Födelsedagsvin

Bloggat här

Erik

Enotecahäng i Florens

Lambardi 2006 Brunello di Montalcino

Snusklubba, hallon, körsbär, volatila toner, kött, och ännu mer hallon slutet efter lite tid i glaset. Hög syra, små tanniner i höga kvantiteter, mineraler finns det gott om men det är dåligt med frukt i smaken, avslutar riktigt torrt. Bra näsa men tunnlar gällande smaken, behöver tid i glaset men allra helst några år på rygg.  

Monteraponi 2008 Chianti Classico Riserva

Stall, körsbär, c9dp-likt; med en skvätt brett och jordgubbar, lite oxidativt, frystorkade hallon och lite mineralrökig. Hög syra, knappt några tanniner, mineraler, torkad frukt och röda äppleskal. 

jag borde verkligen skaffa en kamera... 

Mascarello 2001 Status Langhe Rosso (Nebbiolo, Barbera och Freisa) 

Hej tryffel och blåbär, målarlåda och körsbär. Får lite grappa-toner; kokta makaroner, päron och alkohol. Det här är riktigt gott med hög syra, snygga tanniner; avrundade och fina. Snyggt avslut men lite kort eftersmak. 

Caparsino 2008 Chianti Classico Riserva

Mycket torkad frukt och en doft av trädgård: torrt gräs, körsbär och björnbär Den mörkaste frukten hittills och en liten oxiderad ton. Hög syra, mycket torkad frukt och en del färsk; blåbär och körsbär. Läskande och snygg eftersmak, men lite kort. Okomplicerat och gott! 

Jag avslutar med ett glas Barolo-Grappa från Marolo som har fått två år på barrique. Gott! 

Erik 

Graci Etna Rosso 2010

Ikväll pluggar jag Kalifornien, dricker Etna och lagar Toscana.

Alberto Graci ärvde 2004 sin farfars vingård på Sicilien, och som med så många andra vingårdar i den centrala delen av ön var vineriet inriktat på kvantitet och inte kvalitet. Alberto sålde sin farfars vingård och köpte 25 hektar på nordöstra delen av Etna, varav 18 hektar planterade med vinrankor. Passopisciaro heter gården, ligger på 600 meters höjd och är odlad med 15 hektar Nerello Mascalese, och resten Carricante samt Catarratto. Alberto är väldigt traditionell och odlar bara inhemska druvor med så lite ingripande som möjligt i både vingården och källaren. Han använder sig endast av stående tunnor sk. Tini samt stora välanvända liggande fat. Ingen tillsatt jäst och ingen filtrering innan buteljering är melodin hos Graci.  

Graci Etna Rosso 2010

Gjord på 100% Nerello Mascalese, lagring 12 månader på rostfritt stål och ytterliga 4 månader i flaska innan vinet når hyllorna.

Rubinfärgat och inte så hög intensitet i färgen. På näsan får jag viol, örter- främst grön mynta, hallonbåtar, röda plommon, alkohol, lakrits, en liten doft av mineral och rök. Det som dominerar doften är mynta och viol efter lite tid så kommer lite jordgubbssaft och hallon med i bilden. Hög syra, små tanniner men med helt okej grepp, medelfylligkropp, lite obalans mellan syra och resten av vinet; det sticker lite, kan vara alkoholen (13,5%) som spelar mig ett spratt. Mycket hallonbåtar, salmiak och viol med riklig mineralsälta i avslutet. Eftersmaken är läskande men lite väl kort. Elegant och snyggt, men inte riktigt upp i min gränd, det fattas något. Ca 15€. Gjorde sig fint till maten bestående av en krämig karljohansvamp-risotto, gröna ärtor och en bra fläskkotlett.

Och förresten grillad citron, finns det ett bättre tillbehör? Det mest underskattade tillbehöret. Alla kategorier!

Erik

Pian dell’Orino

Pian dell’Orino har 5,5 hektar ”ranka i ranka” med Biondi-Santi, Caroline Pobitzer köpte huset med marken runt omkring 1997 och hade inte då en tanke på att hon skulle starta vingård. Men hon träffade Jan Hendrik Erbach, de planterade ett halvt hektar med vinrankor och år 2000 gjorde sin första riktiga årgång. Caroline kommer från Alto-Adige där hon drev familjens slott/vingård, Jan är från Tyskland och har studerat vid Geisenheim.

Caroline plockar upp mig i sin bil i Montalcino, jag hälsar glatt och hoppar in i bilen. På klockren skånska säger hon ”Välkommen till Montalcino Erik!” Va? Väntas nu lite här som vi säger på Åland, vad har jag missat? Just det, Carolines mamma är från Sverige. Caroline har själv precis kommit tillbaka från en resa till Helsingborg och hade prickat den enda(?) veckan av sol. Skönt med 25 grader säger hon, riktigt svalt och trevligt.   

Utsikten från terrassen på framsidan

Caroline och Jan är hängivna biodynamiker och använder sig av olika brygder gjorda på örter som de sedan besprutar sina rankor med för att motverka diverse sjukdomar och andra problem. Deras största problem är dock rådjur säger Caroline, och Jan håller just nu på att bygga ett staket runt den mest utsatta vingården. När de byggde ett nytt vineri för ett par år sedan föll det sig naturligt att bygga ett runt, inte bara för den bra energins skull utan också förklarar Caroline, har de ett runt vineri når pumpen i mitten alla fat och fermenteringskärl, samt vid skörd så når luckan i taket direkt ner i alla fermenteringskärl etc.  Det mesta sker med hjälp av gravitation- druvorna kommer in i en lucka i taket vid skörd ner till bottenvåningen där vinet fermenteras och sen ner i källaren där det får ligga och mogna. Pumping-over är det dock som används och inte pushing-down (lämpar sig inte för Sangiovese säger de flesta jag pratat med, extraherar för mycket av skalen). Skördeuttaget ger max en flaska per ranka, handskörd, ej tillsatt jäst, ingen filtrering, fyra olika vingårdar som ligger mellan 320-450 möh. De använder sig av Giulio Gambellis metod där Brunellons jäsning inte temperaturkontrolleras, dock vid jäsningen av Rosso och IGT hålls temperaturen under 28-29° C för att bevara frukten, Brunellon får tre till fyra år på stora ekfat och Rosson två. De stora druvorna med tunnare skal och mer juice går oftast till deras Rosso och IGT, vissa årgångar blandar de. Från och med 2010 kommer vissa viner göras som Cru-viner/engårdsviner med vingårdens namn utskrivet, gäller för både Rosso och Brunello. Deras IGT (Piandorino) görs på 100% Sangiovese och får en kortare tid på ek, druvorna med tunnast skal används och det är ett vin som är gjort för att drickas ungt. Sammanlagt gör de ungefär 16 000 flaskor om året.

Olivträd och Biondi-Santis Il Greppo

Jan och Caroline har med hjälp av två andra biodynamiska gårdar startat upp ett projekt för att kartlägga jordmånen i hela Montalcino på en noggrann nivå, vilket inte gjorts tidigare, detta har dock fått mycket kritik av de stora drakarna som känner att systemet ”hänger ut” de dåliga vingårdarna. Men så är inte fallet anser Caroline, varför inte ha ett liknande system som i Barolo eller Bourgogne, där alla byar och vingårdar har olika karaktärer? De har även planterat sammanlagt 0,5 hektar med 18 olika kloner på olika rotstockar och kommer börja micro-vinifiera dessa så snart de får frukt, för att kunna ta fram vilka kloner och rotstockar som passar bäst i vilka jordmåner

Piandorino 2010 IGT

Största delen av druvorna till detta vin kommer från vingården precis framför huset strax söder om Montalcino. De mer alluviala jordarna ger större druvor med tunnare skal och mindre tannin som Caroline & Jan tycker lämpar sig bättre för deras IGT.

Jag häller upp ett vin som är rubinfärgat och med en ganska hög transparens, inte mycket extraktion här. På näsan så får jag först en pust av alkohol, men den lägger sig efter ett tag och frukten kommer fram. Vi pratar hallon, sura körsbär, hallonlakritsklubba, tranbär och ännu mer körsbär! Jävlar vilken ungdomlig och öppen näsa! I bakgrunden finns mer röd lakrits, mineraler och en ton av järn. I munnen är syran hög, tanninerna små, runda och trevliga men de finns där om än i liten kvantitet. Smaken består till största delen av färska hallon, lakritsfiskar, sura körsbär och i avslutet en snygg mineralsälta. Avslutet är uppfriskande och uttorkande, man vill bara ta en till klunk…

Det är inget stort vin, det är inte så värst komplext men faan vad gott det är! Håll nere temperaturen lite för att undvika alkoholen (14%), lufta innan servering och drick i stora klunkar! Matmatchningen idag kunde varit bättre men fan vad bra det är: Pasta med karljohansvamp, vitlök, persilja och smör!  

Erik

Podere Sante Marie - Colleoni

Sante Marie startades 1998 av Luisa och Marino Colleoni och 2000 gjorde de sin första Brunello. De har 1,5 hektar, strax norr om Montalcinos centrum, uppdelade på tre plotter- en i nordligt läge, en i syd och en i sydväst. Sante Marie ligger på en höjd av 500möh, och vingårdarna omringar huset.

Traditionellt och småskaligt är ledorden- ekologisk odling, handskördade druvor, beskär ej rankorna, låter många olika blommor växa fritt mellan raderna och jobbar för att ha en så hög biodiversitet som möjligt. Ingen tillsatt jäst, fermentationen tar ca 25 dagar, efter avslutad jäsning läggs vinet på stora ekfat (15-20hl) där det får ligga och mogna i två till tre år. Marino använder sig även av mindre fat (5-10hl) för vinifiering av de enskilda plotterna, då det blir för lite vin för att fylla en botti eller när han vill dela upp vinet och fortsätta lagra en del. Vinet buteljeras utan klarning eller filtrering, och får ligga på flaska minst ett år innan försäljning.

Vingården i norr med utsikt över dalen mellan Montalcino och Siena.

De bästa åren görs ingen Rosso utan endast Brunello, 2011 års Brunello låg och jäste på sina skal i 45 dagar, tillslut fick Marino flytta över vinet till nya fat utan skalen, och när jag besökte dem igår så fanns det fortfarande lite sötma som höll på att jäsas ut i detta vin. Marino delade upp vinet på två olika fat (5hl), ett med 1g svavel per 100 liter och ett fat där vinet inte svavlades alls. Intressant projekt och man kan redan nu känna skillnad vinerna mellan, den svavlade är mer seriös och stram medan den icke svavlade varianten är mer lekfull och fruktig. Ska förtydligas att detta är 2011 års Riserva, som kommer från den norra vingården, då Mariano ansåg att frukten blev för varm på de andra plotterna och inte lämpade sig för en Riserva. Vi pratar vidare om årgångar och jag undrar hur detta varma året står sig mot 2003, till svar får jag att om det inte kommer regn snart kommer det här bli ett sämre år. 2003 hade en högre luftfuktighet, dock samma värme men solens strålar var inte lika direkta då säger Marino, nu bränner solen mer än vad den någonsin har gjort.

La veraison - två veckor tidigt.

Marino med ett glas osvavlad Brunello i handen. 

Vi provade ’11, ’10 och ’09 från fat, spännande att följa utvecklingen från ej färdigjäst ’11 till ’09 där Colleoni-elegansen hade börjat visa upp sig. Till slut, för att knyta ihop säcken, öppnade Marino en flaska Brunello 2008 (buteljerades i april). Tyvärr var Marino lite stressad och något vin har han inte att sälja, allt är slut sedan länge, men jag får gärna en flaska Brunello 2008 utan etikett. Det blev ett besök på en timme och en kvart, och när jag efter ytterligare ett par timmar i Montalcino sitter och väntar på bussen som ska ta mig hem till Florens så kommer han förbisusande i sin traktor på väg in mot centrum.

Colleoni Brunello di Montalcino 2008

Röda äpplen, sura körsbär, lite gröna örter, ett litet volatilt drag och en pust alkohol, blå blommor, balsamico och te avslutar doften. Marino säger att hans viner ofta får en ton av asfalt i sig, efter lite övertygande så tror jag jag hittar asfalten också. Men det som slår mig är hur rödfruktigt och elegant vinet är, så här vill jag ha min Brunello! Med lite luft kommer mer läder och tobak fram, doften blir mörkare och kraftigare.  

I munnen fullkomligt exploderar vinet, hög syra, runda finkorniga men greppiga tanniner och slank med intensiv kropp. På tungan träffar ett stråk av hallon, röda äpplen, bra lakrits, körsbär, te och mineraler. Avslutet är riktigt långt och domineras av järn och röda äpplen. Brunello som är galet drickvänlig nu men som även skulle tjäna på några år i källaren.       


Hur möter man upp det här vinet med mat då? Jo, man plockar fram den bästa biten ossobuco, låter den sjuda i balsamvinäger med en massa smålökar och till det en saffransrisotto. Kan inte bli bättre!  



Erik