fredag 30 november 2012

Eric Bordelet samt Coche-Dury och Ogier på PM & Vänner

Jag och Ålänningen tog en spontanvisit till PM & Vänner i Växjö förra veckan, vi bestämde oss direkt för att vi skulle äta avsmakningsmenyn och sedan leta upp ett par guldkorn i vinlistan. Men först började vi med var sitt glas Comtes de Champagne 2002 i baren, den smakade som Comtes brukar göra mest med toner av vanilj, exotiska frukter och en del autolys. Gott men ungt.  Efter lite tittande i vinlistan fastnar vi för Coche-Dury Bourgogne Blanc 2008. Väldigt sympatiskt prissatt så det fick bli vår följeslagare till de första rätterna. Innan första rätten och första vinet fick vi en amuse bestående av lammbringa och lingon, väldigt trevligt till Champagnen! Men åter till Coche-Dury, vilket vin och vilken kraft för att endast vara en Bourgogne Blanc. Ungt förstås och det hade behövt mer tid för att integrera eken med frukten samt att syran var en anings spretig just nu, men det är endast petitesser.

Olinge utegris från Wanås med pumpa, strömming och mandel
Dashi på ringduva med smaker från den djupa Smålandsskogen
Lake från Rusken med päron, skäggriska, tryffel och rova

Efter mycket prat fram och tillbaka samt med lite tips av Johan landade det andra valet av vin på Ogier Côte-Rôtie 2003, vi var lite oroliga att det fortfarande skulle vara knutet men med tanke på det varma året borde det ha öppnat upp sig fint vid det här laget. Och oh ja det hade det, vilket vin! Underbart bra Cotti-Rotti och inte ett spår av varken det varma året eller eken som jag har klagat på i äldre årgångar. 

Älg från Koskull på Engaholm i två serveringar
PM’s Single Cow Milk Cheese 2.0
Äpplen från Rudenstams façon PM


Till osträtten som bestod av en blåmögelost samt en sorbet på färskmjölk tog vi in var sitt glas 20 årig Tawny från en producent som jag helt har glömt bort, i alla fall var vinet framtaget till firandet av PMs 20-års jubileum i år. Satt som en smäck till osten och fungerade även till desserten!

Efter ytterligare lite snack med Johan om sprit och annat i mat- och dryckesväg bestämde vi oss för kaffe, kaffegodis (så bra kaffegodis) samt lite 10-årig Marc från Ch. d'Arlay att skölja ner allt med. Gott så det förslog, vi drog oss vidare tillbaka till baren där vi börjat kvällen med bubbel, för att avsluta med lite drinkar. Det blev en lång sittning 18 till 01, men det var bara härligt och jag kan starkt rekommendera ett besök, men var gärna fler än två personer så ni kan fynda ännu mer i vinlistan!


Och som vanligt måste jag ändå säga, avslutar vi med en flaska cider eller ja poiré i det här fallet och Eric Bordelet's Poire Granit 2010, vi är både löjligt förtjusta i hans grejer och ett besök förra hösten gjorde det inte sämre. Men egentligen ska det lagras (länge!) vi drack en 2001 i våras och den hade precis börjat integrera syran samt få lite snygga oxiderade toner. Jag ser nu att jag endast har ett inlägg om cider och inget om poiré, det måste bli ändring på det här, särskilt med tanke på att det slinker ner en hel del mellan varven. Kanske en mini-serie; "ciderskolan", hmm tål att funderas på då jag anser att "folk" har en väldigt skev bild av cider i det här landet!




Erik 

Italiens alla hörn

Här kommer några korta och ett par längre anteckningar från en av de senaste provningarna. Patrik från Quaffable och jag höll den tillsammans med viner han samlat på sig. 


Azienda Bricco Rocche (Ceretto) Barolo Brunate 1998
Granatfärgat med tegelkant, på näsan får jag ceder, torkade tranbär, mörka körsbär, bra cigarr, mörk choklad och kakao, frukten börjar bli ordentligt intorkad.
Hög syra, många finkorniga tanniner, slank men fokuserad kropp med mycket mörk choklad, kakao och mörka körsbär, tyvärr börjar frukten torka ut helt. Finns en del svart te och lite rödare toner i avslutet, lång eftersmak av ”chokladkalender-choklad”. Jag får även ganska mycket volatila syror som är trevliga. Riktigt bra men i min bok borde det ha druckits för ca 2 år sedan.


Upp på bordet kommer två viner från Enzo Pontoni (Miani) denna legend från Friulien, ca 8000 flaskor gör han varje år från sina 16 hektar vingård. Filip är namnet på ägaren av vingården som han tar sina druvor från till dessa två viner. 



Miani Tocai Friulano Filip 2007
Halm, mogna persikor, mycket autolys, jasmin, gråpäron, nymald mandel, apelsinblom,
Hög syra och sjukt välintegrerad, fet kropp, fin vinägerton på paletten, sjukt välintegrerad ek, lång, lång eftersmak! Fruktansvärt bra och blir bara bättre och bättre i glaset! 



Miani Friuli Merlot Filip 2006
På näsan får jag toner av björnbär, söta ekkryddor, choklad, kompakt mörk frukt,
Hög syra, hög kvantitet av kvalitativa tanniner- fruktansvärt uttorkande, slankt men fortfarande så fruktansvärt koncentrerat, mörka plommon. Det här måste vara det värsta barnarovet någonsin...



Tenuta San Guido Sassicaia 2007
Det första som slår mig är ek och vanilj! Men efter lite luft öppnar det upp sig och det kommer fram gröna örter, en liten smutsig ton som är trevlig, annars ett ganska ”gjort” vin. Öppnar upp sig lite i glaset och det kommer fram lite mer frukt bakom eken. Hög syra, inställsamma tanniner, mycket ek i smaken, men allt som allt ett bra vin! Blir bättre med tid i glaset, men behöver tid för att integrera ek och frukt.  


Marco De Bartoli Vecchio Samperi Ventennale NV
Klassisk rancio-näsa; rostade mandlar, toffee, äppelskal, pomerans, osv osv, knäck, kola, allt och vad du vill! På paletten hög syra, halv-torr, sjukt elegant och intensiv, eftersmaken sitter i för evigt, kanske till jag dör? 



Donnafugata Passito di Pantelleria Ben Ryé 2008
Ohyggligt parfymerat, klassiskt muscat-näsa, persikohalvor, sött, sött, sött! Gott men jobbigt att få i sig, kan inte avsluta de 8cl som hälls i mitt glas. Inte upp i min gränd men än dock ett bra vin! 


Jag är svag för mogen Barolo det är jag, fyfan vad Miani är bra och Sassicaia levererar verkligen, men De Bartoli stal showen med sin underbart komplexa Marsala, så bra som ett starkvin kan bli! Mer om legenden Enzo Pontoni (Miani) kan den intresserade läsa om här



Erik