Priorat, Champagne & Côte-Rôtie

Det är mycket nu, mellan varven av plugg och provningar så hinner jag faktiskt dricka lite vin också. Nu i veckan var Ålänningen här igen och hade som vanligt med sig Champagne (bra gäst den där Finnen), och så sent som torsdags ramlade V in och hade även han med sig champagne! Just det, en provning har jag hunnit med: Patrik min trogne vapendragare när det kommer till Italienskt har även Priorat nära hjärtat, vilket vi fick erfara vid en provning häromdagen. 

Mas Doix Costers de Vinyes Velles 2004.

Vilket jävla vin, fyfan! Bästa priorat jag druckit och kommer högt på listan av bästa spanjorer likaså, balansen mellan fat, färsk frukt och intorkad dito var helt perfekt, sen syran, oj oj den syran så knivskarp och lyfter vinet som annars kunde blivit lite klumpigt. Tanninerna är mogna men med ett bra bett och så fina som de bara kan bli. Elegansen är total för att vara ett sådant kraftpaket!

Bild från Patrik

Foliage Extra Brut Hervé Jestin NV

Nystartad producent med ryska ägare, vinmakare är Hervé Jestin (tidigare var på Duval-Leroy) och han är lite av den första biodynamikern i Champagne vilket lyser igenom i Foliages produktion. För tillfället finns bara denna blend i deras sortiment, men ambitionerna är att utöka till fler. Chardonnay dominerad blend, viss del av vinet lagrat på ek för att sedan ligga på sin jästfällning 36 månader i flaska.

Söta citroner, äpplen i alla dess färger och en liten släng av vinäger- men bara sådär så det blir skitsnyggt! Gott och stramt är ledorden, ser fram emot fler viner från Foliage.   

Domaine Jamet Côte-Rôtie Fructus Voluptas 2010

Jamet behöver ingen presentation vid det här laget, vinet är dock av det lite ovanligare slaget. Det är deras andravin från Côte-Rôtie, de druvor som inte går i den ”riktiga” Côte-Rôtien går ner i detta vin, och ser inte lika lång tid på fat. 

Klassisk Jamet-näsa med massa gröna örter, mint, viol, lite kött och peppar. Det är inte frukten som kommer i första hand i det här vinet, men med lite luft så kommer även snygga björnbär, mörka körsbär och även lite ekkryddor. Gott och lättdrucket så man blir gråtfärdig!

Fleury Brut 1999

Ytterligare en biodynamisk Champagneproducent, Pinot Noir-dominerat vin den här gången, förmodligen 100 % PN. Jag blir faktiskt lite besviken på Fleury den här gången, brukar uppskatta deras lite ”fläskiga” stil annars. Men den här gången är vinet på gränsen till platt gällande moussen, för låg syra och varken jag eller F sätter det i Champagne… Dracks nog bäst för ett par år sedan.  

Erik

3 Fonteinen & The Lost Abbey - Armand & Tommy

Jag är löjligt förtjust i spontanjäst öl; varje gång jag är i Köpenhamn försöker jag hinna in på Ølbutikken och köpa på mig lite bra spontanjäst. Denna gång följde bland annat en flaska 3 Fonteinen Geuze med hem, Armand & Tommy edition. Det är en Geuze gjord på 1, 2 och 3-årig lambic och blandad av Armand Debelder från 3 Fonteinen och Tomme Arthur från The Lost Abbey/Port Brewing, i 3 Fonteinens källare i Beersel. Buteljerad i februari 2012.  

Ledorden är ananas, passionsfrukt, stall och med en relativt neddämpad syra. Stor mousse, och en del ek i smaken, avslutar blommigt och trevligt. Stor öl!

Det här är fruktansvärt mycket upp i min gränd, och går i stil med 3 Fonteinens andra grejer med en dämpad syra och stor fruktighet.

För er som vill testa mer av dessa bryggerier, kommer här några av mina favoriter
Lost Abbey:

Red Poppy Ale

Framboise de Amorosa

The Angel’s Share (Bourbon Barrel)

3 Fonteinen:

Armand’4 Lente
Schaerbeekse Kriek

Doesjel

 
 

Vve Fourny Grande Reserve & Rinaldi Barbera d'Alba 2010

Det här med träning, det är inte riktigt min grej... Men efter ett par månader i Italien med snuskiga mängder ost, krämig risotto, olivolja, vitt bröd och för att inte tala om allt vin, så känner jag att jag måste ta tag i de där extra kilon som osunt leverne har gett mig. För att komma till saken; jag och F har börjat spela innebandy! Det samt en tur i löpspåret med M då och då (hon är den hurtiga i hushållet) ska ge mig en kropp som en gud!

Men till vinet då, det är ju därför jag bloggar.. När jag och F joggade hem i ösregn förra veckan så var humöret ändå på topp för Ålänningen var på besök och hade lovat middag när vi kom hem! Han och M  fixade fläsklägg, öl&löksås med rostad potatis och syrad kål. Rustikt och gott! Det bästa var dock glaset Champagne som landade i min hand när jag klev innanför dörren: Vve Fourny & Fils Grande Reserve. 

Vve Fourny håller till i Premier Cru byn Vertus i Côtes de Blanc, där de odlar till största del Chardonnay men även lite PN. Denna blend innehåller mest Chardonnay men även en skvätt PN som jäser och lagras på ekfat, vinet är en blend av tre olika årgångar. Balanserad smak mellan autolysen och grönäppligheten, syran sitter som en smäck och näsan är att dö för. Fruktansvärt gott och drickvänligt!

Det här vill jag dricka mer av! 

Till maten fortsätter vi med en av mina absoluta favoritproducenter Giuseppe Rinaldi och hans Barbera d'Alba 2010. Ålänningen och jag har en liten faiblesse för Barbera, så varför inte öppna denna flaska när han är på besök? 

Lilafärgat, violdoftande och perfekt syra! Jag blir direkt påmind om Rinaldis Langhe Nebbiolo på näsan; mycket blåbär, körsbär och rosor. Barberan har dock mer kropp, färre tanniner och med en lite mörkare och tätare frukt. Så gott och så enkelt utan att bli banalt, helt upp i min gränd.     

Här finner ni fler tips på underbar Barbera, från Sveriges Barbera-fan #1 (?)

Erik

Domaine du Pegau 1995

Grenache och jag är inte vänner, så enkelt är det! Jag vet inte om det är förutfattade meningar från mitt håll eller om Grenache verkligen inte är, ehm gott? I alla fall så kommer här en äldre årgång av hyllade Domaine du Pegau från Châteauneuf du Pape. Detta vin och andra årgångar hittar ni här.

Fint granatfärgad i glaset, i näsan träffas jag av jordgubbar, torkade hallon, brett, gröna örter som mint och oregano, bra cigarrlåda, ekkryddor och sura körsbär. Syran är så snygg och perfekt integrerad, vinet har mycket tanniner- runda och lagom mogna, en trevlig örtbitterhet som påminner om campari etc, blå blommor, cigarr och mint avslutar i världens längsta eftersmak.

Såhär får Grenache gärna bete sig!

Erik