Vigneto Monvigliero, Monrosso & La Grande Dame

Bra torsdag, tryffelrisotto och Burlottos Vigneto Monvigliero 2008 , följs upp av Monsantos Monrosso 2008 Chianti & tillsist La Grande Dame 1990 på magnum.

Burlotto Vigneto Monvigliero 2008

Burlotto har sina marker runt byn Verduno i norra Barolo och just denna Barolo kommer från vingården Monvigliero. Den är traditionellt stylad med fot-trampade druvor(!), 30 dagars maceration och 30 månader i både franska och slavonska Botti på 35hl. Hur beter sig ett sådant vin då; Charmigt är  ordet jag skulle vilja beskriva det med, charmigt och vidöppet. Jordgubbsfrukten står som spön i backen och en finfin blommighet gömmer sig där bakom, vidare bjuder det på klassiska röda körsbär och en viss tobakston. På paletten är syrorna väl uttalade och tanninerna små, tillbakadragna och lagom mogna, eftersmaken bjuder på mer rödfrukt och grusig mineral, du vill bara ta en klunk till! Flaskan sänks i rasande fart och till slut är den tom, det som sitter kvar i mitt huvud är hur burgundiskt detta vin ter sig, utan att för den delen tappa sitt eget ursprung. 

Hur följer vi upp detta vin då? Jo med en till flaska ung italiensk drickbarhet: Monrosso Chianti 2008 från Monsanto. Röda bär som körsbär och hallon samt med uttalad mineralitet, lite funky men bara så det ger personlighet. Hög syra och fina tanniner, avslutet är inte alltför långt men det gör inget, det ger mig bara en ursäkt att ta en sipp till ur glaset, tills även denna flaska är tom. Får man prata prisvärdhet så är detta ett utmärkt exempel, underbart mycket drickglädje för 99sek i BS.

Men sen då, när det Italienska är slut? O dricker helst bara Champagne, så vi möter upp med lite annat löst folk och bestämmer oss för att dricka en flaska La Grande Dame 1990 på magnum, som det lokala haket har i sin källare. 

7 personer och två glas var senare är jag fruktansvärt nöjd, vilket jävla vin! En av de bästa Champagner jag någonsin druckit och La Grande Dames storhet går inte att ta miste på. Lika stor och kraftig som i sin ungdom men med riktigt trevlig mognad som tiden i flaska har gett. Magiskt, riktigt stort vin! 

Erik

Blandade buteljer; Prévost, Weinbach, Joly & Haut-Brion

Har varit dåligt med bilder på bloggen det senaste, jag är helt enkelt för upptagen med att äta och dricka, att fotografera maten eller vinet känns just då oviktigt. Men här kommer ett par bilder, tasting-notes finns om ni undrar om något speciellt vin. 

Drack en flaska Jérôme Prévost La Closerie Les Beguins i goda vänners lag häromdagen dock, som inte kom med på bild. Denna 100% Pinot Meunier serverades mig blint och jag antecknade lite snabbt ner egenskaper som en ton av mynta, apelsinblom och gula äpplen, fokuserad utan att bli svulstig, mycket skönt frukt med bra balanserade fat och en snygg fino-ton i bakgrunden. Min gissning landade på Chartogne-Taillet Les Barres, vilket jag själv ser som en bra gissning med fatjäst PM och Selosse som gemensam nämnare. Bra vin och gott som tusan, men Les Barres bjuder på lite mer just nu. 

Erik

Boktips; Fäviken, Authentic Wine & Wine Grapes

Jag har lyckats läsa en del böcker under vinter-uppehållet från Universitet, mest vinböcker så klart men en kokbok fick följa med också om man nu kan kalla Magnus Nilssons Fäviken för en kokbok vet jag dock inte. Inspiration är det jag tar med mig framförallt från denna bok, det är så lätt att bara läsa från pärm till pärm och komma på hundratals idéer jag vill genomföra (de flesta som Magnus redan gjort förstås..). Underbara bilder och mycket utförligt under varje rubrik; kött, fisk, grönsaker etc, vill du veta hur du styckar en gris, hur man Ike Jime-dödar en fisk eller lagrar ättika är det bara att kolla upp det i boken. Stark rekommendation! Finns att köpa här eller här.

Ytterligare en bok som jag läst över vintern är Jamie Goode & Sam Harrop - Authentic Wine, jag påbörjade den i höstas men hann aldrig läsa klart, men lite innan jul fick jag tid över och läste de sista kapitlen. Authentic Wine är en bok för människor med ett intresse för vin, för människor som vill se bakom det man har i glaset. Authentic Wine handlar om just autentiska viner, vad det betyder och vilka viner som kan ses som autentiska. I boken varvas historier om små och stora vinbönder, med hur man tyder biodynamiska klassificeringar och hur man gör "naturliga viner". Tänkvärd och intressant läsning, på alla punkter höll jag kanske inte med författarna men allt som allt en bra bok för den som är intresserad. Finns att köpa här.

En lättläst och inspirerande bok är Rajat Parr - Secrets of the Sommeliers, som kanske inte gav så mycket kunskapsmässigt men definitivt var en källa till inspiration. Men sen får man ha i åtanke att Rajat tillhör sommeliermaffian och Bourgogne är det enda som duger och ibland ett glas Champagne. Avsnittet om blindprovning gjorde mig riktigt upprörd! bland annat... Finns att köpa här.

Som avslutning vill jag ställa mig till alla andra som hyllat Jancis Robinsons nya projekt Wine Grapes, som hon skrivit tillsammans med Julia Harding och José Vouillamoz. Ett måste i bokhyllan för alla nördar! Just nu har jag bara hunnit plöja genom alla de klassiska Toskana-druvorna, men mer ska det bli. Finns att köpa här.

Just nu håller jag på att läsa Terry Theise's bok Reading between the Wines, underhållande och tänkvärd. FV har skrivit recension här, och finns att beställa här.


Erik

Gastrologik 8 Januari 2013

Efter en tuff helg på Åland med 8-rätters på Havsvidden, champagne i poolen, mycket vin och ännu mer Champagne bestämde jag och ålänningen oss för att vi skulle gå på lokal när vi kom tillbaka till Sverige. Valet föll först på en annan restaurang än Gastrologik men de tog fel dag på vår bokning och när vi kom dit var det helt enkelt stängt. 

Vad gör vi nu tänkte vi, gå hem är inget alternativ, vi slår en signal till Gastrologik och ser om de har plats för en 2a drop-in. Självklart har vi det, säger den vänlige Felix som svarar när jag ringer, kvart över sju blir det bra? Klart det blir! 


Men nog om "försnacket" och till själva middagen, på Gastrologik får man välja på en tre-rätters eller sex-rätters meny. Redan i förväg hade vi bestämt oss för den stora menyn och om möjligt fullt vinpaket blint upphällt. Och klart det är inte är några problem med det heller, vi pratar lite kort med Jonas om hur vi vill ha det och han börjar köra på. Som fördrink till snacksen och innan de blinda vinerna började rulla in, tog vi var sitt glas De Venoge Blanc de Blanc 2002, snyggt torr och gott brödig, bra början!  



Snacks

Torkade chips av mandelpotatis med svart tryffel

Hemgjord chark av Linderödsvin

Brioche på virvelmjöl från Warbrokvarn med gröna enbärs-smör

Chips och tryffel är alltid fruktansvärt gott och bland charken sticker sidfläsket ut, den torkade skinkan och briochen var inte lika bra i min bok. 



Aptitretare

Kräm på tupplever från Hagbygård med maräng och syrat rått äpple 

Pepparrotsglass med salta smulor

Vaktelägg, marinerade i vår egen ärtsoya

Krispigt laxskinn med kräm gjord på rökta laxfenor

Var snacksen tog slut och aptitretarna började märkte vi inte av under måltiden utan allt kom snarare in som på löpande band och bars ut när det var slut. Här var allt riktigt bra, tuppleverkrämen blir nästan lite mäktig till Champagnen men det syrade äpplet räddar situationen. Nu kommer även det första vinet in och följs upp med rätt nummer ett. 



1 - Ekspånsrökt Vättern-röding med potatis, löjrom, smör och ättika 

I glaset får vi vad som uppenbarligen är en Chardonnay, Bourgogne. Fet, med uttalad mineralitet och syra, väl avvägda fat och kompakt frukt. Vi är båda inne på "Grand" producent enkelt vin, jag går på den stora kroppen och gissar Mersault-frukt; Coche-Dury Bourgogne Blanc 06. Ålänningen gissar Domaine Leflaive 2008. Arnaud Ente Bourgogne Blanc 2010, två rätt; Mersault och stor producent. Dessutom fruktansvärt gott med maten, kanske tar över lite men i slutet kommer den lätta rökigheten fram och balanserar upp det stora vinet. Riktigt bra rätt!

2 - Stenugnsbakad rotselleri med syrad grädde och riven, saltad griskind

Till denna rätt fortsätter vi med Bourgogne Blanc, detta gifter sig riktigt bra då syran i grädden lyfter både vin och mat. Det här är för övrigt en rätt helt i min stil, relativt enkelt men med underbara smaker  och texturer. 

3 - Pilgrimsmussla med kräm på romsäcken och riven, torkad romsäck

Två viner samtidigt, det första ett riktigt udda vin på alla plan; låg syra, parfymerad näsa och stor kropp. Viognier tror jag, Gewürz säger Ålänningen. FEL! Domaine des Baumard Savènniers Clos du Papillon 2007. Aldrig provat en Chenin som den här innan, mer intressant än gott. Vin nummer två känner vi dock igen men kan inte sätta fingret riktigt på, men tillslut säger vi i en gemensam gissning Chardonny, Jura 2008. Domaine André et Mareille Tissot Chardonnay Classique 2008. Så nära det kan bli utan att pricka producent får man väl nästan säga? Maten då? Jo men visst den fortsätter att leverera, perfekt halstrad pilgrimsmussla i all sin enkelhet med en riktigt god kräm på romsäcken, så bra! 

4 - Kohjärta med brynt lök och vinterkyndel, samt lökpurén

Rödfruktigt och lätt, att det är Pinot av klassiskt snitt går inte att missa. Men var kan vi vara, Bourgogne? Det måste vara Bourgogne, men var? Jag gissar på en Bourgogne Rouge med frukt från "lättare" område, tillslut landar vi båda i Fixin eller liknande. Domaine Jean-Louis Trapet Marsannay 2009, ah Marsannay varför kommer vi inte på det? Riktigt gott om än lite lätt till maten, vinet matchar dock snyggt med kyndeln i rätten, rätten som i sig är fruktansvärt bra. 

5 - Rådjursrygg med karl-johansvampskräm, rostad bringa och lav samt lingon

"Om man kör söderut från Beaune och precis innan Ampuis, innan man kommer in i Côte-Rôtie, ligger det lite vingårdar, där kommer vinet ifrån tror jag" Det är ålänningen som yttrar dessa ord och även han gissar ett år fel är han så nära man kan komma. Hervé Souhaut Syrah Vin de Pays de l’Ardèche 2011. Underbart yppigt med massor örter och kött, så mycket Syrah som det bara kan bli och sitter som en smäck till det perfekt tillagade rådjuret och svampkrämen, bringan och laven bidrar med mycket trevlig textur och smak. 

Ostar

Lina från Hansjö mejeri i Orsa; Paströriserad, mjuk komjölksost

Wrångebäck från Almnäsbruk i Hjo; Opastöriserad, hård komjölksost, 2 år

Vera från Oviken i Häggen; Opastöriserad blåmögel, fårost 

Första osten blir lite mycket "ICA-Brie" för mig men annars rakt igenom riktigt bra ostar, favoriten Wrångebäck har jag ätit flera gånger innan men är alltid lika bra. Till detta drack vi Maury från glömd producent och årgång, ålänningen gissar rätt som vanligt...


Fördessert 

Syltade bär ifrån sommaren 2012 med sorbét på inlagda päron


Dessert 1 

Sorbét på getmjölk från Vilhemsdal med get-mese och gurka


Dessert 2 

kräm på rostad selleri med sorbét på Ingrid-Marie äpplen samt karamell

Riktigt trevlig fördessert med skyhög syra som satte igång hungern igen efter alla tidigare rätter. Sen kom första desserten in som jag måste säga var kvällens enda miss i menyn, getmjölksglassen var mycket bra men sältan från mese och gurka var för hög. Dessert nummer två var dock riktigt, riktigt bra och jag som är barnsligt förtjust i tillagade äpplen av alla dess slag. Till detta drack vi Domaine du Clos Naudin Vouvray Moelleux 2009, som jag lyckades plocka ganska bra då jag gissade ung Vouvray.. Ålänningen var inne på mitt spår men landade tillslut i Riesling från Österrike. 

Kaffegodis

Choklad parfait med kaksmulor, Mandelkaka med hjortron, Salt smörkola, Äppelmust-gelé med fänkålspollen, Maräng med havtorn och kryddkaka.

Kaffe tog vi inget men kaffegodis fick vi iaf, äpplemustgelén med fänkålspollen var riktigt bra!

Nu blev det mycket text men kände att jag var tvungen att skriva av mig och samla all intryck från kvällen. Alla rätter (förutom dessert #1) var magiskt bra, men i min bok var dessert nummer 2 absolut bäst och kombinationen äpple/selleri var klockren! Även rätt nummer 2 med rotselleri och griskind var riktigt bra, så enkel men helt underbar! Jag kan inget annat än rekommendera Gastrologik till alla som gillar riktigt bra mat, och varför de inte fick en stjärna senast förstår jag inte.

Erik

Boscarelli Vino Nobile de Montepulciano 2008

Jag måste säga att Sangiovese har jag lite koll på, bra Chianti och Montalcino dricker jag så ofta jag kan och besökt områdena har jag gjort. Men grannen öster om Montalcino, Montepulciano, dricker jag inte allt för ofta.

Boscarelli är tillsammans med Avignonesi och Poliziano de stora namnen i området. Just detta vin från Boscarelli är deras vanliga Vino Nobile de Montepulciano gjort på 90% Sangiovese och resten små delar Malvasia Nera, Colorino, Mammolo och Canaiolo. Druvorna odlas på 300 meters höjd i området Cervognano öster om själva byn Montepulciano. Vinmakningen är enkel med en veckas fermentering och den temperaturen hålls rund 28-30°C, ytterligare maceration efter fermentering pågår cirka åtta dagar. Vidare förs vinet till ekfat i varierande storlekar och ursprung, allt från 500-liters Allier till 3500-liters Slavonska där det får mogna mellan 18 och 24 månader.

Boscarelli Vino Nobile de Montepulciano 2008
Lätt i färgen och av rubin, till början kommer det mest ekkryddor på näsan som återföljs av en alkoholpust. Efter ett tag kommer trevliga aromer av tobak, körsbär och lite örter. En klassisk Sangiovese-näsa som bara blir bättre och bättre i glaset. Mycket målarlåda i bakgrunden.

Hög syra, en del tanniner men ganska finkorniga. Kroppen är slank och lätt. Helt okej avslut med körsbär och tobak i eftersmaken. Viss rå ek och gröna örter i eftersmaken. Totalt sett ett lite obalanserat vin med spretig syra och en del fat-tannin som borde integreras.  

Som passande anrättning har jag lagat osso bucco med risotto milanese, nu händer det grejer, syran från gremolatan spelar finfint med vinet och den feta märg-såsen bryter ner tanninerna perfekt. 


Erik

Château Leoville Las Cases 1945

Sista delen i min serie Bordeauxviner: Leoville Las Cases 1945. Fredrik har fyndat auktion igen, nu är det bara att hoppas på ett vin som inte dött för mycket i flaskan samt att vi slipper TCA!

1945, detta klassiska år inte bara i och med freden utan att det även var ett stort vinår, ett av de största under hela 1900-talet. Ett nästintill perfekt år och som bjöd på massiva tanniner, vilket gjorde att vinerna var närmast odrickbara till en början (sägs det) men som tur är för oss klarar av längre lagring. Leoville Las Cases, slottet som är nästan lika legendariskt som årgången och är det ursprungliga av de tre Leoville-slotten (Barton & Poyferré). Slottet brukar kallas för ett "super second" och vissa hävdar att det borde uppgraderas till 1er Cru på bekostnad av Mouton så klart...

1945 Chateau Leoville Las Cases, St Julien

Vinet är granatfärgat och lite grumligt, det som slår mig först på näsan är hur kompakt frukten fortfarande är! Bakom all frukt ligger en liten rökighet som är väldigt angenäm, en del örter, lite järnflis  och fortsätter med torkade fikon, söt marmelad och lite mandel.

Struktur som inte finns på kartan, underbart tuggiga tanniner men fruktansvärt mogna och goda. Avslutet är förvånansvärt långt och eftersmaken består främst av röda bär och en släng av tobak. Det som imponerar med detta vin är hur pigg den beter sig! Dör efter cirka 15-20 minuter i glaset.

Ofta med viner av hög ålder får man se till historien bakom och inte vad man får i glaset, men så är inte fallet här, detta vin bjuder på en underbar livlighet samt en frukt och struktur som jag sällan hittar i viner av denna ålder. Det skulle inte förvåna mig om detta är njutbart vid sin 100-års dag! Inte det bästa vin jag har provat eller ens topp tio, men absolut ett av de mest spännande.

Erik 

Château Cheval Blanc 1978

Andra vinet i miniserien Bordeaux: Cheval Blanc. Cheval Blanc behöver förmodligen ingen närmare presentation mer än att vi pratar Cabernet Franc-dominans och inte Merlot som är normen i St. Emilion. Just 1978 är ett "helt okej" år med en svag vår som bjöd på sen blomning och en följande sommar som var blandad med lite regn och sol. Hösten blev dock varm och torr och till skörden visade det sig att året blev bra.

Då ska vi se, till glaset! Pang rakt upp i näsan, gröna örter, körsbär, bra cigarrlåda en liten ton av brett och kokta grönsaker i bakgrunden. Underbart aromatiskt och flörtigt, känns fortfarande ungt och det är Cab Franc-örtigheten vinet lever på. På paletten landar ett vin som har riktigt små tanniner av hög kvalitet, vinet bjuder på en av de bästa strukturer som jag känt på länge. I smaken hittar jag mognare toner och läder, choklad samt kaffe dominerar, med snygga örter och lite brett i avslutet. Gott som tusan!

Sedan kan priset diskuteras, 275€ visst det är inte mycket pengar för en flaska Cheval men det är fortfarande mycket pengar...

Erik