Josko Gravner Ribolla Gialla 1992

Josko Gravner- legendarisk vinmakare i Collio som från 1997-års årgång har gått över till att göra alla sina viner i amforor av terrakotta. Detta vinet är dock innan hans amfora-tider och någon information om produktionsteknik finner jag inte dessvärre. Vinet vittnar dock om fatlagring och en viss skalkontakt.

Josko Gravner Ribolla Gialla 1992 är gyllne till färgen och helt klart. Doften är tät och koncentrerad här finns mycket lager att utforska, aromer som slår mig är bivax, toffee, halm, gul stenfrukt, äppelskal, en viss rökighet och allt som allt påminner det om mogen bra champagne men lite "dovare". På paletten är syran skyhög, kroppen stor och rund utan att bli svulstig och här finner jag mycket rostat bröd, hasselnötter, oxiderade äppelskal, mogna gråpäron och en snygg citronjuice-ton. Längden sitter i helt absurt länge och avslutar friskt och torrt. Att detta vin lever och frodas 21 år efter skörd är helt galet, det är kvalitet så det förslår! Och just det, sa jag att det var magiskt gott också? 

Erik

Lammershoek Cellarfoot Hárslevelü 2011 & Contro il Tiki-Taka!

Förra veckan kom Fredrik tillbaka efter en snabb-visit i Sydafrika och besök på ett par sköna vingårdar, här kommer första vinet vi dricker av hans skörd! Kan erkänna att jag inte plockade det här blint! 

Färgen är gyllengul och grumlig, doften är återhållen i början men öppnar upp sig efter lite tid i karaff och glas. Det första som slår mig är cideräpplen, solmogen aprikos och en liten volatil ton som ligger under frukten och bidrar med komplexitet, vidare kommer bivax, mogen citron, gula äpplen och en skön grönörtighet. Skyhög syra med fet kropp och lång eftersmak, allt som allt ett fruktansvärt gott vin! Ett av mina bästa sydafrikanska viner någonsin och verkligen rakt upp i min gränd.

Skickar med denna till i kväll också. 

CONTRO IL TIKI-TAKA!

Erik

Edi Kante Vitovska 2009- återbesök

Nu rök sista flaskan av Edi Kantes Vitovska från Skiffergatan 5s källare, och det var lika gott även denna gång!

Inmundigades som förra gången ur stora Nebbiolo-kupor och i trevligt sällskap, jag följde vinet över tre dagar och måste nog säga att det toppade dag tre. Dag ett var det mycket återhållsamt med dominans av mineralitet och sval citrusfrukt för att sedan dag tre blomma ut i smultron, vita blommor och mycket solmogen gul frukt. Trevligt så det förslår! Men när ska jag ha råd att fylla på mer av det här? CSN räcker ju knappt till hyran! 

Erik

Eric Bordelet Sidre Brut Tendre 2012

Cider, jag gillar cider! Särskilt när den är från Bordelet! Cider och Poiré är lite mitt kall här i livet, och jag har haft några av mina bästa dryckesupplevelser när jag druckit det och då Bordelet framförallt, men även Dupont, Fremont och Baron tillhör favoriterna. 

Eric Bordelet till i södra Normandie i utkanterna av Domfrontais, där han biodynamiskt brukar 15ha med äppel- och päronträd, han har cirka 20 äppelsorter och 15 päronsorter.  Allt handskördas, även alla äpplen vilket inte är så vanligt, i korgar om en kubikmeter som sedan ställs i torra lokaler för frukten ska torka ett par veckor. Frukten krossas och pressas, efter det låter man fällningen lägga sig och man rackar över till nya kärl ständigt under jäsningsprocessen för att få en så klar must som möjligt. Efter viss filtrering förs den fortfarande jäsande musten över till flaska där den inom några veckor bildar bubblor. Detta är tillvägagångssättet för alla versioner av hans cider och poiré, skillnaden ligger i jordmån, ålder på träden och vilken restsötma de har när de buteljeras.  

Eric Bordelet Sidre Brut Tendre 2012 är hans halvtorra cider med en alkoholhalt på 4%. Till en början så är den ganska skitig men det ordnar upp sig efter ett tag i glaset, eller egentligen är den nog renare än den mesta cider på denna jord men jag är så bortskämd med att alla hans bättre produkter är sådär tok-über-rena á la champagne, men detta är hans enklare cider så han slipper undan. Åter till cidern; efter ett tag i glaset kommer den härliga koncentrerade frukten fram i doften likaså på paletten har den här drycken ett stort djup och bra koncentration. Syran är i god balans med sötman och eftersmaken är lagom lång med ett visst tanninbett i avslutet. Gott att bara trycka i sig i goda vänner lag, hurra för Bordelet, hurra för riktig cider!  

Erik

COS Pithos Bianco 2010 & Occhipinti Siccagno 2009

Två mycket välsmakande viner en kall kväll i mars på 19 glas, i-sopandes tillsammans med Oaxen-Henke, Ålänningen och en mördande Pecorino Siciliano!

COS Pithos Bianco 2010

Occhipinti Siccagno 2009

Erik

Van Volxem Goldberg Riesling Erste Lage 2011

Det var en gång för länge sedan när jag och mina vapendragare F och V besökte en viss Roman Niewodniczansk, egendomen heter Van Volxem och ligger i Wiltingen, Saar. Mitt första blogginlägg här kom att handla om det besöket och om ett vin som vi köpte med oss hem för att prova i Sverige. Vinet var Goldberg Spätlsese 2009 och det var underbart, vi har gått och tänkt på hans viner sedan dess men det har inte blivit av att vi köpt eller druckit några, tills en dag då en stor låda med vin kom på posten i den fanns 18 stycken flaskor Van Volxem-viner. Tanken var att vi skulle testa Goldberg Spätlese igen men denna gång 2011-års version, och det var vad vi beställde, dock fick vi fick hans Erste Lage istället av någon anledning. Jaja ingen idé att bråka med Belvini över de två flaskor som F köpte så vi beslöt oss att rycka korken ur en istället!

Van Volxem Goldberg Riesling Erste Lage 2011; ung, yppig doft med mycket mogen citrus, gula frukter och den typiska saar-mineraliteten. På paletten är den lite ofokuserad och återhållen, inte helt i balans men fortfarande med en snygg mineralitet och trevlig frukt. Syran är som sig bör hög och sötman väl avvägd, men kanske lite i högsta laget för ett vin i den här stilen, dock tror jag sötman kommer integrera bättre i vinet med tiden. Eftersmaken vittnar dock om en stor potential och jag tror detta kommer vara ett riktigt underbart vin om cirka 5 år. 

Erik