Martinborough: Cambridge Road Vineyard

Cambridge Road ligger granne med Hiro Kusudas vingårdar i centrala Martinborough, här huserar Lance Redgwell sedan 2007, han byggde ett eget vineri 2010. Hans lilla vingård på 2.2 hektar är planterad med Syrah och Pinot Noir från 1986, första året gjorde han endast Pinot noir och andra året började han med Syrah. Tidigare har han arbetat för Neudorf och Puriri Hills på Nya Zeeland samt Beaux Freres i Oregon, han har även varit en tid hos James Millton här i Gisborne där han upptäckte Biodynamiken. Efter rekommendationer av James så gjorde han en ettårig utbildning i Biodynamisk odling i Hawkes Bay, nu för tiden följer han inte biodynamiska principer lika slaviskt som han gjorde från början berättar han. Han arbetar dock fortfarande helt enligt ekologiska ekologiska principer och med mycket av det biodynamiska, såsom BD500 och biodynamisk kompost.

Ankor i vingården

I vingården springer det runt ett gäng ankor som kommer så fort Lance ropar på dem, han släpper in dem till sina kompisar hönsen som de delar boende bland rankorna med. Han har satt upp nät över två rader med Pinot Noir som inte producerade någon frukt, och där har fjäderfäna ett litet hus. Lance säger att det gör inget att de äter de få druvor som finns där och förhoppningsvis bidrar deras gödsel med ökad livsglädje för rankorna, och om några år kanske det blir ett Vin de Canard därifrån.

Lance visar hur man lättast lövplockar de lågtränade Syrah rankorna.

När Lance visar mig runt i vingården ser jag hur annorlunda hans rankor är tränade; Syrah'n väldigt lågt och Pinot Noir'en i någon slags head-trained-three-cane variant. Att Syrah'n är så nära marken och lövplockas så intensivt har att göra med det marginella klimatet här, det är precis att druvorna mognar varje år och ju närmare marken ju mer värme kan de plocka upp. Hans teori om Pinot Noir'en är väldigt intressant, han pratar om hur de har tre spön per arm i Bourgogne och han har gjort en egen variant av det här med tre armar och tre spön per arm. Sedan han ändrade till detta system för några år sedan säger han att han fått lägre vigör i rankorna och en jämnare mognad på druvorna. 

Pinot Noir

Förutom att göra fantastiska viner på ovan nämnda druvsorter gör han också en vit blend; Papillon Blanc, på Pinot Gris, Pinot Noir och Riesling. Han gör även en Rosé (Papillon) på Pinot Noir och Syrah, ett par olika försök på mousserande viner där han låter den vanliga jäsning gå klart på flaska och buteljerar med kronkapsyl, båda vita, rosa och orangea varianter finns/fanns av dessa viner. Då volymerna är ofantligt små och han testar nya saker varje årgång så görs vissa viner bara ett år. Ett vin som jag provade var hans Weeping Tiger som är en skalfermenterad Pinot Gris, detta var nog utan att överdriva ett av de bästa skaljästa viner av gröna druvor som jag testat. 2010 gjorde han även ett vin kallat Dovetail, en blend på Pinot Noir och Syrah som var fruktansvärt bra.
De röda vinerna får olika uppfostran år för år och från druva till druva, vissa år får både Syrah och Pinot Noir lite hela klasar i jäsningen och andra år inte, det beror helt på årgången och vad Lance känner att han vill göra det året. Detsamma gäller för användandet av ny ek, där Pinot'en ofta får mer.

Weeping Tiger Pinot Gris

Som ni hör har Lance många projekt på gång i sitt lilla vineri, han är även den enda i landet (vad jag vet) som använder sig av jäsning i "cementägg". Han har även börjat titta på olika inhemska trädslag som skulle kunna användas istället för ek till fat. Än så länge är detta ett projekt i sin linda men en dag tror han att hans viner skulle kunna hamna i ett sådant fat. Jag frågar honom var han utbildat sig och Lance svarar att han mer eller mindre är självlärd, förutom arbete på andra vinerier och utbildningen i biodynamisk odling har han läst och testat sig fram. Han tycker att det är viktigt att prova nya saker och inte vara främmande för nånting, om man slutar vara nyfiken och inte provar nya viner eller att våga göra annorlunda saker i vingård och vinkällare stagnerar man som vinmakare. Och där kan jag inte hålla med honom mer! 
Han frågar mig vad jag sysslar med i Gisborne och jag säger att jag pluggar och jobbar extra för Millton, jag berättar att jag förhoppningsvis ska göra en skaljäst Marsanne i år och kanske en Chardonnay. Då blir han genast eld och lågor och säger att han själv funderat på att plantera Marsanne i Martinborough och ber mig skicka data om hur druvorna utvecklas när jag kommer tillbaka. Tyvärr så har vädret (en cyklon bland annat) och ett gäng hungriga får tagit det mesta av vår Marsanne och det blir inget vin av det i år heller. Rankorna är bara tre år gamla och detta skulle varit första årgången, förhoppningsvis så kommer jag över ett parti druvor från en annan odlare men mer om detta en annan dag. Just nu är mitt fokus på att skörda min Chardonnay de kommande dagarna och börja jäsa den, här har jag fått mycket bra feedback av Lance och vi har bollat idéer fram och tillbaka, med hans och min klassföreståndares hjälp kan det nog bli vin av de druvorna också.

Detta var ett av mina mest inspirerande möte med en vinmakare någonsin och hade in Lance varit tvungen att åka med en damejeanne fylld med Pinot till en restaurang i Wellington, hade jag nog stannat hela dagen. Innan jag åker frågar han om jag ska med till Wellington, men jag har ett besök hos Schubert samma dag och kan tackar tyvärr nej, besöket hos Schubert får ni läsa om längre fram.


/Love
Erik
Gisborne, NZ

Martinborough; Escarpment

Escarpment Vineyard grundades 1999, första kommersiella skörden var 2003, av vinmakaren Larry McKenna och hans fru Sue, Larry hade tidigare varit vinmakare och "boss" på Martinborough Vineyards sedan 1986, så att säga att han har en stor kännedom om området skulle vara en underdrift. Sin utbildning gjorde han i hemstaden Adelaide i Australien och har även arbetat en tid i Auckland som vinmakare för Delegat’s Wine Estate.

När jag besöker deras vingård, en bit utanför Martinborough vid Huangarua floden, så är det vinmakaren Huw Kinch som tar emot mig. Någon vineri-byggnad finns inte och Huw berättar att det har länge varit planen att anlägga ett ovanpå den stora fatkällaren som är ingrävd i marken. Just nu står alla jästankar, sorteringsbord, avstjälkare och den stora pressen i ett skjul som används som både förvaring och vineri när det är dags för skörd. Det är lite knepigt att flytta runt allt när skörden börjar men det fungerar och de har gjort så sedan starten säger han. Det som behövs för en byggnation av ett nytt vineri är en större investering av en utomstående aktör. Något som Larry sökt efter ett par år, men det knepiga i situationen är att han inte vill släppa ifrån sig för mycket av ägandet (så går snacket på stan) samtidigt som ett nytt vineri är välbehövligt.

Fatkällaren byggdes 2003 och är nedgrävd under marken
Photo: Huw Kinch

Vi går ner i fatkällaren och provar genom 2014 års röda som precis genomgått sin malolaktiska jäsning, Huw visar mig deras fyra single vineyard Pinot Noir: Kupe, Pahi, Kiwa och Te Rehua. 

Fyra väldigt olika viner där Kiwa faller mig mest på läppen med härlig kryddighet, rödfrukt och sköna syra. Kiwa och Te Rehua är åt det mörkare hållet och Kupe som en blandning av de tre och med mest kraft och längd i avslutet. De gör även en liten del Chardonnay, Riesling, Pinot Gris och Pinot Blanc. 

Huw säger att de senare åren har de dragit ner på användandet av ny ek och skördar ofta tidigare än de gjorde i början, allt för att spegla vingårdarnas individuella uttryck och inte överextrahera frukten. I övrigt styr årgång och vingård användandet av ek och hur mycket stjälkar som går med i jäsningen, Kupe ser ofta mer ek än de andra tre samtidigt som de börjar använda mer och mer stjälkar för alla fyra vinerna. Sedan Huw anslöt 2008 så verkar det vara denna inriktning vinerna har tagit; med mindre ny ek, mer hela klasar och tidigare skörd. 

Jag gillar även deras Pinot Blanc som 2014 har fått en viss skalkontakt innan jäsning och Rieslingen är ett bra exempel på lättdrucken juice med hög syra och snygg restsötma på 15g per liter. 

2011 är senaste årgången av deras Riesling och dricks ruggigt bra just nu.
11 välbalanserade procent och en viss sötma gör att det försvinner ofantligt fort.

/Love

Erik

Gisborne, NZ

Martinborough; Kusda Wines

En av de mest omtalade vinregionerna på Nya Zeeland den senaste tiden (tänk 10 år) har varit Martinborough. Och nej det är inte Marlborough med sin Sauvignon Blanc-hets på den norra spetsen av den södra ön som jag pratar om utan en underregion till Wairarapa som ligger på den södra spetsen av den norra ön.
Wairarapa, en av de mindre regionerna på Nya Zeeland, innefattar även regionerna Gladstone och Masterton, meda 950 hektar planterade med vinrankor vilket brukar ge endast 2% av Nya Zeelands totala produktion per år. En förvånande stor del av vinerna hamnar ändå på systembolagets hyllor.

I januari besökte jag ett par producenter i området för att på djupet mer se vad det handlar om. Lite research visar att Pinot Noir är kung tätt följt av Sauvignon Blanc, det odlas även en del Syrah, Riesling, Chardonnay och Pinot Gris i regionen. I Martinborough är det dock Pinot Noir som regerar och det är denna druva som byggt regionens rykte i världen.

Mitt första besök var hos den smått legendariska Hiroyuki "Hiro" Kusuda, i hans lilla (1,2 hektar) vingård planterad med Syrah. Hiro är en väldigt upptagen man men tog gärna emot mig om jag inte hade något emot att spendera förmiddagen i hans vingård medan han tunnade lite skott och löv. Just då och där i vingården kunde jag se varför hans viner fått den uppståndelse de har, efter två timmar pratande och tunnande så hade vi arbetat genom oss en rad på 50-60 meter, saker här tar tid! Hans noggrannhet i vingården är det galnaste jag sett, till och med Roman Niewodniscanski på Van Volxem i Wiltingen hade varit imponerad! Denna noggrannhet i vingården och senare vid skörd och i vineriet ger dessa viner en imponerande kraft och elegans även vid sämre årgångar.

Hiro's 1,2 hektar stora vingård planerad med Syrah

Jancis Robinson har skrivit en utförlig artikel om Hiro och hans liv och viner från, men här kommer en kortare version:

Från Japan och advokat i grunden, senare diplomat i Sydney tills han 1996 bestämde sig för att göra vin, intresset för vin hade funnits där sedan han reste runt i Europa i slutet av 80-talet. Efter studier vid Geisenheim i Tyskland flyttade han till Nya Zeeland för att arbeta som assisterande vinmakare för sin vän från skoltiden, Kai Schubert (Schubert Wines), i Martinborough. 2002 gjorde han sitt första vin på köpta druvor från en vingård i Martinborugh, 2004 gjorde han vin med druvor från Kai Schuberts vingårdar och än idag gör han sitt vin hos Schubert. 2006 köpte han sin första egna vingård; de tidigare nämnda 1,2 hektaren med Syrah och han hyr även, sedan ett par år tillbaka, en liten vingård planterad med Pinot Noir. Andra viner som producerats genom åren är Riesling, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc-Cabernet Sauvignon-blend, Cab S-Merlot-blend och ett vin på okänd druvsort från 2002.

Hiro är en mycket sysselsatt man,
här pratar han med de som sköter om hans Pinot Noir-odlingar.

Vi pratar om allt mellan himmel och jord, allt från hans resor i Sverige på 80-talet till tiden i Sydney som diplomat och hans relation med Kai Schubert och de andra vinmakarna i Martinborough. När klockan slår lunch måste jag ge mig av för ett besök hos Escarpment men Hiro säger att jag är välkommen till hans hus efteråt för att plocka upp ett par flaskor vin och prata lite mer. 

Kusuda Pinot Noir 2012
Fantastiskt jävla bra Pinot från öarna! Stilmässigt närmare europa än nya världen.

Dag 1 i Martinborough var väldigt inspirerande och innehållsrik, besök hos Escarpment, Cambridge Road och Schubert kan läsas om här inom en snar framtid!

/Love

Erik

Gisborne, NZ