Beausejour Duffau-Lagarrosse 1982

Tema Bordeaux; första vinet av tre som provades och dracks för ett par veckor sedan.

Ch. Beausejour Duffau-Lagarrosse 1982Granatfärgat vin med en väldigt lätt intensitet och vattning rim. Det första som dyker upp på paletten är blå blommor, en släng av tryffel, riktigt bra cigarr, en snygg rödsyrlighet som drar mot körsbär, lingon och frystorkade hallon. På paletten har vinet en hög syra, mycket röda bär, en del kryddighet, slank och fokuserad kropp, tanninerna är så underbart lätta och mogna. Lång eftersmak med en viss örtighet samt blommorna och tryffeln som ligger kvar. Avslutar torrt och elegant. Efter ett stund i glaset växer mycket mint, örter och blommor fram. 

Riktigt bra vin som har mognat med värdighet, perfekt drickmoget nu och riktigt bra för pengarna: 79€.Ch. Beausejour Duffau-Lagarrosse 2004 som jag drack för ett tag sedan kommer nog dessvärre inte blir lika bra som detta vin.

Erik

Selosse, Billecart-Salmon, Diebolt-Vallois & Salon

Vissa dagar är bättre än andra, häromdagen var en sådan dag. Att plugga är verkligen inte så illa och särskilt inte när det vankas mousserande med Madde-MW. Här kommer ett par godbitar från ca 30 testade bubbel. Dessvärre ingen utanför Champagne som riktigt glänste.

Jacques Selosse Initial NV

Små bubblor som sitter i länge, färgen är citron med medelintenistet.

Ganska intensiv näsa med mycket liljekonvalj och jasmin till en början därefter följer vinteräpplen, gråpäron och en hel del ek som känns lite ointegrerad, i bakgrunden finns en krispig och trevlig autolys.

Riktigt torr med hög syra, mediumfyllig kropp med mycket smör, ek, gul frukt och igen mycket vita blommor. Ett långt ihållande avslut med mycket mogen gul frukt och eftersmaken påminner om limejuice. Gott som tusan, men behöver ligga till sig ett tag för alla bitar ska ramla på plats, inte så konstigt när jag kollar degorgeringsdatumet; september 2012! 

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart 2000

Återigen ett vin med små, små bubblor som bildar länge pärlband i glaset, färgen är citron men med lite djupare intensitet än förra vinet. På näsan får till en början en del svavel men som efter ett tag vädras bort, fram kommer istället en ostronskalig minerlaitet, väg damm och en ek-rökighet. I bakgrunden ligger gröna äpplen, citron och vita blommor och backar upp det hela. Autolysen är krispig och drar åt det lätta "vita" hållet, tänk små kex, kakor etc. 

Skyhög syra, mediumfyllig kropp, fokuserat och kompakt är ledorden. Riktigt lång längd med underbart torrt avslut. Underbar Champagne just nu, men ett par-fem år på rygg skulle absolut inte skada.  

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2005, tidigare bloggat här.

Små bubblor som stannar länge i glaset, en lättare citronfärg, ljusare och inte lika mycket djup som de tidigare vinerna. Trevlig parfymerad doft, med toner av jasmin, diverse vita blommor, följs upp av en del ek, ananas och passionsfrukt. Autolysen är väldigt lätt och påminner och ljusa kex och inte så mycket rostade toner. 

Torrt som tusan, skyhög syra, mediumfyllig kropp men dessvärre är moussen lite aggressiv, avslutet är riktigt bra med mycket tropiska frukter i eftersmaken. Fruktansvärt gott men behöver även det här viss tid i flaskan för att lugna ner sig lite.

Salon 1995, okej Salon gör mig inte besviken nu igen, har druckit 96, 97 & 99 tidigare och har väl skymtat en storhet där bakom, men inte mer än så. Visa vad du går för nu!

Små bubblor som dröjer sig kvar länge i glaset, guldfärgat och medelintensivt. Ur glaset fullkomligt hoppar en vägg av dofter; vita blommor, kanderade apelsiner, vita persikor, färska aprikoser, mynta, massor med söta örter, i bakgrunden finns det ingefära och lavendel som backar upp alla andra dofter. 

Skyhög syra, slank kropp men fruktansvärt fokuserad och koncentrerad, på paletten kommer en hint av choklad, mogna citroner och autolys som har börjat gå mot vanilj- och toast-hållet. Moussen är underbart lätt och krämig, i avslutet ligger en massa mynta och apelsin kvar hur länge som helst. 

Tack Salon, tack för att du visar upp din storhet (till slut), det här är så fruktansvärt bra, bra så jag dör lite inombords.. Aromatiken och den ljuvliga strukturen är bland det bästa jag känt i en Champagne, ja i ett vin överhuvudtaget. Detta är förmodligen den bästa Champagne jag druckit, och definitivt ett av de bästa vinerna.  

Erik  

Pian dell'Orino - Rosso di Montalcino 2010 "Bassolino"

Pian dell'Orino har jag skrivit om ett par gånger innan och ett besök på gården har jag också hunnit med. Caroline och Jan jobbar biodynamiskt och så naturligt som det bara går, här kan man verkligen säga att vinet görs i vingården. Druvorna handskördas alltid, denna gång från vingården Pian Bassolino, 14 åriga stockar ca 350 meter över havet. Druvorna avstjälkas och får sedan jäsa i fat där temperaturen hålls runt 28°C. 3 veckors vidare maceration efter avslutad jäsning. En del av vinet läggs på 3000l fat och en del på 500l fat, vinet får mogna på dessa fat i 18 månader. Ingen tillsatt jäst används och bara en liten dos svavel tillsätts vid buteljering. 2010 är första årgång de skriver ut vingården på buteljerna 

Härligt rubinfärgat vin med låg till medelintensitet.

Till en början återhållen doft med hallon, sura körsbär och en pust av alkohol, efter ett tag öppnar vinet upp sig och bjuder på lite flinta-rök, en skvätt örter, snusklubba och annat gott. Fortfarande ungt och återhållet men i glaset växer den enorma fruktkoncentration fram som är (i mitt tycke) ett varumärke för Caroline och Jans viner. Efter ett tag i glaset kommer mer mognande toner fram, vi pratar bra tobak, en skvätt tjära och läder, men det ligger bara där snyggt i bakgrunden och backar upp frukten. 

Skyhög syra, tanninerna är små men fortfarande lite grova och ointegrerade, men som så många gånga förr; det är på paletten som vinet kommer fram och visar upp sin enorma koncentration tillsammans med den slanka, fokuserade kroppen. Hallonlakrits, en släng torkade örter, syrliga körsbär och mineraler dominerar i smaken, avslutet är långt och snyggt uttorkande. Gott och klockrent köp om man gillar ren, ungdomlig Sangiovesefrukt med en hel del kraft. 

Återigen är jag imponerad, dock sticker priserna i Sverige en del: 225sek i BS, men vilket vin och framförallt vilken potential, väntar nog med resterande flaskor ett tag. Men jag kommer definitivt dricka dem unga, det är den ungdomliga frukten och koncentrationen som det här vinet lever på.

Erik

Bressan och Joly

Äntligen skulle det bli av! Jag skulle få prova viner från Fulvio Bressan, jag har arrangerat en provning med fem av Bressans viner samt ett blindvin. Sympatisk låda Vinomatik har slängt ihop och lagt i bs.  

Först ut Bressan Pinot Grigio 2006; Guldfärgat med medelintensitet, viss autolytisk karaktär, plast, bivax, lite jästigt- men på ett bra sätt, en blommighet bakom, en del gula plommon, torkade aprikoser etc. Relativt hög syra, kanske lite ointegrerad, salmiak, halm, honung, bivax, rostade mandlar och nötter. Gott och trevligt! Så här borde all PG göras..

Nästa vin serverar jag blint, luftat i karaff en timme ungefär men det visar sig att mer hade behövts, vinet är Nicolas Joly - Clos de la Coulée de Serrant 2009. Gissningarna är ganska få men det finns en ung herre som spikar, bra jobbat Patrik!

Vinet är klart citrongult med medelintensitet, tydligt autolytiskt, känns nästan som att det är lagrat under flor, mycket mineralitet som jag drar mot ostronskal, grapefrukt, vita blommor, apelsinskal, lite rostade mandlar, många lager av dofter att undersöka, med mer tid i glaset kommer det fram massor med gula äpplen och smultron. Hög syra, liten bitterhet men som bidrar med komplexitet, fylligt men fortfarande väldigt slankt, koncentrerat och fokuserat! Lång lång längd, med tid i glaset blir det bara bättre och bättre! Riktigt, riktigt gott!   

Bressan N°3 är ett vin gjort på druvorna Cabernet Sauvignon, Pinot Nero och Schioppettino, en annorlunda men intressant blend. Vinet är granatfärgat och med en hög intensitet, på näsan får jag ceder, blå blommor, kryddpeppar, björnbär och svart peppar, här är det verkligen kryddigheten som ligger i förgrunden och frukten lurar lite där bakom. På paletten hög syra, mycket tannin, lite obalanserad alkohol och med en lång längd. Ett kul och ganska gott vin, bra projekt men hade varit trevligt att testa med mer ålder och från ett annat (svalare) år. 

Nu går vi på Bressan Pinot Nero 2006, här får jag mycket blå blommor, lite stall och smuts, hallonyoghurt, lera, svart- & kryddpeppar, samt en trevlig köttbuljong i bakgrunden. Hög syra samt maffiga tanniner för att vara PN, elegant kropp, lite för mycket ek för min smak, lång längd med mycket julkryddor. Mer PN-näsa efter ett tag i glaset; tänk hallon, jordgubbar och en fin mineralitet. 

Bressan Schioppettino 2006 på näsan får jag julkryddor, svartpeppar, gröna örter, björnbär, mörka körsbär, kött, vinteräpplen och något som påminner om chili där mitt i allt. hög syra, snygga kraftiga tanniner och långt elegant avslut. Lager med lager av dofter att utforska, riktigt bra vin! Efter mer tid i glaset doftar det mer eller mindre bara sågverk och enträd.  

Nu till Bressan Pignol 2000, till en början får jag mycket stall, smuts och liknande på näsan. Efter ett tag lägger sig dessa dofter i bakgrunden och fram stiger björnbär, körsbär, en släng av äpplen, lite julkryddor och mer mörka frukter och bär. Skyhög syra, greppiga tanniner, en mycket mer ek på paletten än på doften annars samma spektrum. Underbart lång längd med en eftersmak av kryddor och björnbär. Strukturen är helt galen och det absolut bästa med det här vinett. Så fruktansvärt bra vin, helt magiskt! 

Tillsist vill jag säga att Bressan var som jag tänkte mig, tror jag.. Speciellt, eget och intressant men framförallt riktigt bra viner! Joly lever också upp till förväntningarna och jag gillar den sortens vin skarpt, Chenin i fruktansvärt bra form! Vidare läsning gällande Bressan finns så klart hos Ingvar på Billigt Vin.

Erik