan få sin Fou' Foune. Tidigare har jag bara druckit den med ett par år på nacken, och utan alltför mycket smak av aprikos. Den här gången dock, oj oj oj! Det första som bokstavligen hoppar ur glaset är färska aprikoser, gula plommon och lagom mycket stall. På paletten är syran dämpad (om man nu kan säga så om en geuze) med en bra mousse som bidrar till en snygg kropp. Långt kryddigt avslut. Kan vara en av de bästa suröl jag druckit och definitivt den färskaste, så bra, så bra! 

Till sist öppnar F upp en flaska Ridge Lytton Springs 2010, mycket viol, hallonlakrits och tät varm frukt. Helt okej syra, rund men relativt slank kropp, väl integrerade fat som ger en snygg pepprig ton och vaniljen i avslutet är inte så dum ändå.. Blint hade jag nog varit mer skeptisk än vad jag var nu, det är ju Ridge och man måste bara älska deras viner- Montebello Cab är fortfarande top 5 från Kalifornien.  Geyserville nästa?

Erik

Etna, Piemonte & Champagne

Länge sedan jag skrev, mycket plugg och en del jobb har gjort det svårt. Dock har jag hunnit dricka en del bra grejer, här kommer ett par godbitar! 

Finnen har varit på Sicilien hela oktober och gjort vin, när vi möts upp i Stockholm har han med sig en butelj av följande vin:
Azienda Agricola Giulemi - Quantico Etna Rosso 2010, tillverkad på 95% Nerello Mascalese 5% Nerello Capuccio. Skriver ut 90/10 men enligt producenten själv är det snarare 95/5. Tillverkat i Velantis källare utanför Linguaglossa på Etnas nord-östra sida, cirka 700 meter över havet. Stockarna är 80 år gamla med lite nyplanteringar. Jäses i temperaturkontrollerat på ståltank och därefter två år på blandade barriquer, nya, gamla, franska, slovenska, vad du vill! Endast 1500 buteljer tillverkade. Arbetar helt naturligt, tillsätter inget svavel under hela framställningsperioden, och så klart efter filosofin ”vinet görs i vingården”.

I glaset får jag ett lätt granatfärgat vin, med mycket fällning på slutet. Färska hallon, frystorkade jordgubbar, mogna röda körsbär- inte sura bara mogna och röda, köttjuice, snygga toner av gröna örter och lite ekkryddor, vi tycker att Etna-klyschan- Pinot Noir korsad med Nebbiolo gör sig bra här. Det här är så bra, så gott, finns inget att klaga på. Även det är drickvänligheten som slår mig mest, så finns det en hög komplexitet i det här vinet och det bara växer och växer i glaset, underbart vin helt enkelt!

Jaha hur följer man upp det här då? Jo jag har även jag plockat med mig en Italienare- Bartolo Mascarello Barbera d'Alba San Lorenzo 2008. Vi är både väldigt svaga för Barbera och det här är så fruktansvärt bra, med en hög syra, ren ung blåfrukt, viol och lite söta kryddor. Tanninerna är helt klockrena, de finns där men är väldigt finkorniga och lätta, lagom för att ge en bra struktur till vinet. Lång eftersmak med lite alkoholhetta, men inget som stör, snarare tvärtom- man vill bara dricka en till klunk och en till, och en till.. Flaskan töms snabbt och sitter fint till vår väldigt spartanskt tillagade "tortellini i tomatsås". Vi hade för trevligt och blev lite runda under fötterna så inga bilder togs! 

Ett par dagar senare gick vi på lokal och målet var en flaska rosa bubbel från Chartogne-Taillet, 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir från Merfy (Marne). Alexandre Chartogne har arbetat med Anselme Selosse och tillämpar samma tillverkningsmetoder i både vingård och vineri. Riktigt bra Champagne, mycket röda bär, släng av röda äpplen och en sötfruktig smak som går i samma spår som doften. Väldigt snäll och lättdrucken Champagne, men gjorde sig inte så bra till ostronen på bordet så vi fick beställa in ett par glas Agrapart 7 Crus Brut Blanc de Blancs. Underbart ren och fräsch BdB från 7 stycken byar i Côtes de Blanc, 100% Chardonnay, 3 år på sin jästfällning och dosagen är perfekt integrerade 7g/l.


Erik

PS. Håll koll på bloggen inom en snar framtid för ett djupdyk i "odlarchampagne" DS.
  

Oxkind, Nebbiolo och Öl

O och jag har lagat oxkind, med rotfruktsstomp och en riktigt bra reduktion på vinet och fonden som kinden sjudit i. Efter att ha tillbringat två dagar i vin och kryddor så sjuder vi kinden fyra timmar i samma vin och med lite hemmakokad oxfond. Det blir fruktansvärt bra och vad ska man dricka till det här kalaset då? Jo, jag öppnar en flaska Massolino Langhe Nebbiolo 2006 som fick följa med hem vid en beställning från Stefan Töpler för ett tag sedan. 

Vinet har en ljust rubinröd färg med uttalad granatkant. I glaset bjuder vinet till en början inte på så mycket, efter ett tag kommer det fram toner av aceton och lite smutsiga fat, hmm inget bra tecken... Men med vidare luftning släpper de värsta feltonerna och fram kommer härliga körsbär, tranbär, lite blå blommor och i bakgrunden en pust av ek. På paletten är syran som den ska, frisk och härlig, tanninerna har mjuknat lite men har fortfarande ett bra grepp. Kroppen är slank och trevlig som sig bör, längden kanske inte är något att prata om men helt okej. Det som stör mig och som gör att jag blir besviken är eken, det blir bittert och inte alls trevligt är ekbeska är det som sitter kvar i munnen.

Dagen efter var vinet mycket trevligare, mer mognadstoner hade kommit fram och eken var inte alls lika påtaglig. Gick ännu bättre denna dag till oxkinden, smörstekt svamp och rostad sparrispotatis. Bra lunch!

Borde druckits yngre?

Sen beställde vi öl, bra öl, jag gillar bra öl. Det är underskattat med bra öl!

Pannepot Old Fisherman's Ale från De Struise, härlig rund maltig kropp, bra med torkade frukter
och en viss örtighet i smaken, underbart öl som jag aldrig blir trött på.

Rökt version av Beer Geek Breakfast
Rökig, fet och med lite väl mycket humle för min del för att det ska bli snyggt.

Monks Elixir lagrad på rödvinsfat med Brettanomyces
Okej nu händer det konstiga saker, stall, häst, Époisses, blint hade jag sagt ladugård. Men efter en tid i glaset så kommer en snygg rödvinston fram uppbackad av rödfrukt, malt och kaffe. Syran är relativt hög och kolsyran ganska dämpad. Intressant och konstigt men jag gillar det. Gott!

Erik

Mondavi & Italien

Ni som känner mig och ni som läser bloggen då och då har kanske förstått att min kärlek till vin ligger i de Italienska vinerna, jag håller kanske Sangiovese som den högsta druvan och skulle inte klara mig utan en flaska bra Nebbiolo i veckan. Men sen säger jag aldrig nej till en bra Champagne, en god öl eller ett glas Mosel-Riesling.

Men den senaste tiden har det kommit upp ett och annat inlägg om dyra och inte alls lika eleganta viner från Kalifornien, vad hände där? Och då har jag bara bloggat om vissa axplock, tror jag druckit och provat närmare 40 viner från detta område sedan September.. Varför? Jo det ligger till såhär att jag har tävlat, det är inte första gången jag begår tävling men första gången själv, ensam och allena.. Det finns en liten modest tävling för oss studenter som kallas Robert Mondavi Diploma som arrangeras av den svenska importören Bibendum för andra året i rad. I onsdags var det dags, och jag kan säga direkt att det gick bra, efter en hel dags tävlande med semi-final och final så stod jag tillslut som vinnare. Då jag har lagt ner en två månaders läsande och provat mig genom 40 olika viner så känner jag att jag är värd att klappa mig själv på axeln och säga "bra gjort". Själva tävlingen var väl genomtänkt och riktigt rolig, även att jag var fruktansvärt nervös hela dagen och gick i mina egna tankar så måste jag säga att jag uppskattade hela arrangemanget. Stort tack går till Anna och John som jag har pluggat och provat med, och ett sjukt stort grattis till John som tar hem andraplatsen efter en fruktansvärt jämn final! Om ni är intresserade finns det en artikel här. Jag måste säga att jag har fallit för Kalifornien, kanske inte allt men definitivt mycket och Mondavis Cabernet Reserve kommer jag fortsätta dricka mycket av.

Glad student

Ikväll firades vinsten med Italiensk rakt igenom! Egengjord Porchetta fylld med basilika, rosmarin, vitlök lite svamp, salt och peppar till det morötter från landet, småpotatis och en sås på svamp och 12mån lufttorkad skinka. Och vad ska man dricka, jo en Rosso di Montalcino så klart!

Fonterenza Rosso di Montalcino 2008 kommer från systrarna Padovani i Poggio San Polino där de har 2,5 hektar vinodling i bruk. Färgen är lätt rubin med en granatfärgad kant. Från glaset kommer aromer av rödsyrliga körsbär, snygga gröna örter som påminner om ung Syrah, färska hallon och i bakgrunden ligger lite lite ekkryddor, men bara så det balanserar upp frukten, frukten som i bakgrunden är lite mörkare.

Skyhög syra som sig bör i bra ung Rosso di M, på paletten hittar jag inte ett mörkt bär eller spår av fat, här är det bara röda körsbär, tranbär och hallon som gäller, i avslutet får jag en liten mineralsälta. Det slankaste vin jag har druckit på länge, kroppen är elegant och vet precis vad den vill. Med lite tid i glaset kommer en fatton fram samt drag av mandlar och mer gröna örter, och bakom alla dessa lager av dofter hittar jag, som i alla bra Rosso och Brunello, färska röda äpplen! Lång, uttorkande eftersmak med mycket örter och körsbär, jag gillar inte ordet mineral men är det något det här vinet har, så är det det!  

Erik